Från Marias utsiktstorn

Årets kanske bästa krönika

2011-12-30T10:03:00.000+01:00

Lite förvånad inser jag att det är DN som står för årets kanske bästa krönika. Niclas Wahllöf ger en träffsäker karaktäristik av vår tid och oss svenskar. Och han träffar helt rätt. Här har vi också en del av förklaringen till att det går sämre för socialdemokratin just nu. Solidaritet med sämre ställda och tankar på samhället som helhet har ingen plats i denna typ av livsstil som uteslutande bygger på egen konsumtion och omsorg om sig själv och sina närmaste.

Men det kommer att straffa sig. Liksom för deltagarna i lyxfällan kommer en pay-back time för oss alla. Även för de som i vårt samhälle tror sig osårbara kan det komma att kosta. Börjar bostadspriserna falla kan denna pay-back time till och med ta gestalt hos delar av den stockholmska medelklassen som skippat slaven på triumfvagnen som hade till uppgift att viska: Kom ihåg att du är dödlig!

Vår livsstil kommer att bli oerhört dyr för samhället på sikt, men tyvärr krävs det nog en rejäl kris för att vi ska vakna upp ur våra sjuka konsumtionsdrömmar och börja se oss själva och livet för vad vi verkligen är.

Det får inte kosta något

2011-12-20T18:43:00.000+01:00

Jag tror ändå att Victor Muller var något viktigt på spåren där i Skavlan när han beskrev hur han upplevde hur svenska journalister skildrat turerna i SAAB. Han tyckte att det inte fanns någon solidaritet med SAAB, att det kändes som att journalisterna var skadeglada och bara ville att SAAB skulle gå under. Jag vill inte uttala mig om Victor Mullers lämplighet som ägare av SAAB, där kan jag för lite för att ha en åsikt. Däremot uttalar jag mig mer än gärna om den svenska journalistkåren vars alster jag läst dagligen under många år.

Den svenska journalistkåren är rent generellt en samling ängsliga medlemmar av den stockholmska medelklassen som har Reinfeldt och Borg som sina främsta husgudar. Detta speglar sig i allt de skriver, säger och gör. De är dessutom sugna på att driva opinionen i den riktning som regeringen önskar. Så också i fallet SAAB. Tidigt stod det klart att regeringen inte ville lyfta ett finger för att rädda SAAB. Jag säger inget om ifall det var rätt eller fel, utan nöjer mig med att konstatera att så var det. Inte ett finger skulle lyftas i enlighet med alliansens ständiga devis: Det får inte kosta något!

Detta speglas då naturligtvis i våra journalisters skildringar av SAAB. Självklart finns ingen solidaritet, dessa journalister är bara solidariska med sin egen plånbok som de vill se så välfylld som möjligt. Ingenting får kosta dessa skattebetalare något om det inte är privata njutningar förstås. Då får det kosta och desto mera. Så man tänkte när man skrev: Gå under då SAAB. Regeringen tycker att ni är ett misslyckat företag och inte hör det till framtiden i Sverige att driva bilindustri. Det är ju 70-talet. Nu ska vi leva på att städa åt varandra istället. Det förstår ni väl! ( För denna journalistkår är ena riktiga häxmästare på att läxa upp dem de anser som mindre vetande, alltså de som har en annan åsikt än regeringens i någon fråga)

Sedan har man också tagit det faktum att några arbetare på SAAB behövt låna när de inte fått lön som förevändning för att börja mästra om privat sparande och att alla ska spara så att man inte ska behöva låna om sådant här händer. Detta är den svenska journalistkåren i ett nötskal. Mästrande, egoistisk och blå ut i fingerspetsarna.

Där kommersiellt trams går in...

2011-12-18T20:30:00.000+01:00

..går vettet ut. Malin Siwe pekar i en krönika i Expressen på ett problem, nämligen att många ungdomar inte läser böcker. Hon illustrerar detta med exempel från kändisvärlden där Erik Saade, Måns Zelmerlöv och diverse Idolvinnare aldrig läst en bok. Och detsamma gäller många svenska ungdomar. Hon pekar också på ett centralt problem, nämligen att läsförståelsen sjunker i svenska skolor och att svenska elever presterar allt sämre. Hon har rätt i sin problembeskrivning men fel i sin orsaksanalys att detta skulle bero på den svenska lärarkåren. Så enkelt är det tyvärr inte.

Problemen i den svenska skolan har inte en enda orsak utan flera. Lärarna är bara en marginell faktor. Friskolereformen är en stor bov i dramat. Med den kom det kommersiella tramset in i svenskt skolväsende. Locka med datorer och mat på stan, flaschiga broschyrer med snygga ungdomar med leenden vita som tandkrämsannonsernas och sist men inte minst alla inriktningar. Dans och cirkus och styling. Kommersiellt trams rent ut sagt. Detta parat med många lärarlösa lektioner kallat självständigt lärande för att spara pengar till vinsten i skatteparadiset Jersey.

Sedan har vi en kultur som inte uppmuntrar till läsande för fem öre. Det genomkommersialiserade samhället lockar ungdomar med kändisliv och snabba pengar. Det enda som anses värt något idag. Siwe kan läsa den tidning hon arbetar på, Expressen. Hur många artiklar handlar om rika kändisar som går på fest och bor lyxigt? Hur många artiklar handlar om människor som läser Lenngren och filosoferar över livets gåtor? Sådant påverkar naturligtvis och drömmar om pengar, lyx och kändisliv härskar bland många unga. Lyx och konsumtion som livets mening. För denna livsåskådning, konsumismen, är inte de frågor den stora litteraturen tar upp ens relevanta eller intressanta. Här handlar det om att tjäna pengar snabbt med minsta möjliga ansträngning.

SMS och twitter har också påverkat förmågan och inte minst lusten att läsa och ta till sig längre texter. Det har man varken tid eller ork med idag. Fort ska det gå och kort ska det vara. Annars tänker man inte läsa det. Sedan tar dator och facebook och spel vid. Många killar spelar spel i timmar och låter läxorna ligga på hyllan eller i väskan.

Detta är den kultur vi lever i och den främjar varken läsning av litteraturens klassiker eller djupare reflektion över livet. Det är njut och konsumera och snabba pengar och resultat som gäller. Att skylla detta på den svenska lärarkåren är att göra det enkelt för sig. Mycket enkelt. De skulle behöva ha krafter värdiga en Herkules för att lyckas med storverket att få svenska ungdomar att läsa klassiker idag.

Opinionsbildning på nyhetsplats

2011-12-13T20:19:00.000+01:00

Ibland märks det extra väl att vi har borgerlig press som dominerar i Sverige. SVD står idag för förnämlig opinionsbildning på nyhetsplats. Opinionsbildning ska egentligen begränsas till ledarsidor och dylikt medan nyhetsförmedlingen ska vara neutral men så är det inte i Sverige. Alla de borgerligt ägda stora tidningarna SVD, DN, Aftonbladet och Expressen bedriver även opinionsbildning på nyhetsplats. Detta är ibland försåtligt men ofta lätt att se bara man genomskådat det från början.

SVD skildrar idag Anders Borg och Håkan Juholt. Borg skildras genomgående positivt. Han framställs som snillet som till och med ställer en pristagare av ekonomipriset till Nobels minne ifråga. Dock andas artikeln gemyt och god stämning, det skrattas och det myses så det står härliga till. I en annan artikel får Ulf Lundell hylla Borg och det slås upp stort i rubriker i tidningen. Juholt däremot skildras negativt. Genom rubriken man satt, varför han inte talar så ofta om främlingsfientlighet och svaret man skrivit ut att han svarar att inte förstår frågan, vill man få läsaren att tro att Juholt inte förstår vad frågan om främlingsfientlighet handlar om. Men det är ju inte så Juholt menar. Han menar att han inte förstår frågan. Alltså, frågan varför han inte talar så ofta om främlingsfientlighet. Varför frågar då tidningen så och sätter en missvisande rubrik? Jo, man vill dels skapa intrycket att Juholt är dum och inte insatt i frågan om främlingsfientlighet och dels vill man skapa intrycket att Juholt inte pratar om detta ämne eftersom han syftar till att flörta med främlingsfientliga krafter. Man vill antyda att Juholt vill föra en främlingsfientlig politik vilket ju inte stämmer.

Såhär gör medierna hela tiden och därigenom skapas en bild som genom nötning kan fästa sig i läsarens huvud om man inte själv anstränger sig att tänka kritiskt. För när kritiserade SVD Reinfeldt och ställde frågor om varför han inte talar om främlingsfientlighet? Han och Juholt talar väl ungefär lika ofta om detta ämne. Och om Lundell istället för Borg sagt att han tyckt Juholt var helt OK, tror ni att SVD slagit upp det stort i tidningen då? Troligen inte.

Ett land av mobbare

2011-12-12T09:42:00.003+01:00

Jag tvekade innan jag bestämde mig för att skriva det här för det är ju så att skriver man om detta så är man en del av den här rörelsen som satts igång av våra borgerliga media och medelklassjournalisterna på dessa tidningar. Man är del på så sätt att man aktivt bidar till att det mobbarsnack de startat hålls igång, precis som på vilken skolgård som helst. Tyvärr har Sverige blivit ett land av mobbare. Snart finns inte en enda människa kvar med moralisk resning. Allra minst på våra tidningar, men vi är medskyldiga lite till mans. Det Juholt utsatta för är regelrätt mobbing. Vi ska komma ihåg att det finns politiska orsaker till det. Det finns många krafter som vill att socialdemokraterna en gång för alla ska gå ner för räkning.

Juholt förkroppsligar den försvagade socialdemokratin som nu alltfler samlas för att förlöjliga och håna. Det är tråkigt att se att högern lyckats så väl med att sätta agendan. Medelklassjournalisterna blir ilskna när de ser Juholt. Kanske är det så att han påminner dem om ett annat samhälle där vi tog ansvar för varandra. Det vill medelklassen inte göra nu. Den är så duktig, sitter i sin bostadsrätt och drömmer om skattesänkningar, kök och Thailand. Och lite lyx och njuta och unna sig som belöning på det. Då blir det obehagligt när det står klart att dessa som ser sig själva som solidariska individualister i själva verket struntar i allt utom sig själv, sin konsumtion och sin egen familj. Inte behöver man lyssna på ett fån som Juholt, när man själv gått på högskolan och vet vad som är hippt och rätt. Det rätta, det är ju vi själva och vi förtjänar det bästa, tänker medelklassen belåtet. Ungefär som mobbarna på skolgården. Vilket hyckleri. En tidning som Aftonbladet har artikelserier om att stoppa mobbingen i skolan samtidigt som tidningens journalister ägnar sig åt mobbing varje dag. Har vi blivit helt blinda i det här landet? Tidningar som hånar dag ut och dag in? Vill vi ha mobbing som läsning och underhållning får vi också ett mobbarsamhälle i verkligheten. Det drabbar våra barn.

Man kan tycka vad man vill om Juholt, enligt mig är han en av få svenskar i offentligheten som har verkligt mod och moralisk resning. Men även om man ogillar honom. Vill man delta i det mobbardrev man försöker få sina barn att avstå ifrån i skolan. Vill man vara en sådan dålig förebild? Var inte det. Och Sveriges journalister borde skämmas ögonen ur sig. Ingen av dem hade klarat detta i en vecka ens, hur hippa de än är och hur mycket pengar de än tjänar.

AB

Komplettering: DN har en artikel där vi kan få en skymt av Juholt som han verkligen är, istället för som nu filtrerad genom mobbarnas ögon.

Filippas dyrgripar till örhängen

2011-12-10T09:50:00.000+01:00

Kul att statsministerns vackra fru Filippa är sparsam och återanvänder en gammal klänning. Hoppas att hon också återanvänder de örhängen för 300 000 kronor som jag har för mig att hon hade på en Nobelfest häromåret.

Expressen

Reinfeldtkalendern Lucka 6

2011-12-06T20:53:00.000+01:00

Schlingmann: - Nu behöver vi vara folkliga för att nå de väljargrupper vi vill ha. Av med pärlhalsbanden tanter. Och Raj-Raj, du plöjer Läckbergs samlade verk!

Och Landsfadern läste och läste. Så mycket hade han inte läst på många år. Men nu ska vi ju ha klart för oss att vår kloke statsminister egentligen inte behöver läsa. Han är utbildad civilekonom och vet redan allt. Och han är beundrad i hela vida världen.

DN

Reinfeldtkalendern Lucka 5

2011-12-05T18:28:00.001+01:00

Jag ser inte vår trygge Landsfader Reinfeldt någonstans och tycker lite synd om honom. Han har hamnat i mediaskugga jämfört med Juholt som dominerar stort både i gammelmedia och på bloggar. Med tanke på att man får fler träffar när man googlar på Håkan Juholt än när man googlar på Fredrik Reinfeldt behöver något göras. Snarast. Vi vill se mer av vår genomsympatiske och varme statsminister! Ödmjukt vill jag dra mitt strå till stacken och tillägna Reinfeldt en egen julkalender. Han får en lucka om jag lyckas hitta honom någonstans i gammelmedia den dagen. Och se, vad skådar mitt öga, kvalitetstidningen Aftonbladet har en nyhet om Landsfadern. Då blir jag tvungen att länka, även om jag sagt att jag skulle undvika detta framöver just när det gäller Aftonbladet.. Men för att få tillfälle att låta allas vår förtroendeingivande Landsfader synas så gör jag ett undantag.

Lucka 5: Reinfeldt vill inte kommentera kungaaffären. Han kliar sig i sitt skalliga huvud, men är tyst, så tyst. (Ja, just skalligheten är ju bevis för hans maskulinitet och kraft. Det vet ju alla att skalliga män är mer kraftfulla än sina mer hårfagra konkurrenter, ingen nämnd och ingen glömd. Erik Helmerson kanske kan skriva en krönika i DN på detta ämne, varför Reinfeldts skallighet gör honom till en bättre ledare än män med yvigare kalufs. Ett ämne värdigt en DN krönika, så sant som det är sagt.)

Förresten är tystnad också maskulint, och Reinfeldt är så tyst, så tyst. Inte bara när det gäller kungaaffären. Men det blir väl så när man går sida vid sida med folket och bär deras förtroende. Över 80% visar väl någon mätning. Ja, det är i sanning en stor Ledare vi har !

Juholt fick prata politik i Agenda

2011-12-05T09:48:00.000+01:00

Först tänkte jag inte se Agenda igår. Den kompakta mur av borgerlig ideologi som präglar Agenda och dess intervjuare gör att jag tappar lusten att titta när det som kommer ut blir borgerlig propaganda och inte den objektivitet som ska prägla public service. Visst kändes även igår de borgerliga vibbarna men Kvartoft var ändå bättre än väntat. Kanske inser en del att om drevet mot Juholt ska hålla på med oförminskad styrka till 2014 kommer många att tröttna tillslut. En lite paus åtminstone, måste man ta.

Juholt var utmärkt i Agenda och tog ställning mot vinster i välfärden, något socialdemokraterna borde gjort för längesedan. Får företagen rätt att ta ut vinst ( som inte återinvesteras i verksamheten) byggs ett systemfel in och vi får vård, skola och omsorg som blir sämre för oss alla. Det kan vi se nu efter att ha prövat denna borgerligt så omhuldade modell. Vi får fåniga glansiga broschyer med tandblekta leende människor som verkar såååå nöjda men verkligheten är obytta kissblöjor, inga skolbibliotek samt välgödda riskkapitalister med vinsten placerad tryggt på konto i Jersey. Att förbjuda vinst innebär INTE att valfriheten försvinner. Vi får fortsatt möjlighet att välja utförare men jag är övertygad om att verksamheterna kommer att bli bättre när riskkapitalet försvinner och vi får mer seriösa utförare inom dessa områden.

Juholt fick kritik av Kvartoft för att han pratade om vad S gjort för Sverige historiskt sett. Och självklart anser han inte att man vinner val på sin historia. Men idag när moderaterna, av alla partier, försöker ta åt sig äran av att ha byggt upp den svenska välfärden, gör han rätt i att påminna om hur det faktiskt förhåller sig. Moderaterna har aldrig omfattat den svenska generella välfärdsmodellen och gör det inte heller idag. De vill bygga upp ett annat system, men pratar om något annat, för att med mått och steg gradvis bygga sin modell i det fördolda. Får de fortsätta regera vaknar vi en dag yrvaket upp och ser vad vi förlorat. Men då är det försent.

Expressen, DN, SVD

Tänker inte länka till Aftonbladet nu på en tid. Jag gillar inte när man seglar under falskt flagg.

Juholt utmanar mäktiga ekonomiska intressen

2011-12-03T18:27:00.001+01:00

Jag är övertygad om att en del av det drev som pågått mot Juholt i stort sett sedan han tillträdde har sin grund i att han utmanar mäktiga ekonomiska intressen. Det finns många som har mycket att förlora på om S under Juholt åter skulle komma till makten och då menar jag inte medelklassen i Stockholm som vill ha bidrag till städhjälp. Nej, det handlar om de bolag och deras ägare som bedriver vinstdriven verksamhet inom vård skola och omsorg. Juholt har ju sagt att han vill låta människovärdet gå före vinstintresset, bara det uttalandet räcker väl för att dessa riskkapitalister ska skaka i skoskaften. Socialdemokraterna tog 2009 beslutet att tillåta vinster i välfärden om verksamheten visade på god kvalitet. En del av det Juholt sa redan från det han tillträdde pekade mot att han tänkte annorlunda och nu vill han se över denna fråga och titta på hur våra grannländer som Norge och Danmark gör.

Sverige har ju blivit ett veritabelt Klondyke för bolag som vill gräva guld inom vård skola och omsorg. Borgerlig naivitet ligger bakom detta. Ofta har också verksamhet sålts ut för billigt, för en spottstyver. Ibland till bekantas bekanta. Det är klart att riskkapitalet vill fortsätta gräva guld där det är riskfritt och därför med skräck ser fram emot att S skulle förbjuda vinster i välfärden och därmed rycka undan mattan under fötterna på dem om de kom till makten igen. Man märker också hur mycket nu fokuseras på frågan hur S ställer sig i frågan om vinster i välfärden i medias rapportering. Expressens ledarredaktion av 14-åriga nyliberala killar kallar ett förbud inte oväntat för sovjetpolitik. Men 14-åringar förstår så lite så jag ger glinen rådet att växa upp lite och komma igen.

Vinstuttag inom vård skola och omsorg borde bara tillåtas om vinsten återinvesteras i verksamheten. Då skulle vi få bort mycket av de avarter vi sett nu, senast inom Carema. Att tillåta vinst som inte återinvesteras leder verksamheten fel. Man fokuserar på vinsten istället för brukarna vilka ska vara dem som verksamheten ska utgå ifrån. Det blir en sämre verksamhet av nödvändighet eftersom ett systemfel är inbyggt, nämligen möjligheten att göra vinst. De rigorösa kontroller man måste ha för att tvinga fram kvalitet ur dessa vinstdrivande bolag är inte värt priset. Det är bättre att åtgärda systemfelet, ta bort rätten att göra vinst om den inte återinvesteras i verksamheten.

Så kämpa på, Juholt. Du har så mycket emot dig att det är konstigt att du fortfarande orkar stå rak och prata politik. Absurt också att Aftonbladet som gör sitt bästa för att förstöra för dig, läxar upp dig och säger att du ska prata politik. Den "tidningen" skriver ju om allt annat än din politik så de är ju en del av problemet och vill väl troligen ha det så också. Den förvanskade rapport Mellin gav av talet vid förtroenderådet är ett journalistiskt lågvattenmärke. Till och med sosseätartidningen Expressen var mer objektiv och balanserad.

AB, Expressen, DN, SVD

När euron kollapsar...

2011-11-30T20:55:00.000+01:00

Ibland undrar jag vilka som skriver ledarna i Expressen. Som idag, när det känns som att det är ett gäng fjortonåriga killar som sitter och tramsar ihop en text. Det är okunnigt och det är fyllt av dyrkan av Borg och det saknar helt djupare analys av orsaker och konsekvenser.

Ledaren påtalar att konsumtionen sjunker i Sverige och tycker att ett femte jobbskatteavdrag skulle suttit fint nu. Det enda goda Borg gjort är att inte genomföra det femte jobbskatteavdraget nu, anser jag. Vi som samhälle har inte råd med det. Inför de framtidsutsikter som med största sannolikhet innebär att euron kollapsar gör svenskarna klokt i att hålla i plånboken och Borg gör, faktiskt !, klokt i att inte genomföra fler jobbskatteavdrag. Den ekonomiska tillväxten i Sverige den senaste tiden har i mycket byggt på att hushållen lånat till bostäder och konsumtion. Det säger sig självt att detta inte håller för evigt. Någon gång blir det pay-back time och den tiden är nu kommen. Bostadsbubblan har börjat pysa, konjunkturen viker och ingen vet vad en eurokollaps kommer att innebära för ekonomin. Men så mycket kan man nog säga som att exporten kommer att minska, företagen kommer att säga upp folk och arbetslösheten kommer att öka. Dessutom har många gått ur A-kassan så svenskarnas skydd vid arbetslöshet är mindre nu än tidigare.

Det ska bli intressant att se om Reinfeldt och Borgs politik är lika uppskattad i denna nya situation. Jobbskatteavdrag sitter fint när man själv får del av dem men när arbetslösheten ökar får allt fler uppleva hur det är att vara arbetslös i detta delade Sverige. Deras inkomster sjunker samtidigt som skatten ökar. Att Borgs politik också underblåst bostadsbubblan är en tveklös sanning. Jobbskatteavdragen gav mer att buda med och den avskaffade fastighetsskatten satte fart uppåt på priserna. Svenskarnas lån var ränderna bakom den sk tigerekonomin och när låneutvecklingen bromsar in bromsar också tillväxten in. Men det är i grunden bara sunt. Att i längden driva en ekonomi på att hushåll lånar är inte möjligt. Någongång ska det betalas tillbaka och nu närmar vi oss den tiden med stormsteg.

Expressen, DN

Reinfeldt - i längden omöjlig som statsminister

2011-11-27T17:54:00.001+01:00

Partiet växer och Reinfeldt har nu hela den ekonomiska och mediala makten bakom sig. Högertankesmedjor som Timbro, organisationer som Svenskt näringsliv, de fyra stora borgerligt ägda dagstidningarna SVD, DN, Aftonbladet och Expressen samt public servicekanalerna SVT och SR. De upprepar oförtrutet dag efter dag en teori: Reinfeldt är den största statsminister Sverige någonsin haft. Jämfört med honom bleknar Erlander och Per- Albin, han är som den klarast lysande solen, underbar i hela sin glans. De underverk han gjort för Sverige gör att vi strålar som en ekonomiskt klart lysande stjärna i Europa.

Få förnekar att Reinfeldt är utbildad ekonom, det enda han tänker på är siffror och utgifter, med en förmåga att sätta ord på känslor som delas av den välbärgade övre medelklassen och alla de inte fullt så välbärgade övremedelklass wannabies som Sverige numera är fullt av. Den som längtar efter Thailand, Poggenpohlkök och Vuittonväskor. Den som handlar på Willys under veckorna för att på helgerna lyxa på Östermalmshallen och som vill att Rut ska städa hemmet blänkande rent eftersom man är värd det.

Men, att vara en utbildad ekonom är inte samma sak som att vara en lämplig statsminister. Min svåger är den skickligaste ekonom jag känner, han utskåpar mig i alla frågor rörande ränta, avdrag och aktiehandel, men jag skulle inte välja honom till statsminister ens över sitt eget bostadsområde.

För den som har ögon att se med och kan tänka själv och struntar i Sveriges Radios borgerligt färgade dokumentärer framstår med skriande tydlighet dilemmat Reinfeldt. Han är en utbildad ekonom som ägnar livet åt debet och kredit. Han framstår som helt utan känslor och kan sakligt resonera kring människors liv och försörjning som vore det helt objektiva ting, bara siffror på ett papper. Han frikopplar känslorna från politiken och förklarar lugnt hur barnfattigdom är nödvändig för att inte människors incitament till att skaffa arbete ska försvinna och att sjuka måste arbeta för vi har inte råd att försörja dem via samhällets pengaresurser. Ekonomin måste gå ihop.

Detta sinne för ekonomi vore en tillgång för de flesta. Knappast dock för en statsminister. En statsminister ska leda hela landet och hålla det samman. En statsminister är ingen bokhållare utan ska brinna. Brinna för visionen om ett gott Sverige för alla. Inte ett Sverige där bara vissa får det bättre. Och viktigast av allt. En statsminister värd namnet har empati och förståelse. Han möter dem som har det svårast, inte flyr som Reinfeldt gör.

Reinfeldt är inte medveten om att hans kamrersmentalitet och empatilöshet och brist på brinn för annat än pengar på sikt gör honom omöjlig som statsminister. Den självinsikten saknas helt eftersom Reinfeldt är ett tomt skal styrt av näringslivets pengar och PR industrin. Därför hade han det dåliga omdömet att ta på sig posten som Sveriges statsminister.

Vid en intervju om försämringarna i sjukförsäkringen som ledde till att sjuka nollklassades och stod helt utan försörjning svarade Reinfeldt att det var oförutsedda bieffekter. Sedan framkom att han känt till att detta skulle bli följden redan när den sk reformen sjösattes. Ställd inför detta svarar han att alla stora reformer leder till att vissa människor kommer ikläm. Ögonen visar inga känslor, han mal på om ekonomi och att det är viktigt med incitament - och plötsligt har den kylige dömt en stor grupp svenskar till ekonomisk ruin.

Helvete! Ja, detta är helvetet.

( För att få maximal förståelse för denna bloggpost kan man lämpligen först läsa Erik Helmerssons krönika i DN som jag länkar till nedan)

DN, SVD, AB, Expressen

Häxmästaren Borg

2011-11-23T12:01:00.000+01:00

Tidningen Financial Times har utsett Anders Borg till Europas bästa finansminister och ger honom epitetet häxmästare. Och nog passar den beteckningen utmärkt på Borg. På nätet hittar jag följande karaktäristik på en häxmästare:

" Häxmästare är en manlig häxa eller en person med gåvan. Att en häxmästare har gåvan innebär att han kan nästla sig in i människors medvetande och vända deras tankar i den riktning häxmästaren så önskar "

Med sin hårpiska, sitt örhänge och svarta skinnpaj maskerar sig Borg som en vanlig kille men under detta döljer sig en högerns finansman med en häxmästares gåvor. Mycket riktigt har han lyckats förvända synen hos stora delar av det svenska folket och fått dem att gilla hans borgerliga politik. Det han är sysselsatt med är inget mindre än att montera ner den generella välfärden vilket han själv sagt är ett mödosamt arbete som kommer att kantas av bakslag men som måste göras.

Med hans bistånd har sjuka och arbetslösa fått mindre att leva av samtidigt som de rikaste fått rejäla påslag i plånboken. Hans svenska tigerekonomi bygger till stor del på svenska hushålls skuldsättning för bostadslån samt konsumtionslån. Åtgärder han vidtagit som jobbskatteavdrag och avskaffande av fastighetsskatt har hjälpt till att elda under den svenska bostadsbubblan. Nog måste han vara en häxmästare av rang för att få så många att tycka att det han gjort är bra. Ja, hela alliansregeringen är ett gäng häxmästare med förvillelse av folks syn på verkligheten som främsta gren.

DN SVD AB Expressen

Sossebasching

2011-11-21T09:31:00.000+01:00

Som utanförstående S sympatisör kan man börja fundera. Hur mår socialdemokraterna egentligen? Ibland kan man få intrycket av att den sossebasching som borgerliga media och SVT ägnar sig åt också flyttat in i det egna partiet. Som om man övertagit en del av motståndarsidans förvridna bild av S och gjort den till sin egen. Man blir osäker, kanske som någon som blir mobbad dagligen också kan bli osäker och tänka: Är det inte egentligen så att jag luktar illa, är fel och totalt ute. Den dagliga indoktrineringen från motståndarsidan gör att man tappar tron på sig själv och tappar stolthet och självkänsla. Och liksom häcklar sig själv eller de delar av rörelsen som i vissa frågor tycker annorlunda än man själv gör. Det har ju alltid funnits en stor spännvidd av åsikter inom S och ibland har det uppstått konflikter kring dessa, men nu syns detta mer, kanske för att media gärna tar upp det också.

Men om det är något parti som har all anledning att vara stolta över sin politik och det man skapat är det just S. Ja, faktiskt. Så får man nästan knappt skriva idag, för nu är det inne att spotta på S allt vad man kan och uttrycka lättnad över att äntligen är man av med sossarna som förstörde så mycket för Sverige. De borgerliga tidningarna tävlar om att ge bilden av ett parti i kris. Varför har man inte 45% väljarstöd som man hade förr?

Jag tror inte att något parti idag kan få 45% i väljarstöd, dagens människor fungerar inte så. Däremot borde S kunna få och är värda mer än de 26-27% de ligger på idag. Av den enkla anledningen att de socialdemokratiska idéerna bygger det bästa samhället för alla på sikt. S måste försöka få fram det till väljarna istället för att strida inbördes. Mejsla ut politiken, ta fram alla goda ideologer som ni har. Ni har ett ansvar som det parti som står för jämlikhet och för att inte svika de sämst ställda i samhället. För er får det aldrig räcka att de flesta har det bra. Samtidigt måste ni ha en politik som tilltalar breda lager av befolkningen för att ni ska komma till makten igen. Visa att i längden fungerar inte samhället bra för medelklassen heller om 1/3 av befolkningen lever under ekonomiskt och socialt svåra förhållanden. Det sliter sönder samhället på sikt. Visa vad skattepengarna går till och vad som händer på sikt om vi istället väljer att själv få mer i plånboken genom upprepade jobbskatteavdrag. Det kommer att märkas för det går inte att upprätthålla en god välfärd parallellt med stora skattesänkningar.

Det är en utmaning för vi lever i en tid då privat konsumtion aldrig stått högre och vi vill unna oss det lilla extra lite till mans. Så lätt att rösta för fler jobbskatteavdrag och mer i den egna plånboken för det är jag väl värd jag som arbetar och sliter. Och visst är vi alla värda det, men frågan är om vi som samhälle har råd med det? I längden har vi inte det och fortsatta jobbskatteavdrag och ökade inkomstskillnader kommer att leda till ett fattigare samhälle och en krympande medelklass. USA visar vägen här och den är ingen munter syn.

DN SVD Aftonbladet Expressen

Men skärp er !

2011-11-15T20:27:00.000+01:00

Det är ibland inte så roligt att vara S-sympatisör nuförtiden. Idag är en sådan dag. Just som man trodde att den fabricerade sk Juholtaffären börjat lägga sig och att S nu åter skulle få fokusera på politiken och dessutom har verkligt slagläge genom de missförhållanden som uppdagats på det privata äldreboendet ägt av Carema... då...kommer en nyhet att en ledamot i S partistyrelse i ett sms sågar Juholts medverkan i Ekot i lördags. En exalterad Silberstein kommenterade i går i ett stort upplagt Aktuellt inslag och i dagens tidningar var sms-sågningen av Juholt största nyheten.

Hur är man funtad som ledamot av partistyrelsen om man ger denna kritik i sms ( som man måste förstå blir offentligt känt) istället för att ta det internt mellan fyra ögon? Det fattar inte jag. Jo, om man vill att det ska bli offentligt känt, förstås,då är det bästa sättet.

Som sympatisör blir jag beklämd av ett sådant agerande av S-företrädare. Det är olojalt och ger inte mig en positiv bild av de som är verksamma inom partiet. Jag får ingen lust att rösta på ett parti där man ligger i bakhåll för att skjuta på den partiledare man valt. Är man missnöjd får man ta det rakt och öga mot öga och inte bakvägen genom media. Det är fegt om något.

Till socialdemokraterna frestas man säga: Skärp er! Det räcker att ni har den borgerligt ägda pressen emot er. Ni behöver inte dessutom sticka knivar i ryggen på varandra inbördes och så ge media ännu mer att älta. Är ni inte nöjda med Juholt, ta det då på ett ärligt vis inom partiet, det här vinner ni ingenting på.

SVD DN Aftonbladet Expressen

Lyxlystnad och statusstress

2011-11-13T20:42:00.000+01:00

Varför har vi lånat så mycket? frågar sig PJ Anders Linder i SVD apropå de svenska hushållens skuldsättning. Tyvärr tror jag en stor del av svaret ligger i statusstress och vår längtan efter lyx. Vi har blivit mer sugna på lyx de senaste 10 åren och vi har fått en kräsnare smak. Endast det bästa är gott nog eller som reklamen säger: Because you´re worth it. Jag läste en bisarr artikel i tror jag Expressen för en tid sedan om svenskarnas konsumtionsmönster. Den handlade om medelklassens köpvanor och beskrev hur man handlade enkelt på Willys under veckan ( numera inte skämmigt som artikeln skrev) för att i helgerna kunna strosa runt på Östermalmshallen och handla lyx och känna sig som lyckad överklass. Medelklassen drömde om lyx, stod det i artikeln, och att åtminstone någon gång under livet få köpa ett riktigt svindyrt lyxstatusobjekt för att på så sätt kröna det egna livet med framgångskronan och känna att man nått sitt livs mål.

Med den inställningen till vad som är livsmålet blir det inte konstigt att skulderna ökar. Vi har sett det på bostadsmarknaden där en närmast sjuk prisbild skapats under de senaste åren. Bostad är status och svensken är besatt av sitt boende lite till mans. Ditt värde mäts efter märkena på inredningen i ditt kök. Är det konstigt att folk lånar? Gör man det inte blir man ju familjen med områdets äckligaste kök och vem vill vara det? Äckligt omodernt kök, äcklig människa liksom. Jo, så tänker vi, så har det blivit.

Är då lösningen på problemet att uppmuntra folk att spara genom ett grundavdrag i kapitalbeskattningen som gjorde sparande mer lönsamt? Nej, det tror jag inte. Det skulle bara göra de rika som har störst möjlighet att spara ännu rikare. Normalhushållet skulle inte spara mer för det. Lösningen är istället ett jämlikare samhälle med mindre inkomstklyftor och en ny syn på liv och livsmål. Ju mer inkomstskillnaderna ökar och ju rikare de rikaste blir, desto mer kommer medelklassen att låna. Anledningen är statusstressen och lyxlystnaden som ökar i sådana samhällen. De rikaste vräker ut än mer på lyxvaror och drar därmed upp normen för alla andra angående vad som ska anses vara det yppersta av det yppersta. Medelklassen blir stressad, vill positionera sig och hänga med. Den behöver låna pengar för att klara detta och snart är skuldspiralen igång. Kanske är det därför skulderna hos privatpersoner ökat under tiden vi haft alliansregeringen som styrande över landet. De har fört en politik som ökat inkomstskillnaderna och därmed statusstressen vilket leder till att lånen ökar.

Ett sådant samhälle lägger heller inte pengarna på det som är viktigt egentligen som vård, skola och omsorg. Utan det viktigaste blir privat konsumtion av i många fall meningslösa dyra statusvaror. Detta samhälle kommer att bli sämre och sämre för alla att leva i.Så visst har PJ Anders Linder rätt i att skuldkrisen är värdenas kris. Det är det kapitalistiska konsumtionssamhället med sina sjuka värden som är i kris, anser jag.

Juholts placering engagerar

2011-11-11T20:48:00.000+01:00

Mitt förra inlägg om Juholts åsikt om hur SVT ville placera S i partiledardebatten för en tid sedan har genererat ovanligt mycket trafik till min blogg. Tydligen är det ett ämne som engagerar. Jag kan inte låta bli att undra lite över varför? Egentligen finns det väl viktigare frågor på dagordningen till exempel missförhållandena på Caremas boende för äldre där de gamlas blöjor vägdes för att spara pengar eller att SOS Alarm får kritik av Socialstyrelsen för sitt sätt att ta emot och bedöma larm.

Den som tycker att Juholt inte har en poäng i denna sak kan ställa sig frågan hur de tror att Reinfeldt skulle ha agerat om SVT velat placera SD bredvid alliansen för att SD är ett högerparti. Eller för att SD röstar med alliansen nio gånger av tio. Gissar att det blivit ett ramaskri men SVT skulle aldrig komma på denna tanke och skulle man hade man genast backat för Landsfaderns missnöje. Det handlar inte om att Juholt inte vill debattera med SD. Det vill han. Det handlar inte heller om att Juholt inte vill stå bredvid Åkesson för att han ogillar honom som person, det gör han inte, utan det är SDs politiska åsikter Juholt inte vill förknippas med. Och när de rödgröna och SD placeras bredvid varandra blir intrycket att de är ett samlat block, en opposition, mot alliansen. Men det är de inte. SD är ett parti för sig, vilket de själva också tycker, och gärna kallar de övriga partierna för sjuklövern. Det logiska vore att placera SD för sig, alliansen tillsammans och de rödgröna tillsammans. Då åskådliggörs förhållandena bäst för väljarna.

Varför denna fråga engagerar så kan man fråga sig? Upprörda brösttoner om att Juholt minsann inte ska ta sig ton och diktera några villkor inte. Men varför ska man acceptera att SVT får kleta på en bild av verkligheten som inte stämmer genom att ensidigt diktera placeringen? Deras egen agenda lyser ju igenom, det kan man inte bara acceptera.

Rätt Juholt!

2011-11-10T20:40:00.000+01:00

Det var naturligtvis helt rätt av Juholt och även av vänsterpartiet att vägra partiledardebatten i SVT när SVT höll fast vid att de skulle stå som samlad opposition tillsammans med sverigedemokraterna. Vilken slagkraftig bild det hade blivit för alliansen att utnyttja framöver. Jag ser Reinfeldt framför mig svepandes med handen och säga: Där står oppositionen.

Nej det var helt rätt av Juholt att vägra eftersom den placeringen också var framsprungen ur SVTs nyhetsredaktions blåa perspektiv som numera lyser igenom allt de säger gör. Att de själva inte insåg detta visar bara att de är blinda för sina egna blå utgångspunkter eller också att de inte är det och i själva verket driver en medveten agenda att få Sverige att rösta blått.

Så, stå på dig, Juholt, annars gör någon annan det. Kom inte till debatt i SVT om de inte ändrar sig. Vi ska ha en oberoende Public Service som inte försöker dyvla på oss sina egna perspektiv. Sedan har det blivit en ny trend i Sverige att skälla på sossarna och dessa ska i sin tur ödmjukt böja sig och lyssna. Visst är det bra att lyssna, men inte när illviljan skiner genom angriparnas ögon. Då ska man gå i svaromål. Socialdemokraterna behöver inte låta sig kuschas och har inget att skämmas över, tvärtom. Den allians som däremot raserat våra socialförsäkringar och ställt sjuka på bar backe tycker jag har en del att skämmas för. Men märkligt nog är debatten så tyst, så tyst kring dessa frågor.

DN

Varför lyfter inte socialdemokraterna?

2011-11-08T10:07:00.000+01:00

Varför lyfter inte socialdemokraterna? Ja, det är en fråga att ställa sig och jag tänker ge några högst personliga funderingar utifrån mitt perspektiv som sympatisör men inte medlem. Min tanke blir: Därför att de inte får. Det är mitt intryck efter att ha analyserat tiden efter det att Juholt tillträdde som partiledare. Innan Aftonbladet publicerade den fabricerade sk Juholtaffären var det ingalunda så att det rådde frid och fröjd för Juholt och S. Det räcker med att gå igenom de fyra stora ( borgerligt ägda) tidningarna för att konstatera detta. Först var det nyheten om sambon som dömts för bedrägeri, sedan var det Juholts drinkar i Turkiet, det var alla öknamn på Juholt som Fleksnes, Tjuvholt ( ja, det kallades han även innan den fabricerade Juholtaffären) och Ljugholt. Den allra mest extrema artikeln var när Expressen sett att Juholt hade ett piratkopierat skärp och man slog upp det stort som att Juholt visat likgiltighet för de förhållanden som arbetare lever under i de fabriker som producerar dessa varor utomlands. Det är lätt att se vad det handlar om. Det handlar om att sätta en bild av Juholt som motsvarar den borgerliga nidbilden av en sosse dvs dum, girig efter andras pengar och oförmögen att leva som han lär.

Trots denna kanonad av negativa bilder av S och Juholt snart sagt varje dag i fyra stora borgerligt ägda tidningar så började S öka lite. Man började komma ut med sin politik och genom att lyfta fram negativa konsekvenser med alliansens politik som tex ökad barnfattigdom fick man under en period problemformuleringsprivilegiet och fick diskutera politik igen. Ett arbete med att framställa en skuggbudget började. Medias intresse för den var enorm och den bevakades mycket hårdare än alliansens. Innan budgeten skulle läggas fram började tidningarna skriva om problem i arbetet. Undermeningen i det skrivna var att dumma sossar inte kunde räkna och att dessa B-lagspolitiker inte ens visste hur en budget formellt skulle se ut. Man gav också en bild av stor oenighet i arbetet, det framställdes som en katastrof och Juholt som en usel ledare. Men budgeten lades tillslut fram och tydligen var det något i den som människor gillade för efter att den offentliggjorts och strax före den fabricerade sk Juholtaffären hade S 35% i en del av en SIFO mätning.

Just då S lyft till 35% och M var nere på 28,5 i denna SIFO drar Aftonbladet igång den fabricerade sk Juholtaffären som resulterar i ett sju dagar långt drev mot S och Juholt. Hela Sveriges media hänger på och det är ingen ände på skriverierna. Juholt får ge sig ut på en Sverigeomspännande sk Canossavandring för att be om förlåtelse för att han brutit mot regler som inte fanns. Juholt blir nu helt uppbunden av detta och arbetet med att synliggöra politiken upphör helt. S faller i opinionsmätningarna och tidningarna rapporterar detta stort dag för dag med rubriker som sämst Juholt, rekordlågt förtroende för Juholt, Juholt sämre än Sahlin, Reinfeldt krossar Juholt på samtliga områden. Bilden av ett parti i kris och fritt fall ska skapas och fästa i väljarnas medvetande och Aftonbladet hade igår en stor chatt om varför S är i kris och vad som är fel med S. All media fokuserar på negativa nyheter om Sveriges största oppositionsparti och vad regeringen gör hamnar helt i skymundan.

Så min högst personliga tanke är: S får inte lyfta. Så fort S lyfter kommer vi att få se samma visa. Något negativt dras igång av media och så kretsar allt kring det till man drivit ner S i opinionen igen. Tro inte att det handlar om Juholt. Vem som än utses som partiledare kommer att möta samma sak. Det finns alltid saker att kritisera om man letar tillräckligt noga. Finns inget får man framställa det så att det blir klandervärt. Det är inte särskilt svårt och särskilt inte idag när få människor orkar gå djupare och själva ta reda på fakta.

Du skyller på media, tänker säkert många. Du gör det för enkelt för dig. Ja, kanske det. Men jag tror att propaganda varje dag från våra fyra stora borgerligt ägda tidningar faktiskt påverkar. Det blir som en stor mur S först måste ta sig igenom. Muren består av den bild media sätter och som vi möter varje dag. S har ingen motmedia att ta till utan måste isåfall prova andra strategier. Kanske möta människor ansikte mot ansikte. Politiken då? S har ju ingen politik, basunerar media ut. Eller: S politik är från 70-talet, vi vill ha förnyelse. Eller: Människor vill inte ha S politik. Och det är klart, möter man dessa påståenden gång på gång så börjar man väl undra: Har S någon politik?

Skuggbudgeten uttryckte ansatsen till en färdriktning i politiken och Juholt har formulerat en politisk ansats för S att bygga vidare på. Men ett problem för S har blivit att de förknippas med det samhälle vi haft och att förnyelse ses som synonymt med borgerliga lösningar. Nu omformar alliansen samhället och konturerna av det socialdemokratiska samhället blir svagare. Ett annat samhälle träder fram dag för dag. S måste adressera detta och visa hur ett socialdemokratiskt samhälle idag kan se ut. Det är inte säkert att väljarna kommer att säga ja och amen till det. Många vill ha mer pengar i den egna plånboken för att bygga det egna livet och är inte så engagerade i det gemensamma som man vill ska kosta så lite som möjligt. Vi lever i en tid då det egna individuella livsprojektet står i högsätet och alla inte alltid ser hur möjligheterna för det alltid hänger samman med det gemensamma samhället. Det blir för S att försöka tydliggöra det och få med sig människorna på den tanken. Det kommer inte bli lätt för S som saknar stora kanaler att föra ut sitt budskap men man får i alla fall försöka. Att lita på att Aftonbladet är på S sida ska S i alla fall sluta med. När man som idag klagar över att Juholt är ute på den förlåtelseturné som man själv tidigare krävde att han skulle göra pga en fabricerad affär man själv satt igång, då saknar man helt trovärdighet.

Och medan jag skrivit detta inlägg har AB också fler artiklar här och här. Man har också en specialsajt om den kris för Juholt man själva har bidragit till och bidrar till att skapa.

Borg - ett bostadsbubblans barn av sin tid?

2011-10-24T20:43:00.000+02:00

Kvalitetstidningen Aftonbladet avslöjar att Anders Borgs villa är belånad över taknockarna. Samtidigt manar Borg det svenska folket att inte leva över sina tillgångar. Hur går detta ihop? Är Borg en hycklare? Nej, bara ett barn av sin tid och dessutom fångad i alla bostadsbubblors moder - nämligen den svenska på 2000-talet. En stor del av den tigerekonomi Borg tog åt sig äran för består av svenska privatpersoners bostadslån och annan skuldsättning. Dessa lån har fått svensk ekonomi att växa och Borg eldade på genom ROT-avdrag som gjort att folk belånat huset för att renovera samt jobbskatteavdragen som gjort att folk fått mer att buda med i sina bostadsaffärer. Den svenska ekonomin har växt av detta, men det är en riskabel växt. När bostadsbubblan brister ( och den har börjat pysa) kan konsekvensen bli ett hårt fall för svensk ekonomi och många skuldsatta svenskar. Detta vet Borg och därför talar han nu om vikten av sparsamhet, att betala av på sina lån och inte leva över sina tillgångar. Självklart gäller inte denna livsstil Borg själv. Han klarar sig alltid eftersom han aldrig blir arbetslös eftersom han anses ha en sådan unik kompetens på arbetsmarknaden. Det anses däremot inte du och jag ha, därför behöver vi se upp. Inte Borg.

Spelar det någon roll vad media skriver och säger?

2011-10-23T15:39:00.000+02:00

Säga vad man vill om den fabricerade sk Juholtaffären, men nog kom den lägligt i tiden för motståndarsidan. Innan medierna kom med sitt " avslöjande" hade S 35 % i SIFO medan M hade 28,5. Denna mätning var just efter att S lagt fram sin skuggbudget och den stora partiledardebatten i riksdagen låg framför, då Juholt skulle ha kunnat följa upp skuggbudgeten och pekat på skillnaderna mellan S politik och alliansens budget. Av detta blev intet utan Juholt fick tala i riksdagen med den fabricerade affären på sina axlar och tidningarna skrev att hans ord var utan kraft. Och tacka för det, han hade ju blivit bestulen på sitt ethos, som är så viktigt i retoriken, att åhöraren upplever att talaren lever sitt budskap. Istället lyckades media framställa honom som en borgerlig nidbild av en sosse inför svenska folket, en fifflare och bidragstagare. Helt felaktigt, eftersom Juholt inte brutit mot några regler. Det fanns inga och flera borgerliga politiker har sedan visats begära ersättning för hyran på samma sätt som Juholt.

Juholt åker nu runt i Sverige och ber om ursäkt och media frossar i den kuschade Juholt och S ras i opionionssiffrorna. Juholt får förkroppsliga den kuschade socialdemokratin i kontrast mot den framgångsrika vinnaren Reinfeldt som plötsligt efter den fabricerade Juholtaffären har nästan 35% i väljarstöd ( alltså nästan lika mycket som S hade innan den fabricerade affären "avslöjades"). Som en händelse har M partikongress just nu och kan föra fram ett sensationellt stort väljarstöd som ger extra råg i ryggen.

Reinfeldt har dessutom lagt sig till med en ny talarstil enligt Mellin på Aftonbladet. Den har han haft i senaste partiledardebatten och nu på partikongressen. Han är rolig och ironisk, ungefär som en Henrik Schyffert, fast åt höger. Denna stil, menar Mellin, kommer säkert att fungera utmärkt när Reinfeldt ska möta Juholt senare i debatter. Reinfeldt har bland annat sagt:" Rött är en vacker färg. Ja, på höstlöven. " ( Oj, jag vrider mig av skratt) Däremot skriver pressen att Juholts talekonst kan bli en nackdel för S. Nu när Juholt åker runt och ber om ursäkt så faller medlemmar i S för hans talekonst och det gör att Juholt kan bli gräsrötternas gisslan med sin sk vänsterretorik och att S inte kommer att kunna föra någon bra politik. Jo, talekonsten bedöms olika om det är en moderat eller socialdemokrat som använder den. Om det är en moderat så vinner talekonsten väljare men är det en socialdemokrat så är talekonsten ett sätt att bli gräsrötternas gisslan och till nackdel för S. Så nu vet ni det.

Ja, det var tur för M och alliansen att den sk affären kom så lägligt. Det hade ju inte varit lika skojsan för M att hålla partikongress med 28,5 i väljarstöd mot S 35%. Men tydligen är alliansen ett gäng med turen med sig. Cervenka skriver om tur i dagens SVD, då tur i ekonomin och inte i politiken, men en intressant artikel. En slutsats som jag drar är i alla fall att det varken är de sk libyenkrumbukterna eller de sk turerna kring socialdemokraternas skuggbudget som orsakade väljarraset. Utan orsaken är den fabricerade sk Juholtaffären. Så då får man dra sina slutsatser av det.

Däremot börjar jag bli tveksam till om det var en bra strategi av Juholt att åka runt i Sverige och be om ursäkt för det icke begågna felet. Att möta väljare och sympatisörer, visst, men inte på detta sätt klädd i säck och aska. Lena Andersson skriver bra om det i DN:

"Håkan Juholt sitter kvar men ansträngningen att vara ödmjuk och mjuk var nog misslyckad. Journalister och medborgare såg en undergiven själ rädd att mista det han hade. Det blev extra lockande att ta det ifrån honom. Medgörligheten blev föraktlig"

Å andra sidan, hade han inte gjort det, hade det också varit fel ur medias synvinkel. Dubbelbestraffning. Damned if you do and damned if you don´t. Media hatar socialdemokratin och hur den än vänder sig har den ändan bak. Så kommer det att fortsätta vara, lika bra att inse det. Juholt får heller inte bli arg eller trött på detta, utan ska glatt och villigt välkomna " granskningen". Jag tycker att han gör det otroligt bra när han möter våra hycklande borgerliga fyra stora tidningar som har en enda gemensam agenda. Att framställa honom och S som föraktliga, oärliga, bidragsfuskande losers. En riktig mobbarstrategi värdig en skolgårdsmobbare av rang.

Aftonbladet 1 Aftonbladet 2

SVD 1 SVD 2

DN

Brist på arbetare i nya arbetarpartiet?

2011-10-20T20:24:00.001+02:00

Inte så många arbetare, men desto fler civilekonomer och miljonärer. Detta blev resultatet när det nya arbetarpartiet, moderaterna, utsett sin nya partistyrelse. Men för moderaterna är ju arbetare alla som arbetar så egentligen är jag väl ute i ogjort väder och kritiserar. Partistyrelsen består alltså av arbetare enligt den nya moderata definitionen. Men från en snäv sektor av arbetslivet. De flesta har ekonomisk bakgrund, någon är jurist och har läst statsvetenskap.Men visst, jag tvivlar inte på att sammansättningen kommer att imponera på många väljare. Hög utbildning och hög inkomst, det är många som tycker att då är man snäppet mer värd än andra.

Men jag funderar ändå över den något snäva sammansättningen av ekonomer och högavlönade. Ger det inte ett lite enögt perspektiv? Forskning visar ju att om en grupp är enhetligt sammansatt av människor med samma bakgrund, utbildning och inkomst, då blir den gruppen mindre kreativ. Man har samma erfarenheter och ser samma saker och kommer med samma lösningar på problem. Men visst, de nya moderaterna tänkte kanske att den ekonomiska kompetensen behövde förstärkas och att det ekonomiska perspektivet behövde komma fram mer. Så att det inte ska bli några missförstånd om vad som kommer först. Nämligen pengarna, alltid pengarna.

Håll tillgodo alla arbetare. Här har ni en grupp arbetare som delar era villkor och förstår hur er verklighet ser ut. Miljonärer och ekonomer. Topp, som man säger i Djursholm.

Aftonbladet skriver om den nya partistyrelsen för det nya arbetarpartiet

Vinnarsverige och Förlorarsverige?

2011-10-20T10:32:00.000+02:00

Åsa Moberg gör mig besviken i en kolumn i DN idag. Hon är en människa jag gillat och respekterat men här gör hon sig till tolk för en strömning i tiden som jag menar också är förbunden med alliansen och deras sätt att dela upp människor i vinnare och förlorare. Hon menar att Stockholm är vinnarsverige och därför ska ha mer att säga till om än resten av Sverige som hon kännetecknar som förlorarsverige ( och citerar Stig- Björn Ljunggren, S-märkt statsvetare vilket gör det hela ännu mer tragiskt).

Är Sverige inte ett enda land? Vi består av svenskar. Inte av vinnarsvenskar och förlorarsvenskar. Utan människor. Var och en med sina gåvor, tankar, talanger, idéer, personlighet och med ett oförytterligt människovärde lika för alla. En del har blivit mer gynnade av livet, andra mindre. Det här kan bland annat politik hjälpa till att utjämna. Men jag ska inte ta mig rätten att klistra en förloraretikett på någon människa utifrån var hon bor, arbetar eller inte arbetar med eller något annat. När jag gör detta visar jag en brist på insikt om människans värde och en egen självgod von oben attityd.

Svenskar, vakna ur psykosen

2011-10-20T09:53:00.000+02:00

Göran Greider yttrade orden: Svenskar, vakna ur psykosen, i samband med den fabricerade sk Juholtaffären. En psykos kännetecknas ju av en förvanskad verklighetsuppfattning och visst lever vi med en förvanskad verklighetsuppfattning idag. Alliansen har lyckats med konststycket att med sitt nyspråk förvrida synen på de flesta. Ett bra exempel är en intervju med Reinfeldt i dagens SVD, som jag tycker är något av det sjukaste jag läst sagt av en svensk politiker. Reinfeldt fäller masken lite grand och visar vad han egentligen tycker om A-kassan. Den behövs inte för det finns andra sätt för arbetslösa att hitta försörjning. Nämligen via anhöriga eller socialbidrag. Hade Reinfeldt sagt detta för 10 år sedan hade det blivit folkstorm, men eftersom vi nu lever i psykosen blir nog reaktionerna ytterst milda.

Men tänk efter lite grand. Vad blir konsekvenserna av att allt färre får A-kassa och att det framkommer ett system av försörjning via socialbidrag eller nära anhöriga? Ja, de som har oturen att bli arbetslösa blir fattiga. Det är det första. Sedan att vi börjar glida över i ett system där vi tar ekonomiskt ansvar för varandra inom familjen vid arbetslöshet och sjukdom istället för att vi ses som individer som var och en har våra rättigheter i samhället att få det vi behöver för vår försörjning. Vilket samhälle vill vi ha?

Det var regeringen Reinfeldt som försämrade A-kassan och gjorde det så dyrt att vara med att många inte hade råd. Detta kallar Reinfeldt för att många valde att inte vara med i A-kassan. Han resonerar också i termer av att arbetslöshet är något den enskilde väljer, det är inte något man drabbas av. Men anser vi verkligen att arbetslöshet är ett fritt val? Är det inte snarare så att det finns fler arbetssökande än arbeten och att många har fel kompetens och behöver få hjälp för att matcha de lediga jobben?

I Reinfeldtland pågår ett systemskifte i det tysta. Bort från den generella välfärden och trygghetssystem som gör att man kan leva ett bra liv även om man har oturen att bli sjuk eller arbetslös till ett system med grundtrygghet på socialbidragsnivå eller försörjning via närstående. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Tuppkam blir anknäbb

2011-10-16T20:28:00.000+02:00

Ja, vilken värld vi lever i. Tuppar föds upp bara för att kvinnor ska få sin önskan efter anknäbb tillgodosedd. Vilket djupt förfelat tuppliv. Kvalitetstidningarna Aftonbladet och Expressen skriver om detta.

Det är bara att kämpa på nu, Juholt

2011-10-16T18:41:00.000+02:00

Efter att det tillslut kom fram att Juholt inte brutit mot några lagar och regler varken medvetet eller omedvetet eftersom det inte fanns några regler anser jag självklart att det var rätt att han satt kvar. Nu är det bara för Juholt och S att spotta i nävarna och komma igen. Jag tror att det bästa sättet är Juholts egen idé att han åker ut i Sverige och själv möter människor på plats. Då får han visa vem han är utan mediernas negativa filter.

Annars var det här ett drev som öppnade mina ögon på många plan. Nu vet man var man har den sk S-märkta tidningen Aftonbladet. Jag har totalt tappat det lilla förtroende jag hade kvar för dem. Detta är en blå tidning liksom de övriga tre som vi har och det stod klart nu. Ger Juholt öknamn som Tjuvholt och Kulholt, mobbingfasoner, och inte värdigt en S-märkt tidning. Dessutom helt fri från källkritik. Drivande sin egen agenda och vill inte att sanningen ska komma fram. Aktuellt och Rapport har också visat vad de går för. Som några av de främsta drevkarlarna gick de i spetsen och fortsatte kalla Juholt för fuskare även sedan förundersökningen lagts ner och det stod klart att det överhuvudtaget inte fanns några regler att fuska med. Silberstein kunde inte dölja sin förtjusning när hon fick rapportera om en massa obelagda uppgifter från anonyma källor samt visade sin motvilja tydligt då det stod klart att Juholt skulle sitta kvar. Detta är inte oberoende och kritisk public service som ska ta fram sanningen åt medborgarna. Detta är Fox-news.

Att Juholt nu har en uppförsbacke framför sig kan ingen förneka. Innan den konstruerade affären började låg S på 35 % i SIFO och M på 28,5. Efter hade S rasat till 26,9%. Det står klart att väljarna gillade socialdemokraternas budget och hade Juholt fått debattera i partiledardebatten i riksdagen utan denna konstruerade affär på sina axlar hade sympatierna kanske ökat ytterligare.

Nu gäller det att återupprätta förtroendet för S som den konstruerade affären slagit sönder. Sedan tycker jag S ska skaffa sig egen press för som situationen är idag har vi fyra stora borgerligt orienterade tidningar som alla jagar Håkan Juholt.

Expressen, Aftonbladet, SVD, DN

Keep searching for the last honest man

2011-10-08T11:04:00.001+02:00

Ända sedan Juholt utsågs till partiledare har jag väntat på att den dagen som kom igår skulle komma. Att det skulle finnas något oegentligt som rörde ersättningar som skulle komma fram. Först kändes det bra. Han utsågs och inget kom fram. Jag tänkte att han var ren, att det inte fanns något. Samtidigt gick det rykten om att det fanns något om Juholt som skulle tas fram vid ett lämpligt tillfälle. Och så igår kom det. Juholt hade kvitterat ut för mycket i ersättning för dubbelt boende. Att det kommer fram just nu är naturligtvis ingen slump. S lade nyligen fram sin skuggbudget som inte gillades av alla inom partiet och det står klart att det ligger S källor bakom avslöjandet och att man har känt till detta under en längre tid. Dessutom drivs nyheten av Aftonbladet. Om det är så att det är en del av en intern strid inom S att det här kommer ut som det gör så är det etter värre. Vill man avsätta Juholt så borde man ta det internt och inte genom pressen. Kände man till att Juholt gjort fel så borde man tagit fram det tidigare. Ett parti i strid med sig själv kan inte bestå. Det förstår alla.

Inte för ett ögonblick tror jag att Juholt gjort detta medvetet. Det är som han säger. Han kände inte till reglerna. Men det spelar ingen roll. Skadan är redan skedd. Människor kommer att tro att han gjort detta medvetet, att han fifflat för att berika sig själv. Det hjälper inte att han gjort en pudel och ska betala tillbaka. Alltid när han framträder hädanefter och talar om ett rättvist samhälle där vi är solidariska och tar ansvar för varandra kommer detta att finnas i bakgrunden. Och de borgerliga tidningarna kommer att rapa upp detta om och omigen. Jag hör till dem som trott på Juholt och gillat det jag sett av honom men tyvärr. Det bästa han kan göra nu är att avgå. S har inte råd med detta i det politiska läge Sverige nu befinner sig i. Vi behöver en partiledare som är moraliskt oantastlig och kan inte nöja oss med mindre. Erfarenheten säger att sådana här saker går inte att tvätta sig ren ifrån hur man än försöker. Det handlar om ersättningar, skattebetalarnas pengar, och även om man är oskyldig är det lika bra att ge upp direkt. Det är en strid man inte kan vinna.

Kanske ska S glömma valet 2014 och satsa på att först få ihop ett riktigt bra lag och en ny socialdemokratisk politik för Sverige på 2000-talet. Som utanförstående men sympatisör blir det ibland tydligt att S är splittrade. De behöver enas och gå ut mer kraftfullt med företrädare som väcker förtroende och respekt. Borgerlig press kommer alltid att göra allt för att utmåla S ledarna i dålig dager men då är det desto viktigare att de har rent mjöl i påsen. Jag säger inte att Juholt inte har det men det är som med Caesars hustru. Hon får inte ens misstänkas. Borgerlig press och media arbetar uthålligt på att skapa en negativ bild av socialdemokraterna och det får inte finnas något hos dem själva att ta fasta på som kan förstärka och bekräfta denna bild.

Aftonbladet Expressen SvD DN

Förstår dig inte här, Waidelich

2011-08-14T10:32:00.001+02:00

Socialdemokraternas ekonomiska talesperson, Tommy Wadelich, är bekymrad över att vi kan ha en bubbla på den svenska bostadsmarknaden, och vill mildra dess eventuella bristande genom att göra det lättare att hyra ut bostadsrätter i andra hand, så att människor inte ska behöva sälja med förlust i ett prisras. Det här tänkandet förstår inte jag. Ska samhället ta ansvar för att upprätthålla priser på bostadsmarknaden som är för höga? Dessutom tror jag metoden, att göra det lättare med andrahandsuthyrning, skulle få oönskade bieffekter. Spekulationsköpande av bostäder för att tjäna på andrahandsuthyrning skulle öka och andelen lediga bostäder att köpa skulle minska ännu mer.

Jag har ibland funderat över hur regeringen och även oppositionen skulle agera vid ett större prisfall på bostadsmarknaden. Det går inte att förneka att de som köpt dyra villor och bostadsrätter i Stockholm och även i viss mån andra delar av Sverige är en viktig väljargrupp. De är ju den sk medelklassen i storstäderna utan vilkas gunst det sägs att inget parti längre kan vinna ett val i Sverige. Jag tycker att de i viss mån i dag kan jämställas med ett särintresse eftersom de har så stor makt. Ur den synvinkeln förstår jag Waidelichs utspel, det kan vara ett led i att säga att den gruppen är viktig för socialdemokraterna och ett sätt att få väljare därifrån. Nu vet jag inte om det är så men visst är det en tanke man kan få.

Jag tycker inte socialdemokraterna ska försöka vinna väljare genom att hjälpa medelklassen att hålla uppe de för höga bostadspriserna. Istället ska de försöka vinna väljare genom att se till att det finns bostäder till alla, hög och låginkomsttagare, till ett pris som alla kan betala. Den senaste tidens stigande bostadspriser har något sjukt över sig. Var du bor har blivit något som avgör ditt värde som människa och detta lockar till att låna ännu mer pengar för att köpa bostad i sk fina områden samt att lyxrenovera för lånade pengar och göra avdrag med ROT-bidrag. Detta synsätt på att bo är inte något som socialdemokraterna ska bidra till med sin politik. Oavsett om det ger väljare eller inte. Eftersom det på sikt är ohållbart ekonomiskt. Man kommer också med detta synsätt, att medelklassens dyra bostadsköp inte får innebära några förluster för dem, att undvika att bygga hyreserätter eftersom ökad tillgång är en faktor som riskerar driva ner priserna. Riksbanken kan också lockas föra en politik som gynnar den belånade medelklassen samt att regeringen med politiska beslut kan korrigera risk för förluster med ränteavdrag och andra åtgärder.

Det är att ge ett särintresse för stor makt. Dessutom var det denna grupp som fick betala allra minst i den förra ekonomiska krisen ( eller om vi fortfarande är inne i samma) Genom de låga räntorna och jobbskatteavdragen var det många i denna grupp som beskrev hur de hade mer pengar i plånboken än någonsin samtidigt som sjuka och arbetslösa fick gå från sina bostäder i en del fall. Den här krisen behöver vi finansiera solidariskt eftersom allt annat sliter sönder ett samhälle på sikt. Då går det inte att utse en grupp, medelklass som lånat till dyra bostäder, till en grupp som är " too big to fall" som en del av dessa redan beskriver sig själva som. I de flesta fall finns nog pengar hos denna grupp om de drar in på annan konsumtion. De som inte klarar sig ska samhället självklart hjälpa med skuldsanering. Men inte genom att sitta kvar i orubbat bo på samhällets bekostnad. Det vore att sända ut helt fel och ödesdigra signaler.

Men viktigast är rätt mode

2011-07-21T08:21:00.000+02:00

Det är inte det minsta förvånande att många fortsätter köpa Converseskor trots de missförhållanden som uppdagats vid tillverkningen. Idag rent ut sagt skiter många i sådant eftersom det är viktigare att ha rätt skor på fötterna än att bry sig om vad som är moraliskt rätt. Jo, så är det faktiskt, och det vore hyckleri av yttersta format att påstå något annat. Däremot kan man gå vidare och fråga sig, vad det är som gjort att så många resonerar på det sättet. Jag vet inte, vet du?

SvD skriver om detta

Biståndet är en fråga om medmänsklighet och omprövning

2011-07-15T10:02:00.001+02:00

Birger Thureson skriver i tidningen Dagen om bistånd och om att när FN vädjar om hjälp till de drabbade på Afrikas horn reagerar många av länderna i väst långsamt eller inte alls:

" Det finns en trötthet över regionens återkommande humanitära kriser. Och det finns en ursäkt i den finansiella krisen. Det är dyrt att vara rik, och förr eller senare måste den egna notan betalas"

Thureson menar att detta resonemang är oacceptabelt. Vi har en moralisk skyldighet att ge hjälp åt de drabbade på Afrikas horn. Sedan ställer han frågan om vad vi långsiktigt kan göra för att hjälpa utsatta regioner på fötter igen. Ett svar han ger är att vi måste minska klyftorna mellan rika och fattiga i den här världen:

"Och vi måste minska klyftorna mellan rika och fattiga i den här världen. Man behöver inte vara politisk vänster för att tycka det. Men behöver inte vara någonting för att tycka det, annat än medmänniska. Medmänniska. Det betyder att västvärlden måste ta till sig de globala signalerna om att den konsumtionsdrivna tillväxtekonomin inte bara löser problem utan också skapar problem. Det betyder att biståndsdebatten måste fördjupas och bli så närgången, att den handlar om våra egna värderingar, våra egna liv och vår egen vardag (...) Det är ytterst inte vår materiella rikedom som avgör om vi långsiktigt kan avhjälpa andras fattigdom. Det gör vår vilja till omprövning och nytänkande".

Ja, vi behöver verkligen ompröva våra värderingar, våra liv och vår vardag.

Borg lägger vantarna på biståndspengar

2011-07-14T20:47:00.000+02:00

Moderaterna har aldrig talat sig varma för bistånd. Den saken är klar. Enligt M är bistånd något som bara passiviserar dem som får ta emot det. Alternativt något som bara går rakt ner i fickorna på världens diktatorer. Med denna syn på bistånd är det inte konstigt att en miljard nu överförs till Finansdepartementet istället. Borg lägger vantarna på slantarna som kanske dyker upp förvandlade till en del av det femte jobbskatteavdraget. Klassisk moderat Robin Hood politik i omvänd form.

DN, Expressen

En S- strategi för att vinna även unga, kvinnor och storstadsbor

2011-07-10T11:38:00.001+02:00

Ytterligare en opinionsmätning, Expressen/Demoskop för juli månad, visar att socialdemokraterna går framåt och visst känns det som att Juholt lyckats ingjuta nytt mod och självförtroende hos S. Det märks att han tagit sig an jobbet med glädje, entusiasm och självförtroende och sådant smittar. En sak jag själv gillar med Juholt är just hans goda humör och att han har en rymd i sitt tänkande vilket märks i hans intresse för kulturen och hur han pratar om människan. Han verkar också ha en känsla för vilka frågor som diskuteras bland " vanligt folk" ute i samhället och är snabb att lyfta dem. Jag läste någonstans att han har " örat mot marken" och det tycker jag syns.

Expressen skriver idag att de väljargrupper där Juholt gått framåt bland annat är män på landsbygden och i en tidigare opinionsundersökning nyligen ( minns inte vilken) så visade det sig att socialdemokraterna gått framåt bland män och äldre medan man inte ökade bland yngre, kvinnor och storstadsbor.

Socialdemokraterna behöver utöka ansträngningarna för att nå fram till de väljarna. Man behöver fler unga och kvinnor i fronten för partiets politik vilket skulle underlätta för dessa grupper att känna identifikation med och förtroende för S. Socialdemokraterna har historiskt sett varit ett parti som haft högt förtroende bland kvinnor och har gjort mer för kvinnors villkor än något annat svenskt parti. Det är angeläget att fortsätta gå i spetsen här och utmejsla en politik som möter de behov som dagens kvinnor ser som centrala. Vilka är behoven och vilka skulle lösningarna kunna vara?

Lena Sommestad, som kandiderar till ordförande för S-kvinnor skriver om det här på sin blogg. Hon vill ha fler kvinnor på topp positioner och ett tydligt kvinnoperspektiv i partiets politik. Säkert kan Lena Sommestad själv bli en av dessa kvinnor om hon väljs till ordförande för S-kvinnor. Hon är dessutom välutbildad akademiker och har varit statsråd och har med detta erfarenhet som kan vara till nytta för socialdemokraterna och komplettera andra perspektiv inom ledningen. Men det behövs också yngre kvinnor som har direktkontakt med den yngre generationens frågor och som kan nå fram till de yngre väljarna. Jag känner inte till S tillräckligt väl för att se några namn framför mig men kanske Jytte Guteland skulle kunna vara en sådan person? Säkert finns det många som det bara gäller att de får chansen att vara med och utforma politiken och vara ansikten utåt i debatten. För att vinna valet 2014 behöver S tydligt visa att man är det man alltid varit, ett parti för alla, och det bästa partiet att rösta på om man är kvinna.

Juholt: Vi ska ha råd med varandra!

2011-07-09T11:00:00.001+02:00

Först som sist. Jag är imponerad av Juholts första tal som partiledare i Almedalen. Det var det bästa talet av alla, både innehållsligt men även rent retoriskt. Juholt är oerhört skicklig retoriskt och hade skrivit talet själv. Han hade ögonkontakt med lyssnarna och hade flyttat talarstolen för att komma närmare dem. Bland de som lyssnade fanns välkända socialdemokrater som Ingvar Carlsson, Lisbet Palme och Jan Eliasson. Juholt slutade med att citera en dikt av Göran Sonnevie som handlade om att glänta på dörren till framtiden men att den bara kan öppnas tillsammans. Det gav talet en avslutande rymd uppåt och var ett starkt slut på ett suveränt bra tal.

Vi ska ha råd med varandra, sa Juholt. Ensam kan vara stark men tillsammans är starkare. Och visst är det så. I dagens borgerligt influerade debatt kan det kännas som att vi inte har råd med någonting ( utom privat konsumtion då, förstås, som det alltid verkar finnas pengar till). Så fort någon börjar prata om visioner för Sverige, om att bygga landet starkt, om att satsa på något gemensamt och inte bara mer pengar i den enskilda plånboken, kommer alltid ofelbart: Har du en egen sedelpress? Var ska ni ta pengarna ifrån? Och det är självklart berättigade frågor, som socialdemokraterna klart måste redogöra för, men finns det pengar till skattesänkningar till privat konsumtion måste det även finnas pengar till att istället ibland välja satsa på att bygga upp det gemensamma. För det måste vi göra om vi ska fortsätta vara en ledande nation i framtiden. Vi bygger inte Sverige enbart genom privat konsumtion. Självklart ska det finnas utrymme även till det, men den kloke inser nog att för att vi ska kunna fortsätta konsumera i framtiden behöver vi parallellt bygga ett starkt Sverige tillsammans.

Ett mycket intressant parti i talet var när Juholt talade om arbetslivet villkor. Till skillnad från nya Moderaterna som kallar sig arbetarparti, partiet för de som jobbar, så är socialdemokraterna ett arbetareparti, partiet för de som jobbar och för deras villkor i arbetslivet. E-et som moderaterna utelämnat är viktigt. Moderaterna bryr sig inte om de villkor som de som arbetar har, men det gör socialdemokraterna. Juholt talade om ett arbetsliv där otrygga anställningar ökar och där arbetslivet inkränktar på privatlivet, om stress och dåliga arbetsvillkor. Det här är jätteviktiga frågor idag. Varför? Jo, för om vi ska orka arbeta längre innan vi tar ut vår pension i framtiden så är det avgörande hur arbetslivets villkor ser ut. Vi behöver ett hållbart arbetsliv för att orka ända fram. Det räcker inte att som Reinfeldt gjorde stå och drömma om 70- åringar som startar egna företag. Vi måste få ett arbetsliv som tar hänsyn till människan för att ha råd med framtidens pensioner. Rovdrift på människor kommer inte att leda dit. Inte låglönejobb heller, så att människor måste ha två jobb för att få ekonomin att gå ihop.

Han bemötte också Reinfeldts tankar om att socialdemokraterna vill gå bakåt till tiden före platt TV:ns intåg i vardagsrummen. Han visade hur det i själva verket är den borgerliga politiken som är att gå tillbaka. Gå tillbaka till en tid då det inte fanns gemensamt finansierade socialförsäkringar värda namnet, då lönerna var låga och var och en själv fick ta ansvar för sin pension. Här sätter Juholt fingret på något jag själv ofta tänkt. I det borgerliga talet om förnyelse förutsätts ju det samhälle som främst socialdemokraterna ( men även andra partier i samverkan) byggde upp. Utifrån detta talar högern om förnyelse och vill då bryta upp mycket av detta. Gå tillbaka till något ännu äldre, en tid då var och en fick ta ansvar för sig själv och det gemensamma ansvaret rustas ner. Självklart ska vi var och en ta ansvar för oss, det är inte det jag säger. Men vi gör det bäst och effektivast tillsammans, vilket Juholt ville ta fram i talet. När socialdemokrater talar om förnyelse kan det ju inte bli att bryta med gemensamma lösningar och generell välfärdspolitik utan det handlar om att förverkliga detta på ett nytt sätt efter de krav vår tid ställer.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om Juholts tal men om jag skulle avsluta med några kritiska synpunkter också så blir det att han vunnit på att korta talet något. Han talade nästa en timme och det blev några upprepningar som han kunnat skära bort. Sedan att han framöver kan ta fram fler siffror för att visa att vi faktiskt har råd med varandra. Vi lever i en tid då högern lyckats sätta uppfattningen att vi inte har råd med välfärden och det gäller för S att bemöta detta och det gör man idag endast med siffror. Annars blir man inte trodd utan kallad populist för att man vill satsa på gemensam välfärd istället för skattesänkningar. Så absurt har det blivit.

DN, SVD, Aftonbladet, Expressen, ÖP, LT

Bloggar: Martin Moberg, Sebastian, Leine, Kent Persson

Vänstern behövs i svensk politik

2011-07-05T20:28:00.000+02:00

Tyvärr hade jag inte möjlighet att se Ohlys tal men när jag läser referaten så står det helt klart att vi behöver Vänsterpartiet i svensk politik. Vi behöver ett parti som vågar prata om klass och som vågar påtala det falska i att alla numera ska låtsas leva som överklassen. Vi behöver ett parti som vågar prata om höjda skatter och som inte slår knut på sig för att vinna den stockholmska medelklassen. Vi behöver ett parti som kompromisslöst sätter människan före marknaden och kritiserar kapitalismen.

Så kör vidare Vänsterpartiet. Egentligen borde många fler gilla er politik än vad som är fallet idag. Vad ni ska göra för att det ska bli så vet jag inte men fortsätt stå för det ni är. Ni är en motkraft som behövs. Många ser er som omoderna men kanske är det tvärtom ni som verkligen är de moderna. Ni är lite före bara, som när ni var emot Euron. Nu ser vi ju att ni hade rätt.

DN, SVD, Aftonbladet, Expressen

Reinfeldts tal undvek inrikespolitiken

2011-07-04T20:48:00.001+02:00

Reinfeldt inledde talet med att filosofera kring om det kunde finnas fler verkligheter och hoppades isåfall att de skulle vara utan Aftonbladet. Och visst förstår jag denna önskan. Då skulle alla stora tidningar vara borgerliga och tävla i att prisa Reinfeldt natt och dag.

Sedan fortsatte han med en utblick över hela den vida världen såsom den Statsman han är och konstaterade att marknadsekonomi bringar välstånd åt alla medan socialism innebär fattigdom och förtryck. Den internationella utblicken var lång och det var inte utan att jag tänkte: - Vart vill han komma? När ska han säga något om Sverige? Kanske tänkte en del av publiken detsamma för applåderna i början var tvekande och kom efter långa pausar.

Sedan konstaterade han att världens befolkning blir allt äldre och inte minst vi i Sverige. Hur ska vi ha råd med det? Det svarade han väl inte utförligt på egentligen men lösningen är ju tillväxt och marknadsekonomi förstås. Samt att arbeta längre. Hur det nu ska gå till när arbetsgivare ratar oss redan vid 40-årsdagen. Men, man kan väl alltid starta ett eget företag när man är mellan 70 och 90.

Därefter kom lite förtäckta hot om att vi i Europa och även USA får se upp. Andra ekonomier kan gå om oss, vår tätposition är hotad och nu gäller det att suga i så att inte kineserna tar oss och så att vi har råd att ha en så stor befolkning som är pensionärer.

Talet avslutades med ett konstaterande att en framtid med socialdemokraterna innebär Domus och svartvit tjock TV ( oh, the horror) medan en framtid med moderaterna innebär senaste smartphone och platt TV. Och vem vill inte ha det?

Nu var jag raljant. Men allvarligt talat. Jag tror att talet dels var ett försök att visa den internationellt orienterade statsmannen samt dels ett försök att helt undvika att tala visioner för framtiden samt inhemsk politik där alliansen helt klart har problem.

DN, SVD, Aftonbladet, Expressen

Expressen överaskar verkligen när retorikexperten Barbro Fällman totalt otippat sågar stora delar av Reinfeldts tal. Har mig veterligt ALDRIG hänt tidigare.

" Folkrörelsen" som RUTAR och ROTAR då, möjligtvis

2011-07-04T10:05:00.000+02:00

Efter att ha blivit det nya Arbetarpartiet vill moderaterna nu också bli den nya Folkrörelsen meddelar moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt moderaternas tungvrickande nyspråk men väljer att lägga av ett stort garv ändå. För vad är en folkrörelse? Enligt Wikipedia:

" En folkrörelse har sin ursprungliga betydelse av att vara ett folk i rörelse mot vad som uppfattas som missförhållanden i samhället eller världen. Betoningen ligger på kollektiv handling som som på något sätt försvarar eller önskar förändra sociala förhållanden, helst med en viss uthållighet över tiden (...) De klassiska folkrörelserna i Sverige var Väckelserörelsen, Nykterhetsrörelsen och Arbetarrörelsen."

Moderaterna, näringslivets högra hand, som en kollektiv rörelse som vill förändra missförhållanden i samhället? Nja, en viss bristande trovärdighet anas nog här. Men det kan ju vara så att det är den Folkrörelse som RUTAR och ROTAR som man menar? Statsminister Reinfeldt addresserade ju just denna Folkrörelse i sina tal under valrörelsen 2010: - Tillhör ni också Folkrörelsen som RUTAR och ROTAR, frågade han. Och då hamnar ju saken i en helt annan dager. Visserligen blir det en relativt liten folkrörelse, RUT används väl av runt 4 % av befolkningen, ROT visserligen av något flera. Men den är desto mer inflytelserik och högljudd. De missförhållanden i samhället man vill råda bot på är då sina egna omoderna kök och för små verandor samt sina egna ostädade hem. En Folkrörelse i tiden till skillnad från de gamla omoderna som sträckte sig bortom den egna individuella horisonten ut mot alla människors bästa.

Lycka till med Folkrörelsen, nya Moderater!

SvD skriver om moderaterna, den nya Folkrörelsen

Bland annat Peter Högberg bloggar

Det våta pekfinget i luftens politik

2011-07-03T18:35:00.000+02:00

Om konstprofessorn Lena Johannesson har rätt eller inte när hon menar att leendet i Socialdemokraternas ros är inspirerat av den flinande gubbe som var det politiska partiet Ny Demokratis symbol vill jag låta vara osagt. Hon ser i alla fall hans närvaro i SAP- emblemet som ett bevis på: " hur korta avstånden kan vara mellan fiende och vän när det gäller att värva röster, vinna popularitet och makt".

Det parti som för mig ändå står för den fräckaste och kanske framgångsrikaste stölden av motståndarsidans språk och symboler och inkarnerar själva begreppet PR-politik är de nya Moderaterna. Genom att tala varmt och stolt om den välfärdsstat som socialdemokraterna i samverkan med andra partiet byggt upp nedmonterar man den samtidigt med den andra handen med sin praktiska politik. Retoriken säger ett och praktiken gör ett annat. Det är smart men samtidigt är det ytterst oärligt. Att det parti som under de senaste hundra åren varit emot i stort sett varje välfärdsreform plötsligt skulle gjort en så stor ideologisk tvärvändning är inte sannolikt. Nej, här är det smart tänk för att vinna ytterligare röster som gäller. Designat Schlingmann, en av Iprenmannens skapare.

Att politiken i mycket förvandlats till PR och att det handlar om att sälja ett budskap som är utformat efter hur undersökningar fastställt vad väljare tycker och tänker gör politiken tråkig. Förr bars de politiska partierna fram av en ideologi som man försökte övertyga väljarna om medan man nu försöker anpassa budskapet efter vad väljarna tycker för att vinna röster. Det blir mycket plånbok och enskilda frågor och lite av sammanhängande visioner för samhället.

Vi väljare bär också en del av skulden till detta. Partierna skulle inte syssla med PR och yta om de inte visste att det fungerade. Dagens väljare är ombytliga och styrs av enskilda frågor och inte av grundläggande ideologiska övertygelser. Att studera ett partis ideologi är tidskrävande och många ger inte sig själva den tiden. Partierna pratar i sin tur inte så mycket om ideologi dels kanske för att de lärt sig att det inte lönar sig, dels kanske för att man inte reflekterar så mycket kring ideologi inom partierna heller.

Den politiska diskussionen blir tråkig och det känns som att alla partier vill i stort sett samma sak. Men så är det inte och en djupdykning i varje partis ideologi skulle göra att detta framstod klarare. Partierna själva skulle också få en tydligare kompass om de fördjupade sig i sin ideologi. Men det kommer de inte att göra så länge väljarna premierar PR, yta, partiledarbyten och plånboksfrågor. Som jag ser det har de politiska partierna men även vi som väljare ett ansvar för att utvecklingen blivit som den blivit.

Björn Wiman skriver om PR och politik i DN

Bostadsbubblan har brustit också i Jämtland

2011-07-03T10:10:00.000+02:00

De senaste årens prisuppgång på bostadsmarknaden har varit häpnadsväckande. Även Jämtland och en liten stad som Östersund har tydligt märkt av detta. Har man bott här en tid har man ibland dragit efter andan av förvåning när man sett vad även helt vanliga bostadsrätter och villor, som inte har något särskilt som till exempel attraktivt läge, stor tomt eller toppmodern inredning, betingat för pris. Själv blev jag slutgiltigt övertygad om att bostadsbubblan tagit sig hit när jag för några månader sedan såg några utannonserade nybyggda bostadsrätter på Frösön. En fyra där skulle gå på 3,7 miljoner kronor. En fyra i Östersund för 3,7 miljoner kronor ! Den dagen trodde man inte att man skulle få uppleva. Visserligen låg de vid sjön, men ändå. Vem köper, tänkte jag? Och kollade och såg att de flesta redan var tingade.

Nu menar många bedömare att vi sett toppen på bostadsbubblan och att priserna nu sjunker. Det är fler objekt ute till försäljning och köpen tar längre tid innan de kommer till avslut. Färre kommer till visningarna och fler objekt säljs till acceptpris. Det är en sund utveckling. Bostadsmarknaden har varit dopad av de historiskt sett låga räntorna vilket gjort många fartblinda. Dessutom har regeringens jobbskatteavdrag eldat på genom att många fått mer att buda med. En stor del av den svenska tillväxten består i själva verket av att vi lånat mer pengar för att köpa bostäder och de svenska hushållens skuldsättning är historiskt hög. Vi amorterar inte heller av lånen som man gjorde förr utan betalar bara räntan till banken.

Hur mycket bostadspriserna kommer att sjukna och i vilken takt är svårt att sia om. Personligen tror jag på ett successivt prisfall under några års tid. Våra förväntningar på hur marknaden utvecklas har också en betydelsefull roll. Börjar fler tro på sjunkande priser kommer priserna att sjunka. Tidigare har man tänkt att priserna kommer att stiga och stiga i en ständigt uppåtgående spiral men tänker man efter ser man ju att det är omöjligt. Det finns en gräns för hur stor del av inkomsten ett hushåll kan och inte minst vill lägga på boendet.

Kommer vi in i en lågkonjunktur med arbetslöshet kan prisfallet bli större och snabbare än vid fortsatt högkonjunktur förstås.

LT skriver om vikande bostadspriser i Östersund.

En intressant blogg om bostadspriser och deras utveckling är Cornucopia som för en tid sedan hade ett inlägg där han menade att bostadsbubblan nu brustit.

Vad är Svenskt Näringsliv egentligen ute efter?

2011-06-30T18:52:00.001+02:00

En organisation som står moderaterna nära är Svenskt Näringsliv. Idag kom de med ett förslag om att studenter som studerar humaniora skulle få lägre studiebidrag än studenter som studerar andra ämnen. Motiveringen är att dessa studenter får jobb i mindre utsträckning och därför inte är samhällsekonomiskt lönsamma. Vill man läsa något som inte är samhällsekonomiskt lönsamt ska man betala själv, anser Svenskt Näringsliv.

Det vilar mycket som är rent obehagligt över det här förslaget:

För det första att Svenskt Näringsliv avslöjar en omåttlig hybris när de anser sig ha kunskapen att kunna bedöma vad som leder och inte leder till arbete i framtiden. Ingen kan veta det eftersom samhället ständigt förändras. Humaniora kan vara det som i framtiden ger oss ett verkligt försteg som nation, och civilingenjörer, som Svenskt Näringsliv hyllar, kanske inte alls kommer bidra med lika mycket.

För det andra att se på utbildning i strikta lönsamhetstermer och studenter som spelbrickor som ska bestraffas eller belönas efter hur lönsamma de bedöms bli i framtiden. Vad blev det av bildning, av drömmar om livet och fria, spännande tankar? I Svenskt Näringslivs universum är människor reducerade till lönsamhetsenheter. I förlängningen blir det riktigt otäckt för vad skulle hända om man applicerade detta lönsamhetstänkande till andra områden som vi finansierar gemensamt som till exempel sjukvård. Om det inte är samhällsekonomiskt lönsamt att ge mig sjukvård, ska jag betala själv då?

För det tredje att Svenskt Näringsliv stänger rymden som öppnar sig över våra huvuden. Humaniora är det som gör oss till människor. Här ställs de stora frågorna om vad en människa egentligen är, om vad som är meningen med livet, vad som är etiskt, sant och rätt. Humaniora, konst, teater utmanar och ställer frågor och får oss att utvecklas som människor. Det går överhuvudtaget inte att sätta en prislapp på det. Ett samhälle utan detta blir ett dött samhälle utan glädje. Men kanske vill Svenskt Näringsliv att vi bara ska fundera på hur vi ska bli lönsamma och tjäna stora pengar så vi kan konsumera mer i en ändlös cirkel som gör oss mer och mer fixerade vid lönsamhet till vi har satt en prislapp på precis allt inklusive varje människas liv. Olika prislapp då förstås i lönsamhetens tecken.

Jonas Morian spekulerar i om Svenskt Näringsliv menar allvar med detta utspel eller om det är en provokation för att få sätta agendan i Almedalen. Agendan för vad, funderar jag då? Kanske för en diskussion om hur studiemedelssystemet ska vara utformat? Alliansen har ju redan börjat ta betalt av utländska studenter och man har diskuterat studielånsavskrivning för studenter som tar examen före 23 år. Jag är övertygad om att man vill något med studiemedelssystemet. Egentligen anser nog Svenskt Näringsliv att alla skulle betala sina studier helt själva, man har aldrig varit något för gemensam finansiering av något. Men dit tror jag det är en bit att gå men någon form av förändring är man nog ute efter. Det här förslaget kan vara en del i en sådan agenda.

Aftonbladet, Expressen, SvD och DN

Och bakom masken tittar gammelmoderaterna fram

2011-06-30T15:37:00.000+02:00

Kan inte säga att jag känner mig ett dugg förvånad över det som kommit fram idag, att alliansen kände till de konsekvenser som förändringarna i sjukförsäkringen skulle innebära för de nollklassade. Nu låtsas de ju att detta var oförutsedda konsekvenser men sanningen var alltså en annan. Man visste om när beslutet togs att tusentals människor skulle stå helt utan försörjning.

Och det verkar som att det var hela Sveriges glorifierade superekonom Anders Borg som hade det sista ordet i beslutet. Ja, just Anders Borg. Den mysige med skinnpajen, hästsvansen och ringen i örat. Feministen som sjöng så gulligt på TV om Tuppen Ture. Borg, så kompetent att han sopar golvet med alla tidigare svenska finansministrar genom tiderna om man får tro högerpressen. Ja, just han. Samma Borg som 1992 i boken "Generell välfärdspolitik - bara magiska ord " skrev följande:

"Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske "

Bakom de nya moderaternas omsorgsfullt anlagda mask tittar alltså gammelmoderaterna fram. Samma gamla skattesänkarparti som förut. Och inte ärliga, med en dold agenda, som är att bryta ner vårt gemensamt finansierade sociala trygghetssystem för att ersätta det med privata försäkringar. Är det detta Sverige vi vill ha?

DN, Expressen och Aftonbladet skriver om detta.

Bloggar gör bland andra Annika Högberg, Peter Högberg och Det perfekta livet

Kristdemokraterna - partiet med ett enda bra förslag

2011-06-29T20:55:00.000+02:00

Det är kris inom kristdemokraterna. Partiet har i flera opinionsmätningar hamnat under fyraprocentsspärren. Nu är ju KD ett parti som av och till alltid haft det så. Men förr visste man i alla fall klart vad KD stod för. De var partiet som ville ha vårdnadsbidrag så att föräldrar ( läs kvinnor) kunde stanna hemma längre med barnen. De var dessutom motståndare till att homosexuella skulle få gifta sig och pratade mycket om äldrefrågor. På senare tid har KD för mig gett ett förvirrat intryck. Efter att ha lanserat uttrycket verklighetens folk som inte blev någon succé talar man nu till och med om att slopa vårdnadsbidraget. Jag tror att KD liksom Centerpartiet lider av att försöka modernisera sig så att de tappar sina kärnväljare utan att fördenskull vinna så många nya anhängare. När det gäller KD är det dessutom tydligt att tiden sprungit ifrån en hel del av deras gamla hjärtefrågor. Att till exempel vara motståndare till att homosexuella ska få gifta sig känns idag inte så lite unket och det är få som fortfarande tycker så. Väljarbasen krymper och det är livsnödvändigt med förnyelse om man vill överleva som parti.

Partiledare Hägglund spekulerar i att satsa på frågor som handlar om värderingar bortom det materiella. Och där kan det ju finnas en oexploaterad nisch inom borgerligheten, det får man väl säga. Men hur han ska konkretisera det återstår att se. Att byta ut Hägglund tror jag inte löser partiets problem. Det kunde bli ett litet uppsving om efterträdaren föll människor i smaken men utan förnyad politik vore man snabbt tillbaka på samma ruta igen. Att byta till Mats Odell vore väl den slutliga dödsstöten för partiet. Dessutom har KD genom att ställa sig bakom de sjuka sjukförsäkringsreglerna enligt min mening övergett sin kristna grundsyn. Det är inte förenligt med ett kristet synsätt att ställa sjuka människor på bar backe som utförsäkringarna i en del fall inneburit. KD har förlorat i trovärdighet på detta och genom att inte driva denna fråga hårdare inom alliansen och ställa krav på ett mänskligt sjukförsäkringssystem där vi är trygga och har försörjning även om vi skulle bli sjuka.

Men ett riktigt bra förslag har KD presterat enligt mitt sätt att se och faktiskt var det Mats Odell som förde fram det. Förbud mot kamphundar. Tyvärr blev det inte verklighet.

DN och SvD om KD

Missa inte dagens roligaste!

2011-06-27T20:50:00.000+02:00

Har du inte läst Ann Charlott Altstadts senaste inlägg på Aftonbladet Kultur så gör det. Dagens skratt utlovas. Jag har bara en liten kritisk kommentar. Det har blivit en felstavning av ett namn tror jag. Larhs KKK Silverhult stavas väl Larhs KKK Silfwerhult :-)

Skytte - som en bitter gammal överbliven Vino Tinto

2011-06-26T18:35:00.000+02:00

Det finns skribenter och så finns det skribenter. En del skribenter åldras med värdighet och är en ren fröjd att läsa. Det är som att inmundiga det finaste årgångsvin med en koncentrerad, ljuvlig bouquet. Andra skribenter åldras inte lika vackert och läsupplevelsen kan jämföras med att hälla i sig en bitter gammal överbliven Vino Tinto. Tyvärr måste jag konstatera att Skytte tillhör den senare gruppen.

Det fanns en tid då det som kom från Skyttes penna var läsvärt. Ja, någon gudabenådad skribent har han aldrig varit, men dock inte sämre än genomsnittet. En gång i tiden var han också en grävande journalist och TV programmet Skytte hade sina ljuspunkter då Skytte även kom in på de djupare frågorna i livet. Idag inskränker sig Skyttes grävande journalistik till att gräva fram obskyra nyheter om socialdemokraterna som han, efter att en gång gjort helt om från sitt 68-vänster engagemang, verkar hata med outtröttlig frenesi. Nu har han grävt fram en gammal lördagsintervju med Håkan Juholt i Ekot från 2008 och den gör han i sin söndagskrönika i SvD idag ett stort nummer av. Han kallar Juholt för fjortis, Barbie och anklagar honom för att ha ett infantilt språkbruk.

Nej du Skytte, det är så att man vill säga som barnen på dagis: - Den som sa det han var det!
När socialdemokraterna vinner valet 2014 får du gärna emigrera till Grekland. Kanske bättre ändå att du reser ändå tidigare.

Kungen och Drottningen av Framgångsdrömmen

2011-06-26T09:10:00.000+02:00

Den nyutkomna fotoboken om Fredrik Reinfeldt, ”Statsministern”, av fotografen Henrik Montgomery och historieprofessorn Torbjörn Nilsson, får mig att tänka på vad jag tidigare skrivit om varför Reinfeldt och de nya moderaterna är så framgångsrika just nu. Och vad det säger om vår tid. Här passar paret Fredrik och Filippa in perfekt som det gyllene paret, kungen och drottningen av Framgångsdrömmen. Fotografierna på paret i boken illustrerar också detta på pricken.

Det handlar om en tydlig trend som utvecklat sig i Sverige den senaste tiden. Den är kanske mest synlig bland medelklass i storstäder men är inte alls begränsad till just där. Det handlar om den här lusten att vara lite finare, att ha exklusiv smak och gärna låta det synas sådär i förbigående. Inte för mycket, men tydligt för de invigda som kan se och förstå. Friskola i ett bättre område, RUT avdrag och märkeskök är grundläggande attiraljer i fasaden som signalerar identitet och hemhörighet. Exklusiv smak kostar och vi människor är också vanedjur. Vår förväntan på livet läggs i linje med det vi vant oss vid och vi kräver mer i en uppåtgående spiral.

Det är i den här läckergomskulturen som Reinfeldts politik passar som handen i handsken. Han och Filippa är det gyllene paret som det går att spegla sina framgångsdrömmar i och jag tror att en av orsakerna till att Reinfeldt får så höga förtroendesiffror är just detta. De är Kungen och Drottningen av Framgångsdrömmen som den ser ut i Sverige just nu. Den framgångsrika, lyckade familjen med rätt antal barn och en kultiverad stil. Vi har blivit lite fina i kanten och det märktes tydligt när Juholt utsågs till ny S-ledare och kontrasterades mot Reinfeldt. Juholts kropp är lite mer arbetarklass, minns jag någon skrev. Och så den gång på gång av borgerlig press vevade litanian om bildning och att Juholt bara hade två-årigt gymnasium. Vi har blivit lite fina i kanten, gått på högskolan och då vill vi gärna att vår Statsminister också har gjort detta så att vi kan känna igen oss, känna respekt och förtroende.

Jobbskatteavdragen blir också eftertraktad politik här. RUT och ROT är också viktigt. Tillhör ni också folkrörelsen som RUTAR och ROTAR sa Reinfeldt i sina valtal. Tillhör ni samhällsbärarna som går upp och arbetar varje morgon. Ni bär Sverige! Ni är Sverige. Det ska vara skillnad mellan de som arbetar och de som väljer att leva på bidrag. Där har vi det där med lusten att vara lite finare igen, fast på ett något annorlunda sätt. Reinfeldt talar inte till hela Sverige som medborgare, utan till de som arbetar. De andra adresserar han inte. Han driver in en kil här - ett tydligt vi och dem. Och i praktisk politik kan vi se hur han prioriterat.

Jag hör till dem som tror att de nya Moderaterna har en dold agenda. Deras politiska tilltal handlar mycket om känsla som på grund av den trend i tiden jag beskrivit är särskilt framgångsrik just nu. Men vi blir lurade. Majoriteten av oss kommer inte att vinna på den politik moderaterna har som sitt mål. Den talar de än så länge inte öppet om eftersom de vet att många då inte skulle dela deras vision. Men i sitt praktiska handlande bygger de mot sitt mål och de har kommit en bit på vägen. Större inkomstskillnader, sämre ersättning vid sjukdom och arbetslöshet, sämre arbetsrättslagstiftning, jobbskatteavdrag leder såsmåningom till nedskärningar i välfärden och privata försäkringar bland annat på sjukvårdsområdet. Vi kommer att få betala mer ur egen ficka för välfärden och det är dit de har velat, hela tiden. Det är ett systemskifte bort från den generella välfärdspolitik moderaterna aldrig har gillat.

Aftonbladet skriver om den nyutkomna boken om Reinfeldt. Kolla särskilt in bilden ovanför artikeln.

Varför är de nya Moderaterna så visionslösa?

2011-06-25T10:51:00.133+02:00

Vilka är egentligen de nya moderaterna? Är de välfärdens vänner och är Reinfeldt den moderna arvtagaren till Tage Erlander? Eller är det egentligen i stort sett samma gamla moderater som förut? Frågan är intressant. Jag påstår inte att jag har svaret men fakta anser jag pekar mot att det är samma gamla moderater som döljer sig under de nya kläderna. Ett sätt att bedöma en människa som man är osäker på är att se till hennes handlingar. Man bortser från vad munnen säger och ser till vad människan faktiskt gör. På samma sätt kan man göra med de nya moderaterna. Då framträder en klar silhuett.

När alliansen vann valet 2006 genomfördes en rad "reformer" i rasande takt. Att lyssna på remissinstanser hoppade man över. Det kändes som att de tänkte: - Snabbt! Det är nu eller aldrig! Exempel på vad som genomdrevs var försämringarna i sjukförsäkringen, försämringarna av A-kassan och fördyringen av att vara medlem i facket, neddragningen av Arbetsmiljöinspektionens verksamhet, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet som bedrev forskning om arbetsmiljö och sist men inte minst skattesänkningar för alla som hade ett arbete. Mest för de som tjänade mest och minst för de som tjänade minst.

För mig har den här politiken en tydlig udd riktad mot arbetstagares rättigheter samt mot det jämlika svenska samhället med omfördelning av resurser och små klyftor mellan människor. Jobbskatteavdragen handlar om skattesänkningar vilket moderaterna alltid stått för. Dessa skattesänkningar betalades med neddragningar för de sjuka och arbetslösa. De nya moderaterna säger sig värna välfärd och jämlikhet men i sitt praktiska handlande visar de något annat mer i linje med de gamla moderaterna. De urholkar socialförsäkringarna och vill med dessa urholkningar minska tilltron till försäkringarna och få människor att istället skaffa privata försäkringar vilket många redan gjort. Med dessa privata försäkringar minskar lusten att betala till de allmänna försäkringarna vilket urholkar dessa alltmer. Målet är att vi ska betala mer av socialförsäkringarna själv ur egen ficka och att mindre ska finansieras solidariskt via skatten med en spridning av riskerna.

Jobbskatteavdragen syftar också till att sänka lönerna vilket moderaterna påstår ger fler jobb. Det finns inga bevis för detta men låga löner är till fördel för arbetsgivaren. Borg pratar nu också öppet om att vissa löner, de lägsta inom kommunal bland annat, bör sänkas. Detta ligger helt i linje med hur de gamla moderaterna brukade resonera.På sikt vill man skapa riktiga låglönejobb i Sverige i stil med hur det är i USA.

Jag tror att svaret på frågan varför de nya moderaterna är så visionslösa är att de inte bedömer tiden vara mogen att avslöja sina visioner för Sverige. En majoritet av deras väljare, särskilt en del av medelklassen och arbetarklassen, är inte redo och inom politiken är timing allt. Det handlar istället om att genom reformer tvinga fram det samhälle man vill ha. Det är ett samhälle där var och en betalar mer själv för välfärden och mindre finansieras gemensamt via skatter. Moderaternas vision för Sverige är ett land med låga skatter där mycket av välfärden finansieras via egna avgifter. Där det finns stort utrymme för den enskildes konsumtion vilket för moderaterna är ett fritt samhälle. Läs vad Reinfeldt svarar på frågan om vilka visioner han har för Sverige i en intervju av Kari Molin från 2006: " Han skruvar lite på sig åt frågan vilka visioner han har. - Vi på min kant är inte några stora modellbyggare. Vi är inte för det Stora Språnget. Samhället blir vad människor gör det till och är inte något som man bestämmer uppifrån (...)Sen har politik med takt och tempo att göra. Jag tror på detta med gradvisa, trygga förändringar."

De gamla moderaterna var ju också ett parti som ville ha så lite samhälle och stat som möjligt och även här tror jag de nya moderaterna befinner sig helt i linje med de gamla. Låga skatter, betoning av välgörenhet som nödvändigt komplement till det offentliga och frihet för den enskilde att konsumera vad den önskar sedan den betalt sina avgifter till olika nödvändiga social och sjukvårds försäkringar förstås. För många kommer det inte bli mycket pengar kvar. En förlustaffär. Men i en tid då privat konsumtion alltmer framstår som livets mening är det kanske en vision som tilltalar. Man kan komma långt genom att bara tala om jobbskatteavdrag som den enda visionen. Det stöter inte bort majoriteten av väljarna, tvärtom. Den som arbetar känner sig uppskattad. Och baksidorna drabbar ju inte en själv just för stunden som det ser ut idag om man inte är sjuk eller arbetslös förstås. Men det är ett annat samhälle som tar form och i slutändan kommer det bli uppenbart för de flesta vad det kostar. Det finns som man brukar säga, inga fria luncher.

Björn Fridén skriver om de nya moderaterna och funderar kring om de är historielösa i ljuset av att moderaterna historiskt sett motsatt sig viktiga välfärdsreformer. Lena Mellin skriver om regeringens och Reinfeldts osynlighet just nu och vad den kan betyda.

Thomas Böhlmark kommenterar Fridéns artikel utifrån en moderat utgångspunkt.

Läs gärna hela Kari Molins intervju med Reinfeldt från 2006 innan alliansen vunnit valet. Den är intressant såhär också i historiens ljus. Jag hittade länken först på CG Carlssons blogg.

Glad Midsommar

2011-06-23T17:51:00.005+02:00

Bild: www.fotoakuten.se

Jämtländsk midsommarnatt.

Få se...

Mössa - check

Tjocktröja - check

Långkalsong - check

Regnställ - check

Stövlar - check

Myggmedel - check

Klar!

GLAD MIDSOMMAR

Om vad som är beundran värt och inte

2011-06-22T18:17:00.000+02:00

Det verkar onekligen som om Nina Björks krönika i Godmorgon Världen i P1 trampat på en öm tå hos Erik Helmersson på DN. Jag vet inte hur det är med dig, Helmersson, men för mig är det ändå något speciellt med den som avstår egna fördelar för att följa sitt hjärtas röst om vad som är rätt och riktigt. Särskilt när det gäller pengar för handen på hjärtat så är det ju där det sitter hårdast åt för de flesta av oss. Den som väljer att i första hand tänka på sin egen välfärd och trygghet är inte värd förakt. Men inte beundran heller. Utan är bara mänsklig. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att den som ser längre och tänker på det som är bäst för alla har nått ett pinnhål högre på stegen i sin mänskliga utveckling. Särskilt när det gäller de som redan har det bra och har fått många grundläggande behov tillfredsställda med råge. Det känns som att man borde kunna kräva lite mer av dem.

Sedan kan det ju vara så att man som du skriver röstar på det samhälle med den blandning av frihet och trygghet som man tror på. Då kan det ju slumpa sig så att det råkade bli lite mer frihet och trygghet för en själv och lite mindre för någon annan i den mix man röstade fram. Eller så slumpade det sig inte så utan man visste när man röstade att det skulle bli resultatet. Troligen gäller det senare för den normalbegåvade väljare som går till val. Den som röstade så är inte värd förakt. Men inte beundran heller. Den är bara mänsklig. Men för att få respekt ska man då åtminstone i mina ögon ärligt både inför sig själv och andra medge sina bevekelsegrunder. Och kritiskt granska sin föreställning om att mitt egenintresse är synonymt med samhällets bästa. För så är det inte alltid.

Har man röstat ego får man erkänna att man röstat ego inför sig själv och inför andra. Att rösta ego innebär inte att jag är keff eller värd förakt - men visst har jag en bit kvar att nå i min utveckling som människa. Någon beundran från andra människor för att jag såg till mitt egenintresse kan jag kanske inte heller räkna med. Om det nu är det jag är ute efter. Lite känns det som att det är det du är ute efter i den här krönikan, Helmersson.

Bildt - regeringens skojigaste prick?

2011-06-22T10:09:00.000+02:00

Ja, jag håller med. Bildt kan vara regeringens skojigaste prick vilket en omröstning i programmet Humorrapporten utsåg honom till. Segern var förkrossande. Å andra sidan är ju konkurrensen inte överväldigande. Tänk på namn som Tobias Billström, Sten Tolgfors, Eva Björling, Maud Olofsson och inte minst Statsmannen himself Fredde Raj-Raj Reinfeldt. Det är så att man måste klistra upp mungiporna med tejp då om man skulle klara att få till ett litet leende innan ögonlocken ohjälpligt faller igen.

Enligt programledaren Erik Blix är det roliga med Bildt att han är: - tvärsäker, frågar inte andra om råd och har ett yvigt språk, dessutom en skojig dialekt och så ser han lite skojig ut också. Aftonbladet spekulerar i att det är Bildts torra överklasshumor som går hem i stugorna, vad nu en torr överklasshumor är för någonting. Själv tyckte jag Bildt var lite rolig när han 1992 sa att han ledde Sveriges mest kompetenta regering någonsin. Strax därefter föll kronan som en sten och vi fick en ränta på 500 procent.

För mig är Bildt ingen stor humorist. Däremot, och nu kommer ett oseriöst konstaterande, verkar han ha fått dricka ur ungdomens källa. Han är mannen som inte åldras utan ser likadan ut nu som när han var elevrådets ordförande på sin gamla gymnasieskola. Där är han klart ohotad i svensk politik, det måste till och med jag medge.

Räckte det inte med propagandaminister Schlingmann?

2011-06-21T09:25:00.000+02:00

Snart förvånar mig ingenting när det gäller de nya Moderaterna. Nu har de lagt ut 119 miljoner kronor på PR. Det handlar bland annat om att förklara det sk finanspolitiska ramverket samt kommunicera regeringens politik bland vad de kallar för "relevanta målgrupper". Den reklambyrå de anlitat, KREAB, är en byrå som har starka kopplingar till moderaterna. Man frågar sig vad propagandaminister Schlingmann gör? Var det inte han som skulle vara huvudansvarig för att kommunicera regeringens politik? I och för sig är det inte konstigt att det behövs förstärkning. Det behövs nog all PR som kan fås för att kommunicera något så misslyckat som till exempel den nya sjukförsäkringen.

Aftonbladet, Expressen, DN och SVD skriver om detta.

Är landsbygdens överlevnad enbart landsbygdens egen sak?

2011-06-20T18:36:00.001+02:00

Ledarredaktionen på Expressen gör tummen ner för ett förslag från IT och regionminister Anna-Karin Hatt ( C) som går ut på centerpartiet borde kräva en lag som garanterar grundläggande kommersiell service för landsbygdens folk. Det handlar om tillgång till livsmedel, drivmedel, alkohol, post och bank.

Ledarredaktionen, som knappt kan stava till ordet landsbygd ( nu har man ändrat men tidigare stod ordet stavat med två g), anser att landsbygdens service endast kan läggas på invånarna själva. Medborgare får själva ta ansvar för sina val, också valet av bostadsort. Landsbygdens överlevnad ska ligga i landsbygdsbornas egna händer. Något annat blir för dyrt för skattebetalarna.

Vi som bor på landsbygden betalar också skatt faktiskt men får så mycket mindre för den än storstadsbor. Ska Sverige överleva som helhet tror jag Hatt är inne på något viktigt. En viss miniminivå för service kommersiell såväl som när det gäller vård/skola/omsorg borde garanteras via lag för landsbygden. Självklart är det inte fråga om samma service som i stora städer men en miniminivå behöver finnas. Annars blir det tillslut omöjligt att bo på landsbygden och vi är inte betjänta av att befolkningskoncentrationen ökar ännu mer i storstäderna.

Anna-Karin Hatt är en av dem som nämns i spekulationerna om vem som ska bli ny centerledare efter Maud Olofsson. Hon kommer nu med ett förslag som rör landsbygden och det ska bli intressant att se vart centern går framöver. Kommer de att återvända till sina rötter som handlade om att hela Sverige ska leva eller blir det fortsatt koncentration på storstaden och Stureplan?

Euron - ett gigantiskt feltänk

2011-06-19T15:44:00.000+02:00

Idag är det knappt att jag vill erkänna det men jag var en av dem som röstade Ja till euron 2003. Visst fanns det saker med euron jag kände mig skeptisk till även då. Bland annat att det skulle bli omöjligt att vid behov devalvera via växelkursen. Samtidigt var den svenska 90-talskrisen med spekulationerna mot kronan och ränteläget på 500% i färskt minne. För mig som då hade bostadslån med rörlig ränta sved det rejält i plånboken. Med euron skulle ju risken för valutaspekulation minska, menade förespråkarna. Euron skulle bli en stor valuta inte lika utsatt för spekulation som den lilla kronan. Ekonomin skulle bli stabilare.

Nu är det bara att konstatera att Nej sidan hade rätt. Hela europrojektet har visat sig vara ett gigantiskt feltänk. De länder som delar valutan har för olika ekonomiska förutsättningar, traditioner och syn på samhälle och socialpolitik för att det ska fungera. Ska man ha en gemensam valuta måste man ha en gemensam budget och finanspolitik mellan länderna för att det ska fungera och det är inte länderna mogna för. Det är inte enligt min mening önskvärt heller att ha en sådan ekonomisk union mellan de europeiska länderna. Vi ska vara självständiga stater i dessa frågor.

Exemplet Grekland visar hur det gick. Nu vill man skylla Greklands konkurs på den grekiska mentaliteten och vägrar att se eurons del i det hela. Som Lena Sommestad skriver på sin blogg så skulle Grekland nu behöva devalvera via växelkursen men kan inte utan alternativet är intern devalvering via sänkta löner vilket är extremt smärtsamt för landet. Hon menar att svenska media och politiker måste börja diskutera hur Europas folk ska ta sig ur ett penningpolitiskt system som skapar social och ekonomisk kris och konflikter mellan medlemmarna.

I detta kan man bara instämma. Hon menar också att socialdemokraterna borde ompröva sin inställning till euron i ljuset av det som nu händer och även där har hon en viktig poäng. Det här är en fråga som borde diskuteras mer inom S. Nu är visserligen ingen folkomröstning om euron i sikte just nu och blev det en skulle ju svaret bli nej. Många har omprövat sin inställning till euron i ljuset av fakta och fler är emot nu än 2003. Säkert är det faktum att vi inte har euron ett av skälen till att vi klarade finanskrisen så pass bra som vi gjorde.

Men även om ingen folkomröstning står för dörren behöver euro- frågan lyftas fram i ljuset. Det är, som Sommestad skriver, Europas löntagare som får betala priset i formen av arbetslöshet och fattigdom. Det borde finnas bättre sätt att ordna ekonomin på.

SvD skriver om Greklands kris. Ingvar Petterson på Aftonbladet om samma ämne.

Jonas Sjöstedt bloggar också om Grekland och euron.

Vem tar över centern efter Maud?

2011-06-18T14:50:00.001+02:00

Som jämte och landsbygdsbo såg jag med förvåning på centerns förvandling under Maud Olofsson från ett parti som värnat om landsbygden och miljön till ett parti för Stureplansstockholmare och kärnkraftskramare. Det måste vara den mest omfattande metamorfos något parti genomgått hittills och partiets kärnväljare hängde inte riktigt med. Centerns stöd är nu lågt, runt 4-5 procent. Man tog också under Olofsson ett rejält kliv åt höger jämfört med sin tidigare mittenposition i svensk politik och ligger nu till höger om moderaterna.

Frågan är åt vilket håll centern nu tänker gå och det sammanhänger säkert mycket med vem man väljer till ny partiledare. De starkaste kandidaterna är Annie Johansson, Anna-Karin Hatt och Eskil Erlandsson. Erlandsson är väl den som personifierar bilden av den gamla landsbygdscentern och den politik centern tidigare stod för. De som ville att hela Sverige skulle leva och var gröna, fokuserade på lantbrukares och landsbygdsbors villkor samt på miljö och mat. Erlandsson ser ut som en klurig centerfarbror av den gamla stammen och är just landsbygdsminister och har en lantmätareexamen. Annie Johansson, bara 28 år gammal, och storfavoriten till partiledarposten, personifierar bilden av det nya centern som det utvecklades under Olofsson. Ett centerparti som har företagande som central punkt på dagordningen samt fokuserar på storstadsbor i Stockholm och för vilket högertankesmedjan Timbro är en viktig inspirationskälla. Hon har studerat juridik, har inte lyckats hitta om hon tagit någon examen. Anna- Karin Hatt är Mauds egen favorit och ska vara fast rotad i den centerpartistiska myllan vad nu det betyder. Hon är It-minister och har en fil kand i statsvetenskap.

Personligen tror jag det blir Annie Johansson vilket även talar för att partiet fortsätter med den högerinriktade storstads och företagarpolitik de slagit in på under Olofsson. Beror på hur många ytterligare röster det kan ge. Få, tror jag. De flesta svenskar vill inte ha en så extrem högerpolitik utan föredrar istället moderaternas mjukare variant ( mjukare, alltså åtminstone i retoriken, praktiken säger ju något annat men moderaterna tar systemskiftet långsamt och talar framförallt inte om det). Landsbygdsväljarna tror jag centern kan glömma under Johansson. Företagande i all ära, men för de landsbygdsväljare som inte valt att, vill eller kan starta egna företag har den politiken inte mycket att erbjuda. Alla på landsbygden kan inte leva på att sälja hjortronssylt, tunnbröd och getmese åt varandra och världen även om det finns flera framgångsrika företag i den genren här i Jämtland till exempel. All heder till dem och deras villkor är viktiga, men en politik för landsbygden måste ha något mer än så. Där har centern stått tomhänta och lär göra det även fortsättningsvis. Stöd till landsbygden i form av utlokalisering av statliga myndigheter och bättre kommunikationer är ju inte Timbrohögerns melodi direkt.

Intressant med centern är dock att det är så många kvinnor som nämns i spekulationerna kring ny partiledare och att de är starka kandidater. Annie Johansson är något av storfavorit och hon är dessutom ung. Vad gör centern rätt som får fram så många kvinnor till partiledarposten? Man fick fram Maud Olofsson i konkurrens med Lena Ek som också var kvinna .Längre tillbaka i tiden fanns Karin Söder som var Sveriges första kvinnliga partiordförande för ett riksdagsparti. Det måste vara något med struktur och tankar inom centerpartiet som gör detta möjligt. Det är ju så svårt för andra partier. Vad är det? Det är jag nyfiken på. Nu är det ju inte en statsministerkandidat som man ska ta fram, centern är ju ett litet parti. Jag är övertygad om att det är svårare då för då kommer statsmannatankarna fram och då blir det tyngre för kvinnorna som får hela det föreställningskomplexet emot sig. Sverige är ju fortfarande ett konservativt land när det kommer till detta. Det visade bland annat hur Sahlin behandlades i valet 2010. Men ändå? Vad är det centern har som får fram så många kvinnliga partiledarkandidater?

Aftonbladet, Expressen, DN och SvD skriver om detta. Även LT.

Några bloggar: Peter Högberg Martin Moberg Thomas Böhlmark Ekonomisten

Början till slutet för Public Service som vi hittills känt det?

2011-06-18T09:16:00.002+02:00

Kunde inte låta bli att skratta åt Ola Billgers fiktiva OS TV- tablå som på pricken illustrerar riskerna och avarterna med kommersiell TV. Men jag undrar om inte SVT: s förlust av rättigheterna att sända OS 2014 och 2016 är början till slutet för Public Service som vi känt det. En utredning om Public Services framtid är tillsatt av kulturminister Lena Adelsohn Liljerot och även om jag inte tror Public Service försvinner helt så kommer det förändras successivt om moderaterna får hålla i taktpinnen fortsättningsvis. Det är ingen hemlighet att moderaterna alltid haft ett horn i sidan till Public Service. Om ni tvivlar, läs dagens ledare i SvD som inte skräder orden. Om jag vore elak skulle jag skriva att det är för att moderater avskyr att betala gemensamt för något som alla nyttjar. De vill att var och en ska betala för sig och enbart för det man själv nyttjar. Det är ett njugghetens bokhållarsamhälle där man inte bjussar på någonting.- Varför ska jag betala för att du vill titta på OS? Baksidan med detta arrangemang är välkänd. Alla kommer inte att kunna betala och ställs därmed utanför. Och räkna med att kommersiell TV kommer att mjölka detta arrangemang till sista kronan.

När det gäller OS sändningar är det inte livshotande att inte kunna titta men visst förtar det en del av festkänslan kring arrangemanget. OS är ju något som enar oss som nation, något vi alla kan dela. Vi har inte så många sådana gemensamma referenspunkter längre och vi ska nog vara rädda om de få vi har kvar. Känsla av sammanhållning är viktig och kan inte värderas i pengar. Sedan kommer kvaliteten på sändningarna att bli sämre. Reklam styckar upp sändningarna och små idrotter som inte är kommersiellt gångbara får styvmoderlig bevakning. Även detta är kända avigsidor när marknadskrafter och kommersiella intressen styr. Smala företeelser kan försvinna helt.

Tidigare skrev jag i bloggen om att det är viktigt att vi försvarar Public Service. Även om man själv kanske inte tittar så mycket är den viktig i ett demokratiskt perspektiv. Sverige är ett litet land och ägandet av media är redan samlat i ett fåtal händer. Bonnierlusconi, som en del brukar säga om den svenska situationen, med hänvisning till hur det är i Italien där Berlusconi äger medierna och fritt kan föra ut sitt budskap. Nog har vi även i fortsättningen råd att betala för en gemensam radio och television. Vi hade ju råd förr. Kommersiella krafter kommer aldrig att kunna sköta detta. När man verkligen tänker efter förstår man varför.

Även Croneman i DN skriver om OS och Public Service ser jag nu.

Ni lyssnade inte på remissinstanser när nya sjukförsäkringen infördes

2011-06-17T08:42:00.000+02:00

Det är sorglustigt att läsa inlägget på SvD av Gunnar Axén mfl om att de vill få mer tid så att de kan lyssna in vad remissinstanserna säger om deras förslag till förändringar i den nya sjukförsäkringen. När den så kallade sjukförsäkringsreformen genomfördes hade regeringen elden i baken och lyssnade inte till de varningar remissinstanserna då ställde fram. Mycket av vad remissinstanserna varnade för blev ju också verklighet sedan med den nya sjukförsäkringen. Men man hade bråttom och förslaget röstades igenom till applåder från alliansen i riksdagen. Den nya sjukförsäkringen är den sjukaste så kallade reform som alliansen genomfört. Sjuka ställdes som utförsäkrade på bar backe helt utan försörjning. Cancersjuka med några få månader kvar i livet tvingades söka jobb. En orealistisk prövning av arbetsförmågan mot fiktiva jobb som finns på arbetsmarknaden endast i teorin gör att det är nästan omöjligt att bli bedömd som sjuk i detta nya system. Nej, denna sjukförsäkring borde rivas upp helt och göras om. De kosmetiska förändringar som alliansen vill ha är bara just kosmetika.

Bokhållaren Reinfeldt mötte visionären Juholt

2011-06-15T20:48:00.000+02:00

Efter en lite trevande inledning ägde Juholt dagens debatt i riksdagen mellan honom och Reinfeldt. Det framstod klart hur tom på visioner och framtidsdrömmar för Sverige som Reinfeldt och hans regering är. Reinfeldt är bokhållaren som håller reda på debet och kredit men ingenting säger om vad han vill göra med pengarna som skulle vara till nytta för Sverige. Förutom fler jobbskatteavdrag. Juholt vill mer med Sverige och pekade på hur socialdemokratin förr gått före i utvecklingen av Sverige och hur man vill fortsätta göra detta och bygga ett Sverige där alla människor har en plats och kan förverkliga sina drömmars längtan. Han underströk också att socialdemokraterna alltid historiskt sett tagit ansvar för Sveriges ekonomi och inte heller i framtiden kommer att lägga några ofinansierade förslag.

Juholt höll för förväntningarna idag och det är ett nöje att höra honom tala. Han har både värme, engagemang och allvar ( om nu någon inte trodde det) och jag ser fram emot fler möten mellan honom och Reinfeldt.

En annan reflektion från dagens debatt är att det kändes väldigt tomt på kvinnor. Maud Olofsson är nu den enda kvinnliga partiledaren. Sedan finns också miljöpartiets nya språkrör Åsa Romson, men hon satt på bänken idag. Svensk politik är fortfarande mycket männens arena trots allt tal om jämställdhet.

DN, SvD, Expressen och Aftonbladet skriver om debatten

Imorgon - debatt mellan Juholt och Reinfeldt

2011-06-14T20:47:00.001+02:00

I morgon är det alltså dagen D - dagen för den första riksdagsdebatten mellan Juholt och Reinfeldt. Den börjar klockan 09.00 och direktsänds i SVT 2. DN:s Maria Crofts skriver att en förlust i debatten blir mer kännbar för Juholt. Reinfeldt har redan så stort förtroendekapital att ta av. Men här får man väl i ärlighetens namn säga att en förlust vore mer kännbar för Reinfeldt. Det är ju ändå Juholt som är ny i gamet och en utmanare med enbart några månader som partiledare bakom sig. Nu kommer ju ekokammaren att se till att Reinfeldt vinner debatten genom att förkunna detta hur det än går så det förtar ju lite av spänningen. Men vi kan ju tänka själva också förstås om man nu överhuvudtaget ska tala om vinnare och förlorare i sådana här sammanhang. Det är ju två idéer om vilket samhälle vi vill ha som står mot varandra.

Det slår mig att det blir första gången på länge jag överhuvudtaget ser Reinfeldt på TV. Maken till osynlig statsminister kan jag inte minnas. Han syns inte och han säger ingenting. Så fort det handlar om något som upplevs som negativt i alliansens politik som till exempel utförsäkringarna eller Fas 3 skickar han snabbt fram sina underhuggare. Taktiken är att Reinfeldt aldrig ska förknippas med något obehagligt eller negativt. Reinfeldt framstår för mig som en svårfångad, undflyende personlighet. Han ska vara en ensamvarg med få nära vänner. Anita Kratz skrev en bok om honom som just hette " Reinfeldt - ensamvargen". Hon trodde inte att han var helt och hållet förtjust i titeln. Han ser nästan alltid allvarlig ut, ofta med en djup bekymmersrynka mellan ögonbrynen. Man undrar vad som tynger honom? Knappast de utförsäkrade och de arbetslösa i Fas 3 i alla fall. Hans fokus är, som han säger, på " de som jobbar". Han ger ett svalt, distanserat intryck och ger sällan uttryck för varma känslor eller empati. Erik Helmersson skrev en krönika i DN där han med bestämdhet hävdade att Reinfeldt hade humor. Han var ansvarsfullt rolig. Jag blev inte klok på om krönikan var seriöst beundrande eller satir. Personligen tror jag Reinfeldt är ganska humorlös. Han tar sig själv på alltför stort allvar.

Men i morgon hoppas jag att Juholt lyckas ställa honom mot väggen angående alliansens bristfälliga politik inom bland annat sjukförsäkrings och arbetsmarknadsområdet. Kanske också visa på de nya moderaternas dubbla agenda. Att säga ett och göra ett annat. Att låtsas att man tycker om det välfärdssamhälle socialdemokraterna skapade samtidigt som man genom praktiska beslut monterar ner det bit för bit. Tyst men metodiskt skapas ett annat samhälle som inte kommer att vila på socialdemokraternas generella välfärdspolitiks grund. Om de får hållas, vill säga. Men än är inte sista ordet sagt.

Expressen skriver också om debatten

Juholts förtroendesiffror kontra Reinfeldts

2011-06-14T10:14:00.003+02:00

Egentligen hade jag inte tänkt att skriva något om Juholt, hans förtroendesiffror och hur han behandlas av borgerlig press och media på ett tag. Jag har redan skrivit om det förut och det känns som att det börjar bli uttjatat. Men det är omöjligt att låta bli när man läser dagens Expressen. Demoskop har mätt Juholts förtroendesiffror som sjunkit med 0,06 medan Reinfeldts förtroendesiffror i samma mätning sjunkit med 0,09. Både förändringarna är ju så små att de torde hamna inom den statistiska felmarginalen ( ni duktiga statistiker kan rätta mig om jag har fel). Men Reinfeldts förtroendesiffror har ju trots allt då sjunkit mer. Ändå är det Juholts sjunkande siffror tidningarna fokuserar på och gör stora rubriker om. Anders Lindholm, VD på Demoskop, förklarar fokuseringen på Juholt med att de siffrorna är intressantare: "Juholt har fått mycket publicitet. Han borde ta mark, men hans tendens är snarast vikande när den borde gå uppåt, säger Lindholm. Reinfeldt ligger däremot kvar på en förhållandevis hög nivå trots att det varit relativt tyst om honom."

Jaså, minsann. Nej, vad som är intressant ligger nog i betraktarens öga. För Expressen och övrig borgerlig press och kanske även för de stora opinionsinstituten som jag inte för ett ögonblick tror är några sossevänner gäller det att styra bilden av Juholt. Opinionssiffror kan både reflektera men även användas till att underblåsa och skapa en opinion. Det vet ju alla. Den publicitet Lindholm talar om som Juholt fått har varit till övervägande delen negativ. Att i denna negativa skotteld ändå behålla så pass högt förtroende trots att Juholt bara varit partiledare i några månader tycker jag personligen är en bedrift i sig. Han har även lyckats behålla sitt goda humör vilket jag är imponerad av.

Juholt har satt fokus på viktiga frågor och det oroar självklart borgerligheten. Deras bild av verkligheten har dominerat länge nu, så länge att den kanske blivit självklar för en del. Och borgerliga tidningar och media är enormt mäktig i att pumpa ut sin verklighetsbild och sitt budskap. De vill inte att människor ska få syn på att detta bara är en tolkning av verkligheten och att det finns andra, alternativa.

Lena Sommestad, tidigare miljöminister och professor i ekonomisk historia, skriver på sin blogg:

"Striden om framtiden handlar om verklighetsbilden. Partiets uppdrag är att vinna debatten, efter 30 år av nyliberal dominans.Vi måste som socialdemokrater inse situationens allvar. Jag menar att den viktigaste förklaringen till den svenska borgerlighetens stora framgångar är att man har lyckats vinna tolkningsprivilegiet för hur samhället ska beskrivas och vad som kan uträttas med politik. Borgerligheten har med hjälp av akademisk forskning lyckats nagla fast bilden av att socialdemokratisk politik är omöjlig. Idag finns en omfattande forskning som visar att borgerlighetens verklighetsbild och påståenden är i långa stycken felaktiga. Allt fler forskare presenterar resultat till stöd för socialdemokratins projekt. Dessa forskare kan visa t.ex. varför välfärdspolitiken är ekonomiskt produktiv och hur jämlikhet främjar både ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Nu gäller det för partiet att långt bättre än hittills ta till vara samhällsvetenskapens landvinningar. Partiet måste stärka förmågan att avslöja borgerlighetens ensidiga verklighetsbeskrivningar och deras anspråk på att bestämma hur samhället ska förklaras."

Och hon fortsätter med en uppmaning till S att knyta progressiva samhällsvetare till sig för att forma en socialdemokratisk politik för framtiden. Det hoppas jag att S gör för det behövs ett starkt socialdemokratiskt alternativ inför valet 2014.

Holm kan bli en lyckad rekrytering för Socialdemokraterna

2011-06-13T20:42:00.000+02:00

Juholt vill rekrytera höjdhopparen Stefan Holm till ordförande i gruppen som ska arbeta med barnfattigdomen. Holm är inte medlem i partiet sedan tidigare men är en sympatisör. Det här tror jag kan bli en bra rekrytering för S. Holm är en intelligent man och han har åsikter i linje med socialdemokratisk ideologi. Han är förankrad i idrottsrörelsen, har tidigare arbetat med att marknadsföra socialdemokraternas idrottspolitik, och han kan säkert tillföra mycket gott till denna arbetsgrupp. Tidigare har jag skrivit om att vägen för politiska partier att finna förtroende och förnyelse främst går genom ideologi och inte via personer. Att ta in kändisar i politiken bara för att de är kändisar tror jag inte är någon bra väg att gå. Samtidigt är det positivt att människor som inte varit med i partierna sedan de var unga ändå får en chans att senare i livet göra en insats. Holm är en sådan person jag tror har mycket att erbjuda på den här punkten och socialdemokraterna kan gärna ha ögonen öppna för fler sådana personer. Kända såväl som okända. Men ideologin är prio nummer ett.

DN, SvD, Expressen och Aftonbladet skriver om Holm

Peter Högberg har också bloggat om detta.

Konkurrenssamhället tar bort glädjen från oss

2011-06-12T16:30:00.000+02:00

Nina Björk har skrivit en djupt tänkvärd krönika som utgår från Amy Chuas bok " Tidgermammans stridsrop". Amy Chua är en amerikansk professor i juridik men har kinesisk bakgrund. I boken beskriver hon hur hon drillar sina barn till toppresultat med hjälp av kinesisk uppfostran som hon kontrasterar mot den västerländska som hon anser slapp.Chuas barn drillas hårt och får läsa läxor flera timmar om dagen, även på lov, och spela piano och fiol lika länge. De får aldrig gå hem till andra barn och leka, se på TV, själva välja fritidsaktiviteter eller få lägre betyg än A. Metoderna att nå dit kan vara att ge bort älskade leksaker till Frälsningsarmén eller dra in födelsedagspresenter, mat och vatten för att få barnen att prestera.

Nina Björk beskriver hur barnen har två vägar att gå: antingen presterar de perfekt eller så straffas och förödmjukas de. Du är bara skräp är en tillåten replik i detta universum. Men metoderna fungerar och Chuas döttrar når framgången.

Jag skrev tidigare i bloggen om Amy Chua och funderade då kring frågan. Vad är ett barn? Björk är inne på denna tanke också och menar att Chuas bok sätter saker på sin spets: " Vad ska vi ha barn till? Vad människor? Ja, i ett system byggt på konkurrens är svaret självklart: till att konkurrera med. Det är det instrumentella tänkandets triumf. Ingenting, varken handlingar eller människor, är värda något i sig - bara som medel för att nå målet. Ett mål som varken är lycka eller liv, utan mätbar framgång. Ja, själva målet är kanske att inte kunna skilja dessa storheter åt" Björk påpekar också att Chua kallar sin metod kinesisk och kontrasterar den mot den västerländska men egentligen är det samma världsbild och drivkrafter här som där.

Här hos oss har vi ju sedan en tid en oro över svenska elevers skolresultat när vi rasat i PISA jämförelserna mellan länder och varningen: snart kommer kineserna att gå om oss hörs här och där. Bakom den svenska skoldebatten finns också en existentiell oro om vad det ska bli av Sverige som land. Vi vill inte bli några förlorare som halkar efter i den internationella konkurrensen. Krav på elitklasser och tidig nivågruppering i skolklasserna reses. De första friskolegymnasierna som öppet vänder sig till en elit och förtäckt säger att vem som helst inte passar att gå där har redan sett dagens ljus. Att elittänkandet på allvar nått Sverige visas också enligt min mening av att fotbollsföräldrar portas från matcher för att de beter sig hänsynslöst mot unga fotbollsdomare samt att man ibland kan läsa på föräldraforum att något barn vill börja med någon aktivitet men föräldern anser att det är bortkastat eftersom barnet börjar försent och därför inte anses kunna bli framgångsrik inom aktiviteten. Att göra något bara för att det är roligt är inte lika vanligt idag som förr. Konkurrens och framgångstänket har nått Sverige.

Björk konstaterar att om vi bejakar konkurrens som den viktigaste relationen mellan människor, länder och världsdelar, då är det Chuas metoder som gäller. Hon producerar vinnare. Priset vi får betala är däremot att människan reduceras och blir fråntagen glädjen inför andra människor, inför vänskap, arbete och liv som bara är sitt eget mål.

Därför tror jag att konkurrens inte i längden förmår frambringa det bästa samhället. Den här inställningen tar glädjen ifrån oss genom att den inte möter oss i vår fulla mänskliga potential som de vi är menade att vara. Samarbetande människor som drivs av nyfikenhet, lust och glädje. Jag förnekar inte att visst mått av tvång och ansträngning alltid måste till om man vill lära sig något men därifrån är det lång till att ha framgång som livets mening och mål och att enbart se människan som värdefull när hon topp presterar, annars är hon skräp. Tvärtom är det en väldigt farlig inställning.

Centern hittar en skärva av sin förlorade själ

2011-06-12T10:20:00.003+02:00

Centern vill nu göra något åt de fattiga barnens situation och föreslår en fördubbling av barnbidraget till ensamstående föräldrar varje månad. Ensamstående med barn är ju en av de grupper där barnfattigdomen är som störst och det är bra med förslag på ekonomisk förstärkning till de hushållen. En dryg tusenlapp i månaden skulle centerns förslag innebära.

Tidigare skrev jag om centern som partiet som sålt sin själ. Istället för miljövänligt kärnkraftsmotstånd och inriktning mot landsbygden blev man ett parti för Stockholms Stureplan och säger ja till kärnkraft. Men man balanserar på fyraprocenstspärren och behöver omforma sin politik. Väljarna gillar tydligen inte det som senaste tiden kommit från centern. Med förslaget att dubbla barnbidraget till ensamstående föräldrar hittar centern en skärva av sin gamla själ. Om partiet fortsätter på den vägen blir man mer lik sitt gamla jag som hade känsla för alla människors väl och ve och för hela landet, inte bara företagare och storstadsbor.

Annars har ju partiet under Maud Olofsson blivit det parti som står längst till höger av allianspartierna och Annie Johansson, som många vill ha till Olofssons efterträdare, är känd för att stå långt till höger. Hon gillar bland annat författaren Ayn Rand som inte hade mycket till övers för välfärdsstat och fördelningspolitik. Rand beskriver en värld där företagare lämnar välfärdsstaten för att leva ett liv utan omfördelning och stöd till de som har det sämre. Man får hoppas att centern söker sin förnyelse efter den linje det gamla centerpartiet representerade och inte förverkligar dessa högerextrema tankegångar.

Ska man tänka taktiskt eller föreslå det man tror på?

2011-06-11T10:33:00.000+02:00

Carin Jämtins tankar kring att föreslå Eid, den muslimska högtiden, som en svensk helgdag väckte många starkt negativa reaktioner. Jag är övertygad om att Jämtin i intervjun i Svenska dagbladet där hon diskuterade frågan inte avsåg att socialdemokraterna skulle ha detta som ett konkret förslag för partiet att genomföra i den närliggande framtiden. Men tidningen förstod ju sprängkraften i frågan och var snabba att blåsa upp den.

Daniel Swedin skriver nu i Aftonbladet att: " Gräsrötterna i Socialdemokratin och LO-facken får svara på fler frågor om ”muslimernas julafton” än om Juholt drack gin under Turkiet-semestern eller inte." Och menar, om jag förstår honom rätt, att Jämtin borde insett den negativa sprängkraften i tanken och avstått att dryfta den om inte annat så av taktiska skäl. Frågan är ingen valvinnare.

Det pratas mycket inom politiken om " att gå i takt med tiden" idag. De förslag som läggs fram måste vara i takt med tiden. Jag kan förstå det pragmatiska i synsättet men samtidigt är jag kluven. Om alla vill vara i takt med tiden kan ingen gå före och skapa opinion. Den tidsanda som råder kan också innehålla tankar som verkligen behöver ifrågasättas istället för att politikerna ängsligt ska snegla på vad som är populärt. Kort sagt: Ska man tänka taktiskt eller föreslå det man tror på?

Nu vet jag inte hur allvarligt menat Jämtins tankar kring Eid som svensk högtid var. Men vi har många muslimer i landet och varför skulle det inte kunna speglas i en röd dag i kalendern? Vad är det som är så hotande med det så att det inte ens ska vara möjligt att diskutera frågan? Varför ska det anses vara att spela främlingsfientliga krafter i händerna? Att spela dem i händerna är väl att undvika att diskutera sådant som man tror spelar dem i händerna?

Jag säger inte att vi borde införa Eid som röd dag i den svenska kalendern men man kan leka med tanken på vad som kunde hända om vi gjorde det. Jag tror att vi skulle få bättre kunskap om islam genom att Eid skulle sättas mer i fokus. Och vi skulle se att de flesta muslimer inte är extremister utan fredliga utövare av den religion de tror på. Eid skulle förknippas med något positivt och muslimerna skulle kanske känna ännu större delaktighet i samhället.

Stockholmare är smartare än lantisar?

2011-06-09T20:52:00.000+02:00

Johannes Åman i DN krumbuktar sig kring att socialdemokraterna gått upp med 5 procent i SCBs majmätning jämfört med mätningen i november och nu ligger på 34 procent och är största parti. En liten Juholteffekt? Nja, nu är det ju bara bland lantisarna som socialdemokraterna ökar och inte bland stockholmarna så det behöver man inte fästa något avseende vid, anser Åman.

Moderaten Anna Kinberg Batra ( naturligtvis från Stockholm, vad annars) blev känd för att ha yttrat: Stockholmare är smartare än lantisar. Hon tog senare avstånd från det men det var bara läpparnas bekännelse. Som lantis börjar jag bli rejält trött på den fixering kring Stockholm och dess medelklassväljare som vill dominera hela det politiska samtalet och ha allt på sina villkor. Visst, man skulle kunna skratta åt det, men det känns inte roligt när Aktuellts och Rapports nyhetsredaktion känns som att allt de intresserar sig för är medelklassen i Stockholm. Deras livsvilkor, deras löner, deras livspussel, deras önskemål. Det blir ett enögt perspektiv som serveras och samma sak med alla kolumnister i DN och bloggarna på SvD. Åtminstone Public Service borde vara skyldig att ge ett mer allsidigt perspektiv. Det känns unket när i stort sett alla journalister bor i Stockholm och tillhör nämnda medelklass. Kunde man inte ha något mer regionalt baserat också, journalister som bodde någon annanstans och hade ett annat perspektiv. Det skulle kännas som att andas frisk luft. Trots allt är det så att majoriteten av Sveriges befolkning inte bor i Stockholm.

Det är en fara för demokratin, anser jag, när en avgränsad grupp i samhället blir så stark och kan sätta agendan via media. Den gruppen talar med en starkare röst än den numerärt ska ha. Och den gruppen röstar moderat. Vi börjar hamna i en situation när vi inte har opinionsbildning på lika villkor. Övervägande delen av svensk press är borgerlig. Aftonbladet är den enda större röda tidningen men inte när det kommer till ägandet och ibland kan man sätta frågetecken för vissa politiska kommentatorer som Lena Mellin. Med sådana vänner behöver S inga fiender. Socialdemokraterna skulle behöva åtminstone en egen större tidning.

Skolplikt för 3-åringar - inget bra SSU förslag

2011-06-09T17:23:00.000+02:00

Visserligen förstår jag hur SSU tänker när de vill göra förskolan obligatorisk för barn från 3 år. Barn i den åldern är oerhört receptiva och deras inlärningsfönster står på vid gavel. Språkinlärningsförmågan är mycket hög i denna ålder. Barnen behöver pedagogisk stimulans och lär också mycket via leken. Detta har förskolan bra möjligheter att ta tillvara på ( så länge den får de personella och ekonomiska resurser den behöver. Förskolan på senare år med stora barngrupper och få personal kan inte vara något bra säte för pedagogisk verksamhet. Det går inte ihop helt enkelt)

Samtidigt är barn olika och har olika behov. Det är inte alla barn som trivs just med förskola. En del föredrar familjedaghem och de föräldrar som vill måste också ha möjlighet att ta hand om sina barn själva hemma. Därför är skolplikt från 3 års ålder inget bra förslag. Skolplikt innebär ju ett tvång att gå till skolan. Det är för tidigt att lägga på en 3- åring det tvånget. Barn utvecklas olika. När det gäller hur vi ska ta hand om våra småbarn tror jag inte på detaljstyrning från samhället. Detta är ett område där det måste finnas stor frihet att utifrån det föräldrar bedömer som det bästa för barnet göra egna val. De flesta väljer förskolan vilket väl får tas som intäkt för att det är den som de flesta bedömer är det bästa för barnen.

Kanske är det invandrarbarnen som i en del fall tas omhand hemma och inte möter svenskan som språk utan enbart sitt modersmål som man också tänker på med det här förslaget. De skulle behöva få möjlighet att lära sig svenska så tidigt som möjligt och förskolan skulle kunna ge möjlighet till detta. Men tvång och skolplikt redan från 3 års ålder är fel väg att gå. Man får försöka stimulera på andra sätt istället. Information, visa på fördelar. Barnen kan gå några timmar i veckan på förskolan. Det har man ju rätt till gratis från 4 års ålder även om man huvudsakligen tas omhand hemma av föräldrarna. Men i slutändan måste föräldrarna själva få bestämma.

Minoritetsregeringen åker på bakslag

2011-06-09T09:16:00.000+02:00

Den senaste tiden har det blivit tydligare att regeringen faktiskt regerar som minoritetsregering. När man läser borgerliga tidningar och lyssnar till regeringsföreträdarnas högstämda retorik kunde man förledas att tro att 90 procent av svenskarna gillar och står bakom deras politik. Men så är det inte, och nu får regeringen flera nyttiga påminnelser om det som förhoppningsvis stämmer denna sällsynt lomhörda regering till mer lyhördhet.

Oppositionen kommer att stoppa Fas 3 och utförsäkringarna av de sjukskrivna och det är bra. Fas 3 måste vara det sämsta som någonsin sett dagens ljus inom svensk arbetsmarknadspolitik. Arbetsgivare får betalt för att ta emot arbetslösa som i sämsta fall får arbeta gratis med noll kronor i ersättning. Någon utbildning eller kompetensutveckling för att bli mer attraktiv på arbetsmarknaden har Fas 3:aren inte fått. De arbeten de anvisats har också ibland emot reglerna varit lika riktiga jobb och ibland meninglös pysselsättning som inte tar någon närmare arbetsmarknaden. Socialdemokraterna presenterar idag på DN sitt förslag till arbetsmarknadspolitik signerat Håkan Juholt och Ylva Johansson. De tar fasta på missmatchen på arbetsmarknaden och vill rusta de arbetslösa med utbildning så de kan ta lediga jobb.

När det gäller utförsäkringen av de sjukskrivna vill oppositionen återförsäkra de som saknar sjukpenninggrundande inkomst och vill också att den bedömning av arbetsförmågan som görs mot hela arbetsmarknaden ska bli mer realistisk och skälig. Som det är nu prövas man mot jobb som bara finns i teorin och som det inte är realistiskt att den sjuke ska kunna utföra.

Det är jättekul att se att oppositionen nu är på offensiven igen och ger regeringen motstånd. Det är en minoritetsregering och den har inte en majoritet av svenskarnas stöd bakom sig. Den ska inte kunna styra och ställa som den vill med våra socialförsäkringar.

DN, Expressen och SvD skriver om detta.

Ska det fria skolvalet bli obligatoriskt?

2011-06-08T18:37:00.000+02:00

Sent omsider har även moderaterna insett att det finns problem behäftade med det fria skolvalet. Det är bra. Men är verkligen den bästa lösningen på problemet att göra det obligatoriskt för alla att göra ett skolval? Smaka på det: Ett obligatoriskt fritt skolval. Hm...

Nej, vi måste börja i andra änden. Först se till att alla skolor är bra, sedan kan vi fokusera på valfriheten. Egentligen vilar ju det fria skolvalet som det är konstruerat idag på en princip som gör att det aldrig kan bli likvärdigt eller rättvist. Genom att elever och föräldrar ska "rösta med fötterna" och välja bort dåliga skolor ska dåliga skolor slås ut tills det bara är bra skolor kvar. Redan den tanken förutsätter ju ett visst svinn när elever går på dåliga skolor som befinner sig i en nedåtgående spiral, på väg att slås ut. Sedan kan ju inte heller alla, hur duktigt man än väljer, få plats på den populära och bra skola man valt. De populära skolorna blir ju överfulla och de som bor närmast är de som först garanteras plats. Alla har heller inte tid eller råd att skjutsa sina barn till en avlägsen skola i förhållande till var man bor.

Sist en kanske lite cynisk tanke. Det är inte säkert att de populära skolorna väljer att expandera för att få plats med fler elever så att fler får tillgång till den bra utbildningen. En faktor som gör de populära skolorna så populära är just att elevunderlaget på dessa ser ut som det gör. Detta är en viktig faktor när föräldrarna väljer dessa skolor, även om inte alla talar öppet om eller medger det. Att öppna skolan för fler skulle göra att en faktor som gör den så poppis i konkurrensen försvann. Det här är den mest osympatiska konsekvensen av det fria skolvalet och de som införde det måste varit rätt naiva när de inte förutsåg detta.

Nej, se till att göra de skolor vi har så bra som möjligt så alla får tillgång till en så bra och likvärdig utbildning som möjligt. Oberoende av val.

Centern - partiet som sålt sin själ

2011-06-08T15:22:00.000+02:00

Jag har ofta tänkt inför det centerparti som tog form under Maud Olofsson: När ska centerns landsbygdsväljare se att det här är ett helt nytt parti som nästan enbart har namnet gemensamt med det gamla centerpartiet? Det verkar som insikten nu gått upp för alltfler. Centern balanserar kring 4 procentsspärren i flera väljarundersökningar, nu senast SCB:s majmätning.

Centern illustrerar väl hur det kan gå när ett parti i jakt på förnyelse och nya väljare inte går till källorna i sin ideologi. Om förnyelsen saknar kontinuitet med de värderingar som bar det gamla partiet riskerar man att tappa sina gamla kärnväljare på kuppen utan att man föredenskull lyckas locka tillräckligt många nya. Kortsiktigt kan man maskera detta med att byta företrädare och då dra intresset till sig en stund men långsiktigt måste ett parti ha en bas av ideologiskt övertygade kärnväljare. Jag tror inte det är en djärv gissning att anta att många gamla centerväljare känner främlingskap inför sitt parti idag. Det som förr var ett parti som värnade miljön och landsbygdens intressen är nu för kärnkraft och har sina intressen riktade mot Stockholm och Stureplan. Byter man partiledare till Annie Johansson lär detta accentueras alltmer. Någon politik för landsbygden har man inte och säkert inget intresse för den överhuvudtaget.

Centern har blivit det parti som , åtminstone i sin retorik, står längst till höger av de borgerliga partierna i många frågor. Jag är tveksam om det vinner många röster åt partiet.

S är på rätt väg

2011-06-08T12:16:00.004+02:00

I SCB:s stora mätning av partisympatierna för maj visar socialdemokraterna en statistiskt säkerställd uppgång på 5 procent och ligger nu på 34 procent samt är största parti. Man ska inte fästa sig så mycket vid enskilda mätningar men kanske kan detta tas som intäkt på att S nu är på rätt väg.

Nu gäller det för S att fortsätta med den förnyelse av partiet som man inlett. Det känns spännande tycker jag, som visserligen inte medlem, men som sympatisör i mycket. Det arbete med en översyn av hela skattesystemet som Leif Pagrotsky med medarbetare har inlett ska det bli intressant att få ta del av framöver.

Även det fokus Juholt satt på barns och ungas villkor i Sverige idag känns viktigt. Det var ju Juholt som på allvar tog fram barnfattigdomen i ljuset vilket gör att den diskuteras just nu och att regeringen förbereder åtgärder. Juholts idé om att kommunen skulle ge sommarjobb åt unga kändes också positiv. Det skulle också vara till hjälp för de barn som har det sämst ställt för jag anar att just de kanske kan ha extra svårt att fixa sommarjobb. Inte för att de har mindre driv utan för att deras föräldrar kanske har färre kontakter som kan underlätta vägen in i jobb för barnen. Att Juholt tror på ett samhälle där vi tar ansvar för varandra och de barn som växer upp och där vi bidrar efter förmåga det syns klart i den politik han hittills fört fram. Och det är viktigt. Det är som Fridolin sa igår i Aktuellt:" Vi har inte råd att slösa bort en enda talang." Alla barn måste ges möjligheter att förverkliga sig själva.

Jag gillar Juholt och dömer honom efter hans gärningar och inte hans mustasch eller gamla gymnasiemeriter. Han har hjärtat på rätta stället och är inte heller rädd för att hävda en avvikande mening och det tycker jag om.

Även Aftonbladet skriver om mätningen

En orsak till den minskade läsförståelsen?

2011-06-08T09:04:00.000+02:00

De sjunkande resultaten i den svenska skolan har varit i fokus en tid. Att orsakerna är många och komplicerade förstår nog alla som följt debatten. En sak jag funderat över lite mer på senaste tiden är orsaker till den sjunkande läsförståelsen. Elever har svårt att läsa längre texter och extrahera själva budskapet ur dessa. Sjunkande läsförståelse hos eleverna är inte heller något specifikt svenskt utan återfinns även i andra länder till exempel USA.

En förklaring tror jag kan vara det som SvD skriver om idag. Att sociala medier som twitter och Facebook tar tid från traditionell bokläsning. Inget ont i twitter och Facebook men de tar tid. Tiden måste tas någonstansifrån. Och det blir saker som tidnings och bokläsning som får stryka på foten. Även övrig datoranvändning som spel tar tid. Det man lär sig av twitter, Facebook och dataspel kan vara både användbart och nyttigt men de är inte de bästa medlen för att få upp läsförståelsen. Där är boken överlägsen. Det är bara genom att läsa man blir bättre på att läsa och kan öva upp sin läsförståelse. Men det kan vara ansträngande i en övergångsperiod. Man får vara envis och inte ge sig. Då öppnar sig tillslut rika världar för en. Men kommer vi i framtiden ge oss den tiden, ha den uthålligheten?

Det finns risker med minskad läsförståelse. Dels är läsförståelse en viktig grund för all annan inlärning. Funkar inte läsförståelsen blir det svårare att lära sig alla skolans ämnen.Sedan kan man lätt bli ett rov för andras manipulation om man inte orkar tränga in i mer komplicerade sammanhang. Säga vad man vill om twitter men många ämnen är för svåra för att sammanfattas på dessa få tecken. Orkar vi inte ta till oss ett längre resonemang riskerar vi att få oss en förenklad verklighetsbild till livs.

Björn Andersson skriver också intressant om barns fritidssysselsättningar och skolresultat.

I tandblekarkulturen blir du aldrig nöjd

2011-06-07T09:26:00.006+02:00

Karin Pettersson belyser idag hur det samhälle som Reinfeldt och Borg skapar har en smärtsam baksida. Den är att barnfattigdomen ökar främst bland barn till ensamstående, sjukskrivna/utförsäkrade och arbetslösa. Barn som har ont i magen av oro för föräldrarnas ekonomi, som inte kan följa med i skolan på grund av brist på dator och glasögon. Som aldrig kan be sina föräldrar om något roligt och till svar få ordet ja. Detta kallas för Föregångslandet Sverige och jag kan säga att jag hatar det här så kallade Föregångslandet som växer fram. För det är ju så att för man en politik som alliansen gjort får vi ett samhälle med ökade klyftor mellan dem som har och inte har och det är ju meningen att det ska vara så. Bristen på pengar ska ju stimulera de sjuka, utförsäkrade och arbetslösa att söka arbete. Det ska vara skillnad mellan att arbeta och välja att leva på bidrag som ju moderaterna själva sagt. Problemet är bara att alla inte kan arbeta och att alla som vill inte får ett arbete. Vad ska vi göra med dem? Vilket liv ska deras barn ha? De som betalar priset för den förda politiken.

Socialdemokraterna funderar över hur man ska knäcka koden som gör solidariteten begriplig igen. Idén om privat konsumtion som livets mening har vuxit sig stark både bland medelklass och befolkningen som helhet. Det handlar inte om övertalning med fina ord, skriver tidningen Arena. Ja, jag vet inte heller hur man ska göra. Men en sak är säker. I tandblekarkulturen blir du aldrig nöjd. Medan vissa går med värkande tänder och inte har råd att laga bleker andra sina tänder till vitaste vitt vartannat år ungefär. För att må bra och känna sig fräscha. Inte för att jag missunnar någon att känna sig fräsch, men den fräschör jag önskar för mig själv får någon annan avstå när resurserna inte räcker till basbehovet för alla. För att några vill ha mer. Och våra behov är outsinliga. Hela vår kultur retar ständigt konsumtionstarmen med Marc Jacobs skor, Poggenpohlkök, skönhetsoperationer och botox. Vi kommer aldrig att bli nöjda den vägen. Det är inte tänkt så eftersom vårt missnöje ständigt ska växa så att vi konsumerar mer för att känna oss nöjda.

Men ett samhälle där vissa får ta för sig medan andra inte ens får basbehovet tillgodosett kan aldrig i längden bli ett gott samhälle. Samhället kräver mogna medborgare som själva kan avstå ibland till förmån för någon annan som bättre behöver. Jag tror att ett sådant samhälle i längden också ger mer tillfredsställelse för oss personligen än ett där vi ständigt jagar nya upplevelser och varor som aldrig kommer räcka till för normen förskjuts uppåt hela tiden.

Jag har tidigare skrivit om barnfattigdomen här.
Och om den aggressivitet som ofta väcks när man pratar om den. Många förnekar att det finns fattiga barn i Sverige, vill få det till att det handlar om en oförmåga att hushålla med pengar. Eller att fattigdomsdefinitionen är fel. Eller att det är naturligt att vissa ska vara fattiga, så har det alltid varit.

DN och SvD om barnfattigdomen

Daniel Mathiesen har intressanta tankar om hur ett samhälle skulle kunna se ut för att bli mer rättvist för alla. Även Claes Krantz skriver om barnfattigdomen som han hellre kallar föräldrafattigdom.

Öppenhet, tolerans och jämlikhet - jag vet inte det jag

2011-06-06T16:31:00.001+02:00

Visst, Sverige är ett öppet, tolerant och jämlikt samhälle jämfört med många andra länder som Expressen skriver. Men vi har ändå ingen anledning att slå oss överdrivet för bröstet även om vi självklart ska vara stolta över vårt land på nationaldagen. Stolta, men inte nöjda, kan vara en bra utgångspunkt. Sverige kan vara ett lite självgott land ibland och tro att vi är bäst på allt. Som jämlikhet till exempel. Vi är stolta över vår jämlikhet mellan könen, men mycket är ändå ytlig fernissa. Skrapar man lite på ytan kommer andra attityder fram. Ta till exempel att ingen kvinna ännu nått Sveriges högsta post, statsministerposten. Där är vi sämre än många andra länder och flera av våra nordiska grannar.

Sverige sägs också vara jämlikt vad gäller inkomster, vi har haft små löneskillnader, men nu börjar skillnaderna öka, och klyftorna växer i det svenska samhället mellan de som har och inte har. När man invänder mot det får man ibland höra: Sverige är ändå ett av de mest jämlika länderna i världen. Som om det då inte gjorde något att viss politik gör Sverige mindre jämlikt. Vill vi ha ett jämlikt samhälle eller inte, egentligen?

Sedan har vi också diskrimineringen av utlandsfödda på arbetsmarknaden. Men vi är ju så toleranta? Tydligen inte, eftersom flera andra länder är bättre på det här att ge utlandsfödda arbete. Vi har också en diskriminering av äldre på arbetsmarknaden. Det är tydligt att vi inte är så toleranta ändå. Vi har en tydlig bild av hur den idealiska arbetstagaren ser ut vilket avspeglar sig i vilka vi anställer.

Slutligen en reflektion kring att det var svårt på sina håll att få folk att avbryta långledigheten för att ordna nationaldagsfirande. Inte för att jag missunnar någon ledighet och självklart får man välja hur man spenderar sin tid. Men det är svårare att samla människor kring idéella engagemang och jag tror det speglar tidsandan. Vi prioriterar oss och vårt. Vår egen familj och vårt eget liv istället för det som tillhör vårt gemensamma. Men fixar ingen med det gemensamma försvinner det. Därför kan man rikta en tanke till alla idéella krafter som ordnade nationaldagsfirande runtom i Sverige idag.

Unna dig lite skumpa du, Juholt

2011-06-06T10:52:00.000+02:00

Strunta i Lena Mellins sura kommentarer du Juholt och unna dig lite champagne om du känner för det! Visst kunde S vara ännu större men det faktum att S i denna mätning från United Minds och flera andra på senaste tiden är större än M samt att det rödgröna blocket skulle vunnit om det varit val idag är klart värt att fira. Se det som en liten delseger på väg mot den stora slutsegern, som en idrottare kanske skulle tänka. Att det kommer att bli bakslag på vägen får man räkna med men delsegrar ger kraft att kämpa vidare mot målet. Att du blir statsminister 2014. Det kommer att bli mycket bra.

Sedan är det intressant att se hur ett byte av språkrör/partiledare nästan alltid leder till en uppgång i opinionen. I väntan på nya rör sjönk ju MP i mätningarna trots att Wetterstrand och Eriksson var populära. De syntes inte så mycket av förklarliga skäl medan skiftet förbereddes. Nu med nya rör så är siffrorna plötsligt upp utan att man hört mer om MPs politik i sig. Det diskuteras flitigt om KD och C, som går dåligt just nu, ska byta partiledare. Fräscha upp bilden av partiet och föryngra, som det brukar heta. Jag undrar om vi idag skulle kunna ha partiledare som satt lika länge som Erlander till exempel? Nej, det skulle kanske inte vara bra och ingen skulle kanske heller orka med tanke på vilket tryck höga politiker lever under nuförtiden. Men ändå, skulle det gå? Jag tror inte det. Vår fixering vid förändring och förnyelse, som ofta koncentreras mycket kring yta, gör att vi skulle tråkas ut av att se samma företrädare så länge och vi skulle kunna sluta rösta på det partiet bara av den anledningen. Att företrädaren tråkade ut för att vi sett honom/henne för länge.

När allt färre omfattar en politisk ideologisk övertygelse blir politik mer beroende av partiledarbyten och de förhoppningar och drömmar om något nytt den nya personen för med sig. Och utspel och enstaka frågor hamnar i fokus istället för långsiktigt, ideologiskt tänk. När den nya personen inte infriar de stora drömma om förnyelse som var fästade vid honom/henne blir det att byta igen. Jag tror vi tappar bort en del av politikens själ i det här. Människor som är trofasta ett parti och en inre ideologisk kompass blir färre. Jag vet inte vad man kan göra åt det här. Jag bara konstaterar att det är så.

Även DN och SvD skriver om mätningen

Köpkraften inom dig

2011-06-05T18:46:00.000+02:00

Dagens Berglin om köpkraften inom dig:-) Extra plus för den andra rutan:" Var det här allt Hymlegård? " Figuren har bytt namn till Hymlegård förmodar jag. Säkert för att understryka sin unika, individuella identitet:-)

Vilken självbild har politiker?

2011-06-05T08:08:00.000+02:00

Katrine Kielos skriver idag i Aftonbladet om politiker och deras självuppfattning. Hon är även inne på det jag också tagit upp tidigare i bloggen om att det finns ett inslag av klassförakt i borgerlig medias rapportering om Juholt. Jag har skrivit om det här och här.

Om statusjakt

2011-06-04T12:14:00.000+02:00

Läser ett inlägg om statusjakt och dess konsekvenser hos Reflektioner och speglingar som väcker tankar. Hon ställer frågan hur vi bedömer varandra i Sverige idag : " Hur dömer och bedömer vi människor? Utifrån det yttre; hur folk bor, vilken bil de har osv? Och vart är vi på väg även i Sverige? "

Jag har också valt att bo i en lägenhet, dessutom helt ostylad, och på sista tiden har det gått upp för mig att detta faktum säker ingår i hur en del väljer att värdera mig. Jag kanske skulle vilja att de såg min kreativa sida, mitt bohemiska drag och mitt litteraturintresse. Men jag kommer att reduceras till någon som bor i en liten, ostylad lägenhet och sedan har man bilden av mig fix och färdig.

Förutom att statusjakten stressar, utestänger och är verkligt smärtsam för barn som hamnar utanför och inte får tillgång till grundläggande saker som glasögon och medicin ( för det är bland annat de barnen som betalar priset för att andra ska få ännu mer över i plånboken) krymper den oss som människor. Vi reduceras till vad vi äger och det skapar ett torftigt samhälle i ordets verkliga bemärkelse. Vår mänsklighet förminskas och vi tar allt mindre hänsyn till varandra och varandras behov. Fokus hamnar på oss själva.

Ofta när barnfattigdom omtalas hör man argument som: Det är ingen mänsklig rättighet att ha Nikeskor och senaste mobilen. Som om barnfattigdom skulle handla om detta. Vilket barn som kan betecknas som ekonomiskt fattig skulle begära detta? Samtidigt är de människor som kommer med dessa argument ofta själva mycket noga med sina egna klädmärken, telefoner, vinsorter och mat. Allt är, som man brukar säga, noga utvalt. Men en stark aggressivitet och förminskande av andras behov så snart någon som har det sämre ställt önskar sig något. Detta visar också vad statusjakten gör med oss, anser jag.

Fler "kändisar" i politiken - väg till ökad tilltro?

2011-06-04T09:26:00.000+02:00

Apropå den undersökning i går som visade att ungdomar i åldern 18-29 år i större utsträckning än andra åldersgrupper svarat att de kunde tänka sig att sälja sin röst i utbyte mot pengar eller ett arbete samt föredrog diktatur framför demokrati funderar nu de politiska ungdomsförbunden på vad som kan göras för att öka de ungas tilltro till det politiska systemet.

En tanke som förs fram av Adam Cwejman, ordförande i Liberala ungdomsförbundet, är att öka fokuseringen på de personer som företräder politiken samt ge större utrymme för kända personer från samhället.

"-Om ungdomar såg att politiker var en mer blandad skara människor och även kända profiler från samhället gav sig in i politiken så tror jag att tilltron skulle öka"

Och visst. Det är viktigt att de politiker vi har är seriösa och arbetar inte för sitt eget utan vårt bästa. Det är också bra om det är möjligt att komma in i politiken senare i livet utan att ha varit engagerad från barnsben och människor på olika poster i samhället kan ha mycket kunskap och erfarenhet att tillföra.

Samtidigt är det ju ytterst idéerna och inte personerna som ska spela roll. Vi har redan idag ett politiskt klimat där fokus på person dominerar över idéerna. Det är inte alltid det är den mest fruktbara vinkeln att vi får veta mer om politikerns frisyr, partner och musiksmak än de ideér personen vill föra fram. Dessutom gör detta fokus på person oss allt mer moralistiska. -" Nej, du snattade en kola på ICA i Hökarängen när du var 8 år så det är omöjligt för dig att företräda vårt parti nu. " Det är redan många som drar sig för att ta politiska uppdrag genom detta fokus på person och att inte enbart personen själv utan också anhöriga nagelfars. Trenden är att alla måste vara oförvitliga, annars är det " guilt by association" Eller " säg mig vem du umgås med och jag ska säga vem du är". När någon ska utses kommer följaktligen de obligatoriska syndabekännelserna då skeletten i garderoben ska fram.

För stort fokus på person kan också förvrida en valkampanj. Dels kan någon ha mer ekonomiska resurser och är man i förväg känd har man redan där ofta en fördel mot någon mer okänd. Därmed inte sagt att den ekonomiskt välsituerade och kände är den bäste.

Ofta kan man också ana en misstro mot och ett förakt för politiker bara för att de är just politiker. Det är som att just det gör dem extra skumma och det är OK att beskylla dem för att mygla och bara vara ute efter att berika sig själva utan att det finns ett enda belägg i personens liv för att det förhåller sig så. Vi har ett stort politikerförakt i Sverige, men det är långtifrån säkert att det är välgrundat. Tvärtom. Men media blåser upp och vet vilka vinster som ligger i att utmåla någon som moraliskt bristfällig. Även om det inte är sant.

Nej, mer fokus på idéer. Det är inte lika massmedialt tacksamt och det är intellektuellt mer arbetsamt för oss som väljare men det är det som är det viktiga i långa loppet. Personer byts ut men idéerna är bestående.

Det räcker att moderaterna talar om skatter

2011-06-03T16:11:00.000+02:00

Visst, det kan komma som en totalt chockande överraskning för ledarsidan på SvD, men jag ska viska det till er tyst, så ingen annan hör: Det finns ( ja, hör och häpna) fler politiska frågor än skatterna. Ja, jag förstår att det är svårt att förstå, men det förhåller sig faktiskt så. Och, ramla inte av stolarna nu, men det finns faktiskt människor som inte bara vill diskutera dessa andra frågor utan dessutom tycker de är viktigare och intressantare. Jomenvisst. Och en av dem är Håkan Juholt.

Jag förstår det är frustrerande för er att inte veta vad Juholt vill med skatterna ( denna så brännande ödesfråga för er) för ni vet faktiskt inte det. Ni spekulerar bara i er ledare som i alla de tidigare ledare ni skrivit i ärendet. Tänk om värnskatten blir kvar med Juholt! Vilken katastrof! Denna STRAFFSKATT på utbildning ( ja för er är skatt överhuvudtaget ett straff verkar det som). Men skatt har ju inget egenvärde utan det är vad som finansieras med den som är det väsentliga. Och jag tror att snart måste ni själva börja tala om hur ni vill finansiera välfärden med era stora skattesänkningar. Är det privata försäkringar som lurar runt hörnet, månne?

Och om det någon gång skulle vara motiverat att tala om straffskatt. Är det då inte den högre skatt som sjuka får betala jämfört med de som arbetar som är den verkliga straffskatten? Nämligen en straffskatt på sjukdom.

Varför skulle just rösten inte vara till salu?

2011-06-03T13:33:00.001+02:00

När allt i samhället kretsar kring pengar och allt är varor på en marknad. Varför skulle just rösten vara det enda som inte är till salu?

När hela samhället dyrkar och ser upp till de " starka ledarna". Varför skulle inte en stark ledare kunna anses vara bättre än demokrati? En välutbildad ledare som kan mer än majoriteten av väljarna? Man slipper det tidsödande tjafset som demokrati för med sig när alla ska säga sitt. Ledaren driver igenom det bara, inga långbänkar. Vore inte det rationellt?

Vi får det samhälle vi förtjänar. Jag tycker inte det var konstigt att många ungdomar svarade som de gjorde. Inte heller med tanke på att arbetslösheten är stor bland unga och man kanske känner att ens röst inte påverkar något alls. Att ingen bryr sig. Att det inte spelar någon roll hur man röstar för det blir samma politik ändå. Det här är en konsekvens av att vi inte pratar om ideologier och grundläggande värden utan enbart om plånbok och konsumtion som livets yttersta mening. Då kan vi inte bli förvånade över att inga värden är heliga längre. Utan att allt är till salu.

DN, Expressen, Aftonbladet skriver att många unga 18-29 år kan tänka sig sälja sin röst och att var fjärde i den gruppen föredrar diktatur framför demokrat.

Om klassförakt, Juholt och Bodström

2011-05-31T13:01:00.002+02:00

Malin Ullgren i DN har en intressant artikel om det klassförakt som media visar i skriverierna om Håkan Juholt. Jag har själv tidigare skrivit om det här och i viss mån även här där jag också analyserar varför Reinfeldt är så populär bland medelklassen.

Det är spännande att Ullgren också nämner Thomas Bodström i sammanhanget. En kille som av många i media anses som cool och även fick till exempel Lena Mellin att lyriskt utbrista: "Han borde blivit partiledare!! Bodström är ju en något annorlunda typ än Juholt. Högutbildad advokat, oklanderlig medelklassig klädstil, välputsade skor och energisk och aktiv. Det doftar framgång minsann. Så som vi gärna skulle ha velat framställa oss själva om vi fått chansen. Inte konstigt att han vann röster i det urbana Stockholm inte. Nu valdes ju Juholt, men som potentiella partiledare för S representerar de två olika stilar och appellerar säkert till olika typer av väljare.

Hur kommer historien att värdera Borg?

2011-05-30T18:25:00.000+02:00

Kreditvärderingsinstitutet med det lustiga namnet, Standard & Poor´s, konstaterar att de svenska hushållens skulder är ett potentiellt hot mot den finansiella stabiliteten. Vid en nedgång i konjunkturen, vid höga räntor och arbetslöshet, kan situationen bli besvärlig.

Det här får mig att fundera kring Anders Borg, vår hyllade finansminister, och att man inte kan bedöma en ekonomisk politik fullt ut förrän i historiens ljus. Hur kommer historien att värdera Borg? Det vet vi inte. Men faktum är att flera av regeringens ekonomiska åtgärder har bidragit till att öka hushållens skuldsättning och drivit upp bostadspriserna. Jobbskatteavdragen gav mer i plånboken att buda med när lånen på bostaden skulle tas. ROT-avdraget bidrog till skuldsättning vid renovering av bostäderna som rustades med snygga kök och nya altaner. Rätten att ombilda hyresrätter till bostadsrätter gjorde att fler tog lån för att göra en bostadsinvestering. Ja, listan kan göras lång. Dessutom har försämringar i trygghetssystemen som regeringen genomfört gjort svenskarna mer utsatta med lägre ersättningar vid arbetslöshet i en eventuell framtida lågkonjunktur vilket Standard & Poor´s också påpekar.

Som sagt, historien får döma regeringens och Borgs ekonomiska politik. Har vi en bostadsbubbla, och det är många övertygade om att vi har, så har regeringen med sin politik medverkat till att blåsa upp densamma. Vad de ska göra när de brister återstår att se. Dyrt kommer det säker bli för många, kanske för oss alla.

Om Sahlin och socialdemokratisk förnyelse

2011-05-30T10:05:00.000+02:00

Som vanlig "gräsrot", inte partipolitiskt aktiv på något sätt, men med hjärtat hos socialdemokraterna följde jag Mona Sahlin via media under valrörelsen 2010. Ofta var jag imponerad av hennes styrka. Detta kan vara den mest stryktåliga politiker vi någonsin haft i Sverige. Hon stod och tog emot - alltid tålmodig och vänlig. Hon väckte känslor både utanför och inom sitt eget parti och några av skälen är de hon själv anger i DNs intervju. Många stöttes bort av hennes engagemang i HBT frågor och för invandrare och hon hade också en omstridd ställning i sitt eget parti. Hon hade inte förtroendet inifrån att föra den politik hon trodde på och ifrågasattes under valrörelsen öppet av andra socialdemokrater. Sahlin var också S första kvinnliga partiordförande och Sveriges första kvinnliga statsministerkandidat. Att påstå att det inte spelade roll i valrörelsen är att förneka fakta som öppet lyser i ögonen och tjafset som var kring hennes Vuitton väska är bara ett av många exempel. Sahlin har, liksom vi alla och alla statsministrar vi haft i Sverige, sina fel och brister men inte var de större än att hon skulle ha kunnat leda Sverige som vår första kvinna på posten om hon fått chansen. Nu blev det inte så.

Jag tror hon hittat rätt nu när hon arbetar på tidningen Expo och jag tycker dessutom att det är en glad och avslappnad Sahlin som möter både på bilden i DN och i intervjun. Jag tycker inte det lyser någon bitterhet , däremot självinsikt och självklart fortfarande besvikelse över valförlusten och att det hon arbetat för inte blev verklighet. Konstigt vore det väl annars.

Det viktigaste hon tar upp är annars inte om Bodström är politikens Zlatan eller om det var taskigt av Juholt att kritisera Bodström med anledning av att han spelat fotboll längre än han sysslat med politik. Det hör till kategorin tjafs som media alltid tar fasta på, broderar ut och gör rubriker om. Det är glömt om 100 år, eller rentav i övermorgon då nytt tjafs är på tapeten. Utan det viktigaste är det hon säger om förnyelsen av socialdemokraternas politik. Hur den ska se ut. Det är det som är ödesfrågan för S och ingenting annat. Ibland har jag sett likheter mellan S och en organisation som till exempel Svenska kyrkan. Båda kan sägas vara idéburna ( även om kyrkan också är något annat än så) och rymmer inom sig många olika positioner i olika frågor. Göran Persson beskrev ju också S som en stor kyrka och ville den skulle fortsätta vara så. Svårigheten är ju hur man tar vidare ideologin in i framtiden utan att fastlåsas vid den gångna tidens former. Hur man ska gestalta ideologin i en ny tid. Ena risken är att man blir kvar i de gamla formerna och då blir mindre och mindre relevant. Andra risken är att man tappar ideologin och förvandlas till något annat än socialdemokrati. Det behövs goda ideologer inom S som kan ta ideérna in i den nya tiden. Och som kan se vad som är okompromissbart om man vill kalla sig socialdemokrati. För sådana punkter finns i alla ideologier. Sedan skulle jag önska mer självförtroende hos S när de för ut dessa idéer. Tänk inte på " vad folk vill ha" så mycket och framförallt inte vad "medelklassen" vill ha. Tänk på vad som är socialdemokrati, för ut det med självförtroende och de som gillar det kommer att rösta på det. Om det inte räcker så är inte tillräckligt många socialdemokrater just nu och då är det bara så.

Även Expressen och Aftonbladet skriver om Sahlin.

Det handlar om klass

2011-05-29T18:38:00.002+02:00

Det handlar om klass tänker jag när jag läser hur Per T Ohlsson i Sydsvenskan jämför Håkan Juholt med Marve Fleksnes. Juholt har nu varit partiledare för S i ( ja hur länge är det, max tre månader?) Och borgerliga tidningar har redan hunnit jämföra honom med Super Mario, Åsa Nisse och nu senast Fleksnes. Det är ingen ände på kreativiteten och man frestas att tänka: Nu får ni bestämma er! Vem är han egentligen?

Fast skrattet fastnar i halsen. Avsikten är att utmåla Juholt som en person med tvivelaktigt omdöme och moral. Man drar sig inte för att använda obelagda händelser, skvaller, egna tolkningar av skeenden och medvetna vantolkningar. Det handlar om att så tvivel om det så kallade statsmannaskapet och självklart handlar det också om klass. Genom att trumma in bilden av Juholt som obildad och okunnig, som en löjeväckande,pinsam figur som inte vet hur man ska föra sig i baren och som möter sin kvinna via kontaktannons, ska vi stötas bort och inte vilja ge honom vår röst eller identifiera oss med honom. Den här bilden ska trummas in så hårt och så tidigt som möjligt för att hindra oss från att få syn på vem Juholt verkligen är och vilken politik han står för. Vi ska se honom genom de borgerliga tidningarnas filter.

Förlöjligande är en vanlig härskarteknik och syftar till att upprätthålla makten hos en grupp som känner sig hotad. Självklart känner sig borgerligheten hotad av Juholt särskilt som S går framåt och nu åter är större än M. Det handlar särskilt om att göra Juholt oattraktiv för storstadsbor, medelklassen och yngre väljare eftersom det är där väljarna som S behöver övertyga finns. Taktiken blir då att utmåla Juholt som kusinen från landet som inte förstår storstadens och den nya tidens behov men det grövsta artilleriet tar man till för att hindra medelklassen att börja se Juholt som ett realistiskt alternativ. Därav Åsa-Nisse och Fleksnes, tjatet som gymnasieutbildningen samt antydningar om brist på hyfs i de fina salongerna. Det senare var också ett tema under en tid i kritiken av Persson i början av hans statsministerbana. Han kunde ingen engelska och kunde inte föra sig på utländska statsbesök mm. Ja, listan kan göras lång. Men avsikten är densamma. Att bladdra bort korten för att behålla makten.

Vilja ha och vilja vara kulturen

2011-05-29T10:47:00.001+02:00

Om jag skulle välja två ord som bäst beskriver vår kultur idag skulle det bli: " vill ha!" När prinsessan Kate gör entre i sin vackra blå klänning är svaret från tusentals kvinnor: Så fin! Vill ha! Och så rusar vi till affären och köper densamma eller en kopia som är så billig att vi har råd med den. Så kan vi känna oss som prinsessan Kate en stund när vi springer mellan affärerna med våra påsar i händerna och lever som de rika och berömda gör. För det här handlar självklart om mer än att sälja en klänning. Det är en livsstil och en känsla som skapas. Jag som springer mellan affärerna och väljer ut vackra plagg ( att de är billiga och går sönder förtränger jag) som uttrycker min unika identitet som framgångsrik kvinna med kreditkortet som går varmt i affärernas kortläsare. Så skapar jag min identitet med hjälp av de inköp som jag gör. Det sätt att uttrycka identitet som är det dominerande i vårt samhälle. Det sätt att uttrycka identitet som är på väg att bli det enda i vårt samhälle. Eftersom vi är så envisa med att ständigt bedöma varandra utifrån det. Där har reklamen och företagen verkligen lyckats att få oss dit de vill.

Vi har också blivit rejält behovsstyrda. Vi har svårt att spara, avstå och skjuta upp inköp. Förr ansågs det vara tecken på god karaktär att styra sina behov, avstå eller skjuta upp behovstillfredsställelsen. Dessa förmågor har vi tappat. Allt genast. Det är fint att unna sig, ge efter, lyxa till det och njuta och så visar jag med det samtidigt att jag är en sådan som kan det också.

Men går man till botten med de här tankarna avslöjar de ju sig som det trams de egentligen är. Allt bygger på känsla. Att jag lånar den glans som tillskrivs Kate Middleton när jag bär en kopia av hennes klänning. Att likadana kläder burna av tusentals kvinnor ska uttrycka unika identiteter. Att konsumtion för lånade pengar ska få mig att känna att jag är förmögen. Att min oförmåga att lägga band på mig ska omformuleras till att det är fint att unna sig.

Vilka som tjänar på det här är lätt att se, vilket Katrine Kielos visar i sin artikel, men desto svårare att bryta med detta beteendemönster som har allvarliga baksidor och totalt dominerar en hel kulturs tänkande och varande.

Vilken generation är minst samhällsengagerad?

2011-05-28T14:04:00.000+02:00

Är 80-90 talisterna den ytligaste och minst samhällsengagerade generationen någonsin? undrade Anne-Charlotte Altstadt i en krönika häromdagen. Apropå modebloggerskorna som är ett fenomen för den generationen. Varför kröker ni rygg för tidsandan, frågar hon. Varför protesterar ni inte? Efter detta kontrade Ann Heberlein med att konstatera att 60-70 talisterna inte är så samhällengagerade de heller. Utan besatta av sin bostad, sitt utseende, sin karriär och vad de stoppar i munnen.

Jag tror inte samhällsengagemang har med generation att göra utan att det har att göra med vilken människa man är. Men visst lever vi i en tid då samhällsengagemang är sällsynt och det gäller alla generationer. Det är som att vi tappat intresset för hur samhället ser ut och inte längre drömmer om ett bättre samhälle. De enda drömmar vi har är för egen del. Det egna livet, karriären, bostaden, utseendet. När vi protesterar är det på ett intet förpliktigande sätt som i grupper på Facebook. Det förändrar ingenting utan är mer ett sätt att visa omgivningen vad vi står för. Vi väljer att inte engagera oss mer än så.

Varför har det blivit så? Är vi egentligen nöjda med samhället och vill ha status quo? Är det vi är missnöjda med våra egna liv enbart så vi slipar med desto större frenesi på att ändra dem? Är det bara våra egna liv vi värdesätter så att det bara är dessa vi vill lägga vår dyrbara tid på? Tror vi att det är omöjligt att förändra samhället så vi väljer att inte ens försöka? Jag vet inte.

60-70 -talisterna växte upp under 80 och 90 talet som inte var årtiondet då samhällsengagemang stod högt i kurs heller. Det är i de unga åren vi formar våra värderingar och 80-talet var ett satsa på dig själv årtionde som var ytligt och glassigt. Yuppien uppstod som begrepp och framgång och rikedom stod i fokus på ett annat sätt än tidigare. Tankarna att allt ligger hos dig själv och att det är du som individ som är ansvarig för dina framgångar och misslyckanden börjar också växa sig starka. Du är din egen lyckas smed. Tänk positivt. Skyll inte på samhället. Bollen ligger hos dig. De här tankarna står i zenit idag. Jag tror de är mycket starka hos just 80-90-talisterna och baksidan av de här tankarna är att man nästan inte ser samhället som struktur. Allt blir upp till den enskilde individen. Allt är ditt eget ansvar och den som misslyckas har sig själv att skylla. Den har inte försökt tillräckligt. Intresset för att göra något åt samhället blir då nästan obefintligt. Istället arbetar man med desto större intensitet på att förändra sig själv. Logiskt egentligen enligt detta sätt att se. Det är ju mig det är fel på.

Ängsliga för att inte passa in i samhället, rädda för att stötas ut. Skulle vi aldrig i någon generation erkänna att vi är men det är i mycket detta som driver skönhetsoperationsboomen och lyxkökstrenden och liknande fenomen i tiden. Så blir det att vi som Altstadt skriver liksom kröker rygg för tidsandan istället för att protestera vare sig vi är 60 eller 80 talister.

Det blir högern som får erkänna felet

2011-05-23T20:10:00.001+02:00

Nej du, Poirer-Martinsson, när det gäller friskolereformen i sin nuvarande utformning blir det högern som får erkänna att de hade fel. Att införa ett system med fritt skolval där eleverna får en skolpeng som kommunala och fria skolor ska konkurrera om och där konkurrensen är tänkt att leda till att bra skolor uppkommer och dåliga läggs ner i en kontinuerlig ström. Ett system där friskolorna får ta ut vinst och konkurrerar om elever genom hur bra betyg eleverna på skolan har samtidigt som skolorna själva sätter dessa betyg. Ett system som inte tar hänsyn till att skolan även har andra uppgifter än ren utbildning som att göra eleverna till samhällsmedborgare som är vana vid att umgås med människor av alla socioekonomiska grupper och etniciteter. Ett system som gör det oerhört svårt att få skolor som är likvärdiga i en kommun och över hela landet. Nej, det är detta system som är en avart. Det goda systemet hade vi innan reformen och det var också då skolresultaten var som bäst. Tyvärr är det politiskt omöjligt att avskaffa det fria skolvalet eftersom valfriheten anses överordnad alla andra värden. Men vi ska åtminstone inte lura oss att tro att detta system är det bästa systemet för skolan.

Studentpresent ur stockholmsmedelklassperspektiv

2011-05-22T16:33:00.001+02:00

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste denna artikel om studentpresenter i DN. Men artikeln illustrerar utmärkt det perspektiv som alltmer präglar DN vare sig det gäller nyhetsförmedling, ekonomijournalistik, livsstil/bostad eller ledare och kolumnister. Det är ett medelklass och stockholmsperspektiv på tillvaron vi serveras. Ibland mer än lovligt "skitnödigt" och inte så sällan utestängande och enögt.

Smaka till exempel på följande råd ur artikeln och fundera över vem de riktar sig till: - De allra flesta vill nog ge en fond i syfte att skapa ett intresse för fondsparande. Då skulle jag sätta mottagaren av presenten i fokus.
Jag skulle undvika att köpa något träaktigt som en allemansfond. Fonden ska vara fräsch och modern, säger Martin Almblad på Fondmarknaden.se.

Ja, gudbevareoss för träaktiga allemansfonder. Vilken skam att komma med sådana som present till en student. Nej, rätt fonder ska det naturligtvis vara.Sedan kretsar artikeln kring fonder, aktier och guldtackor som lämpliga studentpresenter. Säkert något som en majoritet av studentföräldrar och släktingar nu i Sverige våndas kring valet av. Not.

Vad är ett barn?

2011-05-22T10:37:00.004+02:00

"En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: 'Tala till oss om Barnen.'
Och han sade:

Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus
som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.

Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och
Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen som flyger
älskar Han också den båge som är stadig."

av Kahlil Gibran

Vad är ett barn? En investering, en drillad framgångsmaskin, en produkt av sitt genetiska arv, en aktiv och lönsam medborgare? Eller en liten son och dotter av Livets längtan efter sig själv?

Sträva efter att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er. Så sant och samtidigt så oerhört svårt.

Ett steg på vägen mot det intelligensbefriade samhället

2011-05-21T10:38:00.001+02:00

Jojomen, de har börjat nu. Moderaternas attacker mot Public Service. Public Services uppdrag behöver ses över filosoferade tidigare kulturminister Lena Adelsohn-Liljerot. Och så idag som av en händelse denna artikel av Ulf Bernitz, professor i EU rätt. Public Service strider mot EU: s lagstiftning och måste därför förändras. Bli smalare. Bort med all underhållning och in med enbart smala samhällsprogram. Det går inte an att snedvrida konkurrensen så att kommersiell TV utarmas.

Moderaterna har aldrig gillat Public Service. Det var ju därför så många av de statsråd Reinfeldt utsåg i sin regering 2006 inte hade betalat TV licens på flera år. Radio/TV ska skötas av kommersiella krafter, då blir det bäst, anser moderaterna. Staten ska inte ha något med detta att skaffa. Taktiken är att först se till att Public Service smalnas av, så att färre tittar. När engagemanget för Public Service minskat kommer villigheten hos svenskarna att betala för denna också minska och tillslut har vi ingen Public Service kvar värd namnet.

Vi borde vara ytterst uppmärksamma så att det inte sker. Sverige är ett litet land där ägandet av media redan är samlat i några få händer. Redan nu märks denna koncentration i dagspressen där de flesta stora tidningar är borgerliga och driver en borgerlig agenda. För demokratins skull är det viktigt med en så oberoende nyhetsförmedling och samhällsbevakning som möjligt och enbart detta är skäl nog att värna Public Service. Sedan fasar jag för det samhälle där den kommersiella radion och TVn ensamt kan dränka oss i sin - ja, jag måste skriva det- intelligensbefriade skit. Inköpta "dokumentärer" som har karaktären av freakshows, flabbiga mobbarprogram som främsta underhållning och barnprogram fulla av kommersiella blinkningar avbrutna av reklam. Kontrastera dessa barnprogram mot SVT s Bolibompa och Barnkanalen. Det är som att befinna sig på två olika planeter.

Har medelklassen blivit galen?

2011-05-19T19:25:00.004+02:00

Att säga att medelklassen blivit galen är kanske att ta i. Men tidningen Arena, som krönikören i DN Petter Birgersson naturligtvis försöker förlöjliga, tycker jag rör tydligt vid en trend i tiden som jag funderat en del på. Den behöver inte enbart gälla medelklassen heller men den syns tydligast där. Det handlar om den här lusten att vara lite finare, att vara läckergom, att ha exklusiv smak och gärna låta det synas sådär i förbigående. Inte för mycket, men tydligt för de invigda som kan se och förstå. Friskola i ett bättre område, RUT avdrag och märkeskök är grundläggande attiraljer i fasaden som signalerar identitet och hemhörighet. Exklusiv smak och kräsen tunga kostar att tillfredsställa och vi människor är också vanedjur. Vår förväntan på livet läggs i linje med det vi vant oss vid och vi kräver också mer i en uppåtgående spiral.

Det är i den här läckergomskulturen som Reinfeldts politik passar som handen i handsken. Han och Filippa är det gyllene paret som det går att spegla sina framgångsdrömmar i och jag tror att en av orsakerna till att Reinfeldt får så höga förtroendesiffror är just detta. De är Kungen och Drottningen av Framgångsdrömmen som den ser ut i Sverige just nu. Den framgångsrika, lyckade familjen med rätt antal barn och en kultiverad stil. Ja, några av er skrattar kanske när ni läser detta, men rannsaka er. Handen på hjärtat, är det inte så? Vi har blivit lite fina i kanten och det märktes tydligt när Juholt utsågs till ny S-ledare och kontrasterades mot Reinfeldt. Juholts kropp är lite mer arbetarklass, minns jag någon skrev. Och så den gång på gång av borgerlig press vevade litanian om bildning och att Juholt bara hade två-årigt gymnasium. Vi har blivit lite fina i kanten, gått på högskolan och då vill vi gärna att vår Statsminister också har gjort detta så att vi kan känna igen oss, känna respekt och förtroende.

Jobbskatteavdragen blir också eftertraktad politik här. Det ska löna sig att arbeta och om vi sänker skatten på arbete blir också jobben fler, lovar Reinfeldt. RUT och ROT är också viktigt. Tillhör ni också folkrörelsen som RUTAR och ROTAR sa Reinfeldt i sina valtal. Tillhör ni samhällsbärarna som går upp och arbetar varje morgon. Ni bär Sverige! Ni är Sverige. Det ska vara skillnad mellan de som arbetar och de som väljer att leva på bidrag. Där har vi det där med lusten att vara lite finare igen, fast på ett något annorlunda sätt. Reinfeldt talar inte till hela Sverige som medborgare, utan till de som arbetar. De andra adresserar han inte. Han driver in en kil här - ett tydligt vi och dem. Och i praktisk politik kan vi se hur han prioriterat.

Jag hör till dem som tror att de nya Moderaterna har en dold agenda. Deras politiska tilltal handlar mycket om känsla. En känsla som på grund av den trend i tiden jag beskrivit är särskilt framgångsrik just nu. Men vi blir lurade, majoriteten av oss kommer inte att vinna på den politik moderaterna har som sitt mål. Den talar de än så länge inte öppet om eftersom de vet att många då inte skulle dela deras vision. Men i sitt praktiska handlande bygger de mot sitt mål och de har kommit en bit på vägen. Större inkomstskillnader, sämre ersättning vid sjukdom och arbetslöshet, sämre arbetsrättslagstiftning, jobbskatteavdrag leder såsmåningom till nedskärningar i välfärden och privata försäkringar bland annat på sjukvårdsområdet. Vi kommer att få betala mer ur egen ficka för välfärden och det är dit de har velat, hela tiden. Det är ett systemskifte bort från den generella välfärdspolitik moderaterna aldrig har gillat. Detta förlorar också en stor del av medelklassen på. Att säga att medelklassen är galen är kanske att ta i. Men lite naiv kanske, förd bakom ljuset. Trots åren på högskolan.

Inte kan det bero på friskolan i alla fall

2011-05-18T09:27:00.000+02:00

Tidigare har ju DNs ledarsida tillsammans med skolminister Jan Björklund konsekvent hävdat att de försämrade resultaten i skolan är socialdemokraternas fel. Den socialdemokratiska flumskolan ni vet där alla ska vara lika dåliga. Det ser dock ut som att åtminstone DN idag nyktrat till på den punkten och erkänner att även borgerligt fattade beslut kan ha bidragit till att försämra skolan och skriver:" Den svenska skolan är i kris - det är en kris som orsakats av politiker av alla färger."

En sak är emellertid fortfarande säker enligt DN. De försämrade resultaten kan omöjligen ha något samband med friskolereformen i alla fall. Det är bara vänstermänniskor som är emot att folk ska få välja som tänker så dumt. Hm, låt mig se. Ett system där skolor ska konkurrera med varandra om eleverna och där friskolorna får göra stora vinster. Ett system där skolor fortlöpande är tänkta att slås ut i konkurrensen. Ett system där betygssnittet hos skolorna blir ett konkurrensmedel om eleverna. Kan det finna några svagheter i ett sådant system? Göran Rosenberg uttryckte det utmärkt i går: Det blir en konflikt mellan vinst och myndighetsutövning. Detta skapar behov av stark kontroll. Betygsinflationen har också varit enorm sedan friskolorna gjorde sitt intåg på scenen och de kommunala skolorna drogs med i eländet. Det gällde ju att konkurrera.

En annan fråga handlar om likvärdigheten i skolan. Hur kan man uppnå en likvärdig skola för alla i ett system som bygger på konkurrens mellan skolor och att skolor fortlöpande läggs ner och nya kommer till? Det är ju just att det ska finnas bättre skolor som eleverna ska välja som är motorn i det systemet och baksidan är de dåliga skolorna som eleverna ska välja bort. Det blir en ständig vågrörelse av skolor som uppstår och läggs ner och elever som blir lidande mitt i sin viktiga utbildning. De allra bästa skolorna kan ju heller aldrig bli öppna för alla elever eftersom platserna inte räcker till. Var finns likvärdigheten?

Den tyngsta invändningen är emellertid att friskolorna lett till en segregerad skola och här har vi enligt min mening den största orsaken till att svenska elever resultat generellt sjunker. Skolvalet har lett till att skolorna blivit socioekonomiska och etniska enklaver och forskning visar att det också bedrivs olika undervisning i dessa skolor. I skolor där det samlats barn till välutbildade etniska svenskar bedrivs undervisning inriktad mot självständigt tänkande och problemlösning medan de skolor där invandrarbarnen går ägnar sig åt enkelt faktainhämtande. Resultaten hos de med låga och medelbetyg sjunker i den svenska skolan medan resultaten hos de med höga betyg kvarstår oförändrade. En lösning som föreslås är att öka resurserna till de skolor där eleverna når sämre resultat. Forskning visar att det inte alltid hjälper. Dessa extra resurser ska ersätta den kamrateffekt som uppstår när mer studiemotiverade elever inspirerar andra elever och säkrar att undervisningen läggs på en högre nivå. Men extra resurser är inte lika effektivt som kamrateffekten. Dessutom kommer det inte dröja länge innan det sk bestraffningsargumentet kommer att resas från eleverna med högre betyg på de populära skolorna. Varför ska vi straffas med mindre resurser för att vi är duktiga och sköter oss? Vi vill ha morötter istället.

Nej, att förneka att det finns problem med det fria skolvalet är bara dumheter. Det kommer att bli svårt att komma tillrätta med skolans problem inom ramen för detta system. Den saken är klar. Det är viktigt att se och erkänna det. Valfrihet är heligt för oss men vi måste kunna diskutera dess baksidor. Det är inte säkert att valfrihet alltid leder till det som är bäst för Sverige som helhet även om det kanske leder till det jag tror är det bästa för just mig.

Yta före funktion och innehåll

2011-05-17T09:02:00.000+02:00

Det faktum att det idag är svårt att läsa innehållsförteckningen och datumstämpeln på många livsmedelsförpackningar är ett tydligt symtom på vad som värderas i vår kultur. Yta före funktion och innehåll. Designen är huvudsaken - den snygga förpackningen. Att allergiker kan riskera sin hälsa genom att förtära innehållet är ett minus men man räknar kallt med att de fåtal allergiker man tappar som kunder med den oläsliga förpackningen uppvägs av den mängd kunder man kan locka med sin snygga förpackning. Sedär - ytkulturen i sitt nötskal. Och den finns INTE enbart på matvaruförpackningsområdet.

Juholt är tonsäker

2011-05-16T18:50:00.000+02:00

Lite komiskt är det ändå att läsa de borgerliga tidningarnas analys av S framgångar just nu. Att S är största parti i senaste SIFO mätningen och att omvalet i Västra Götaland blev en framgång för S. Det kan handla om vadsomhelst annat än en Juholt effekt. Vissa spekulerar till och med kring en Sahlineffekt dvs att väljare som stöttes bort av Sahlin nu åter kände att de kunde rösta på S. Undrar hur det låtit om det var moderaterna som gått framåt. Vadsomhelst annat än en effekt av landsfader Reinfeldts stora popularitet och trovärdighet?

Nog har Juholt slagit an en viktig ton, ja, jag skulle vilja kalla honom verkligt tonsäker i att pejla djupen i det svenska samhället just nu och lyfta grundläggande frågor av stor betydelse för hur Sverige ska utvecklas i framtiden. Omvalet satte fokus på just en sådan fråga, nämligen sjukvården. Vilken sjukvård vill vi ha? En sjukvård som vi finansierar gemensamt via skatt och som ges efter behov eller en sjukvård vi finansierar var och en för sig och som ges efter betalningsförmåga?

Men moderaterna vill väl inte ha en sjukvård som ges efter betalningsförmåga? Nej, inte som de ger signaler om offentligt i det de faktiskt säger. Men se på deras praktiska handlande. Det är nämligen så man måste bedöma moderaternas politik. Inte efter retoriken utan efter praktiken. För de säger ett och gör ett annat. Via privata sjukvårdsförsäkringar kan människor med god ekonomi gå före i sjukhuskön medan människor med större vårdbehov fint måste vänta.

Den här taktiken med att säga ett och göra ett annat är anledningen till att moderaterna just nu framstår som så drömlösa och idéfattiga. Samtidigt som de mycket väl vet vilket Sverige de vill se i framtiden vågar de inte säga det. De är rädda att de då skulle stöta bort en del av sina väljare. Därför är det tyst och det enda som kommuniceras är jobbskatteavdrag.

Heta känslor i skoldebatten

2011-05-15T20:19:00.000+02:00

Det är glödhet temperatur i den svenska skoldebatten just nu. Skolministern förverkligar sin idé om skolk inskrivet i betyget, antagningsreglerna till högskolan är återigen på tapeten samt Aftonbladet kör sin serie skolraset. Den senaste diskussionen handlar om Stavros Louca, en av lärarna i TV serien 9 A, har fuskat genom att i förväg ge sina elever tillgång till ett nationellt prov. Själv säger han att det enda han gjort är att låta eleverna öva på gamla nationella prov. En expert säger att det är statistiskt omöjligt att erbjuda så likartade frågor som dem han låtit eleverna öva på och menar att han måste haft tillgång till provet. Stavros kolleger i TV serien säger att det är många som vill åt Stavros på grund av Jantelagen och därför har kokat ihop den här anklagelsen mot Stavros.

Jag har ingen uppfattning i skuldfrågan. Denna får de väl reda ut på något sätt. Det kan ju vara så att Stavros låtit eleverna öva på gamla nationella prov. Frågorna brukar ju likna varandra. Eller så har han fuskat. Att låta elever öva på frågor till gamla nationella prov kan vara en del i inlärningen. Om inlärningen däremot huvudsakligen fokuseras på detta och målet är toppenbetyg på nationella proven tappar skolan enligt min mening en stor del av sin uppgift, nämligen ett brett, lustfyllt och inspirerat lärande. Det mesta försnävas då till att enbart handla om proven och vad man har nytta av till proven. Annat faller bort och det blir lågt i tak och syrefattigt i klassrummen.

Sedan är jag skeptisk till hela idén om superlärare som ska lyfta hela den svenska skolan genom sina enastående personliga egenskaper, sin överlägsna intelligens och karismatiska utstrålning. Visst, läraren är mycket betydelsefull för inlärningen och ska ha god utbildning, pedagogisk förmåga och brinna för sitt ämne och ha hög lön. Men den svenska skolans problem är större och ligger på fler plan än eventuell brist på kompetens och brinn hos enskilda lärare. Dessa är en mycket viktig del i en bra skola men det finns så många fler bitar. Det räcker inte med superlärare för att lyfta den svenska skolan även om vi tilltalas av den tanken i vår individualiserade tid.

Valfrihetens baksidor

2011-05-15T14:10:00.000+02:00

Varje samhälle i historien har haft sina tankar om vad som är det högsta goda. Värden som är så heliga att man har svårt att se och medge att de också har baksidor. Ett sådant heligt värde för oss är valfrihet. Det finns valfrihet som är harmlös och vars baksidor är försumbara. Denna valfrihet möter mig i korvmojjen. Om jag för säg 30 år sedan beställde en kokt med bröd med senap och ketchup behövdes inga följdfrågor från korvmojjens ägare för att servera mig men idag får jag som kund precisera mig: Vill jag ha vanlig eller extra stark senap, vitt bröd eller fullkornsbröd och ska brödet vara grillat eller inte? Vad denna valfrihet tillför mig kan bara jag själv bedöma men den är relativt okomplicerad. Om jag väljer vanlig eller extra stark senap har liten betydelse för mig själv, den som kommer efter i kön, för samhället i stort just nu och för Sverige tjugo år framåt i tiden.

Detsamma kan inte sägas gälla om det fria skolvalet och vårt nuvarande friskolesystem. När det infördes i början av 1990- talet var det inte för att den svenska kommunala sammanhållna skolan var dålig och det behövdes kraftiga reformer. Tvärtom var den svenska skolan mycket bra. Elevernas resultat var bland de bästa i världen och det var liten variation i resultat mellan skolor. Nej, det fria skolvalet var en sk valfrihetsreform. Valfriheten sågs som ett värde i sig och man ville förverkliga den på skolans område. Man skulle få välja mellan både kommunala och fria skolor genom att varje elev fick en penningpåse knuten till sig, skolpengen. De fria och kommunala skolorna skulle konkurrera om eleverna och de skolor som valdes av få elever skulle slås ut i konkurrensen. Så skulle behovet av valfrihet tillgodoses samtidigt som konkurrensen tänktes leda till att skolornas kvalitet förbättrades genom att dåliga skolor skulle väljas bort av eleverna och därmed försvinna. Friskolorna tilläts göra vinst för att det skulle vara lockande att bedriva denna verksamhet samt för att det tänktes effektivisera skolan. Länge var det så gott som omöjligt att kritisera den här reformen. Ville man ifrågasätta valfrihet? Valfrihet måste väl alltid under alla omständigheter leda till det bästa för alla? Skulle man inte få välja? Invändningarna visar vilket starkt värde valfrihet utgör för oss i vår kultur. Det möts med massiva protester om man vill diskutera om den kan ha baksidor och säkert är det idag politiskt omöjligt att avskaffa det fria skolvalet och friskolesystemet. Jag brukar tänka att man inte skulle kunna göra det ens om det försämrade skolresultatet hos och var till nackdel för 98 % av eleverna. Vi skulle hålla fast vid det ändå för valfrihet kan vi inte resonera rationellt omkring. Det är ett värde som är fullt av känslor hos oss.

Jag är övertygad om att det fria skolvalet och friskolereformen som den ser ut idag ger oss problem när vi vill skapa världens bästa skola. Reformen är ju i sig själv en av orsakerna till varför de svenska elevernas resultat stadigt sjunkit sedan reformen infördes. Reformen ledde snabbt till etnisk och socioekonomisk segregering. Kanske trodde de naiva konstruktörerna att man skulle välja skola efter pedagogik, lärartäthet mm. Men man valde inte så mycket skola som skolkamrater. På de populära skolorna flockas etniska svenskar och barn till socioekonomiskt starka och välutbildade grupper medan invandrarbarnen och barn till lågutbildade blir kvar i de mindre populära skolorna vars resultat snabbt sjunker. Kan man lösa detta problem som artikelförfattarna menar, med att lotta ut platserna i de populära skolorna istället för att tillämpa kö vilket ju kräver mer förutseende föräldrar? Nej, självklart inte. För det första vill artikelförfattarna inte lotta ut alla platser, närhetsprincipen ska fortfarande gälla så bostadssegregationen ser nog till att skolorna ändå hålls segregerade till viss del. För det andra ligger problemet också inbyggt i själva valet genom att så fort en skola som är populär når ett kritiskt antal elever med "fel" etnisk och socioekonomisk bakgrund flyttar de andra föräldrarna på sina barn och skolan är inte populär längre. Det här är en obehaglig baksida med det fria skolvalet. Förr spelade det inte stor roll för ditt skolresultat vilken skola du gått i men nu börjar det bli en viktig faktor. Din socioekonomiska och etniska bakgrund har också större betydelse för dina skolresultat nu än den hade förr. Friskolereformen leder inte till en likvärdig skola för alla och bygger ju också på en ständig konkurrens. Tanken bakom är ju att skolornas kvalitet ska öka genom att skolor som få elever väljer ska slås ut och de skolor som håller god kvalitet ska bli kvar. Det här är ett system som har många baksidor. Elever som går på skolor som slås ut drabbas under sin pågående utbildning hårt. Under skolans nedåtgående spiral sker besparingar som drabbar eleverna och det kan även handla om förlorade skolår som måste göras om på en annan skola. Det är ett högt pris som vissa drabbade elever får betala inom detta system.

Det fria skolvalet tar också fram några av våra allra sämsta sidor som människor. Vi frestas att sortera in barn i grupper istället för att se alla barn som glada, nyfikna individer som ska börja skolan och lära sig en massa saker. Det blir viktigt att få tillgång till rätt skola och rätt klasskamrater för det egna barnet i första hand. Det sprids stämplar om skolor som loserskolor och de som går där är losers. Det påverkar vår människosyn och hur vi ser på varandra. Det är politiskt omöjligt att avskaffa det fria skolvalet men det måste vara möjligt att öppet och ärligt diskutera nackdelarna och försöka göra något åt dem. Lottning tror jag dock inte på. Det krävs betydligt mer långtgående åtgärder än så.

När är prästen för gammal?

2011-05-11T18:30:00.001+02:00

Det är svårt att få bli präst när man fyllt 55 år. Stiften antar inte denna åldersgrupp för prästtjänst i kyrkan. Präst är ju ett yrke många har som andra yrket i livet. Mitt i livet kan insikten komma om att man vill bli präst och det är inte ovanligt att då ha passerat åtminstone 40. Min upplevelse av Svenska kyrkan är att den hittills varit bra på att ta tillvara "äldres"( räknar egentligen inte en 50 åring som äldre) arbetskraft. När biskopar tillsätts är det inte ovanligt att 55-60 åringar kan utses i konkurrens med 35-45 åringar och biskoparna förväntas sedan sitta till pensionen. Nyvigda präster runt 30 har också kunnat se sig besegrade av präster kring 55 när det gällt vanliga prästtjänster och för arbetsledande tjänster vet jag att sökande under 40 fått rådet att först se till att bli torra bakom öronen. Präster arbetar också länge och det har inte varit ovanligt att se präster 70 plus som vikarier i församlingarna om somrarna och annars när det behövts. Svenska kyrkan har alltså enligt min upplevelse kunnat hålla åldersfixeringen stången ganska bra men kanske börjar även där andra vindar blåsa. Isåfall är det beklagligt. Präst är ju ett yrke där det kan vara en fördel att ha nått mogen ålder. Självkännedomen, tålamodet och förståelsen för andra människor brukar bli bättre med åren och just dessa egenskaper är centrala i utövandet av prästens arbetsuppgifter.

Att neka en människa att få bli präst med motiveringen att det inte går ihop ekonomiskt att utbilda och anställa efter en viss ålder strider enligt min mening mot den syn kyrkan säger sig stå för om alla människors lika värde. Det strider också mot uppfattningen att prästyrket ytterst är en kallelse från Gud vilken vi får anta inte har samma begränsade syn på vad som passar vid en viss ålder som vi lagt oss till med. Det ekonomiska perspektivet strider också mot vad en människa egentligen är. Vi är inte lönsamma eller olönsamma ekonomiska enheter som ska passas in i samhället. Vi är levande individer med tankar, drömmar och önskningar. En fyrtiofemåring eller femtioåring som vill sätta sig på skolbänken för att plugga i fem år är värd all respekt. Den gör också faktiskt det som samhället säger sig önska av oss. Att inte låta oss låsas in i arbeten vi vantrivs med utan utbilda oss till något annat istället. Men så kommer då det ekonomiska perspektivet och uppfattningen om när vi är för gamla in som en våt filt och lägger sin kalla hand över alltihopa. Inget tal om hur det kan vara lönsamt ur andra perspektiv än de ekonomiska. Den "äldre" prästen kan kanske bli till glädje för många, den som fick bli präst istället för att gå kvar på ett arbete där den kanske vantrivdes slapp ohälsa och kunde arbeta fram till pensionen, ja man kan tänka sig hur mycket som helst av goda följder som i förlängningen till och med kunde bli ekonomiskt lönsamma. Men vi har fått svårare och svårare att tänka utanför den snäva boxen och kanske gäller det nu även Svenska kyrkan.

Vår känslighet för hyckleri

2011-05-10T20:26:00.003+02:00

Vårt förhållande till kända människor idag är kluvet. Å ena sidan finns en del av oss som vill läsa om dem, beundra dem och vara som dem. Å andra sidan finns en del av oss som inte vill låta något träd växa ända upp till himmelen. Detta är ett av skälen till att det blir sådan uppmärksamhet när någon kändis "faller" som nu Ola Lindholm som varit på tidningarnas förstasidor i flera dagar. Nu måste man betona att Ola Lindholm faktiskt inte är dömd för något brott ännu. Han säger själv att han är oskyldig och döma före lagen haft sin gång är direkt förkastligt. Men en sak som gör att det skrivs spaltmeter om Lindholm är det faktum att han arbetar med barn, i TV och på Kamratposten och på BRIS. Självklart är han en förebild och både KP, BRIS och SVT har tagit ställning mot narkotika. Lindholm har haft denna image och om han nu tagit kokain så är han inte så präktig som han ville ge sken av. Detta gör att vi går igång för vi är känsliga för allt som vi uppfattar som hyckleri och en förebild för barn vill vi ska vara helt ren. Idag finns ett enormt tryck på människor att de ska leva som de lär och på ett sätt är det bra. Att säga sig stå för något samtidigt som man lever tvärtom är att inte gå till botten med sitt liv och grundläggande övertygelser. Men samtidigt får vi ett otäckt samhälle om vi inte kan förstå och förlåta att någon kan göra fel. Ronny Sandahl ställde frågan om vad som var mest skrämmande för en tioåring. Att Ola tagit kokain eller att han efter detta ska förlora hela sitt liv och inte kunna vara på sitt arbete mer. Ett enda misstag och du är körd, liksom. Det tål att tänka på. Samtidigt tycker jag att om du väljer att använda kokain på fritiden är du inte lämplig att arbeta med barn i organisationer som tagit ställning för nej till narkotika. Då får du ändra ditt förhållningssätt eller sluta.

Ytliga föreställningar om ålder

2011-05-10T09:13:00.002+02:00

Kanske är det så att vårt samhälle till slut kommer att stupa på den ytlighet och brist på rationalitet som kännetecknar oss alltmer. Att vilja omge sig med enbart unga anställda är inte rationellt och det finns ingen skillnad i ork och kompetens mellan en 35 åring och en 45 åring. Möjligen finns en skillnad i kompetens till fördel för 45 åringen som vanligtvis har mer erfarenhet. Nej, det är föreställningar som styr. Föreställningar som är djupt grundade i vårt samhälle. Företag vill ha unga anställda för att de tror att det säljer bättre, ger ett intryck av vitalitet och skapar den air av ungdom alla eftertraktar. Samtidigt som vartannat barn som föds idag troligen kommer att få uppleva sin hundrade födelsedag krymper tiden för en karriär i arbetslivet alltmer. Den centreras kring några år runt trettio då allt ska ske. Karriär, relationsskapande, barnafödande, fortbildning. Vid pass 40 är det försent. Då anses man för gammal för arbetsmarknaden. Samtidigt som vi behöver arbeta allt längre, omskola oss för att fortsätta vara anställningsbara och kunna våga byta jobb om vi inte trivs där vi är. Det talas om inlåsningseffekter på arbetsmarknaden, att vi stannar på arbeten vi inte trivs med bara för att vi har en trygg anställning där. Inlåsningseffekter visas i forskning leda till ohälsa. Men vem vågar och får byta arbete och göra en ny karriär om man anses för gammal redan vid 40? Och hur ska man kunna få inspiration att satsa på omskolning mitt i livet om man på förhand vet att man kommer att anses för gammal efter avslutad omskolning?

Varför stressa med karriär, relationsskapande, barnafödande och fortbildning under tio knappa år när vi kommer att leva till vi blir hundra? Ja, rationellt är det inte. Det är inte heller lönsamt vare sig personligt eller samhällsekonomiskt. Men vad hjälper det när vi är så styrda av föreställningar som inte grundar sig för fem öre i rationellt tänkande, klokskap och insikt utan bara i en känsla av att ungdom är den mest eftertraktade egenskapen?

Förmår vi inte ändra detta ytliga känslomässiga tänkande och bli mer objektiva och rationella kommer de negativa konsekvenserna för oss själva, arbetsmarknaden och samhället att bli stora. Vi behöver få arbeta längre för samhällsekonomins skull men hur ska det förverkligas när åldersfällan slår till redan vid 40? Då har vi 27 år kvar som vi beräknas arbeta om vi ska gå i pension vid 67. Det går inte ihop. Ett mer objektivt och rationellt tänkande behövs i denna fråga.

Friskolesystemet - en sten i rullning

2011-05-09T18:56:00.001+02:00

Aftonbladet skrev häromdagen i sin artikelserie om skolan om det kan vara så att politikerna genom friskolesystemet satt en sten i rullning som de inte vet hur de ska stoppa. Friskolorna har lett till ökad socioekonomisk och etnisk segregation och resultaten i den svenska skolan började sjukna samtidigt som friskolorna på allvar gjorde sin entré på scenen. Därmed inte sagt att friskolorna är den enda faktorn bakom de sjunkande resultaten. Däremot är jag övertygad om att de är en av faktorerna.

Friskolorna bidrar till att öka den socioekonomiska och etniska segregationen vilket driver ner skolresultaten främst för de elever som blir kvar på skolor som många valt bort. Skolorna framstår mer och mer som socioekonomiska och etniska enklaver. Främst är det ett storstadsproblem. På landsbygden får man vara tacksam om det finns en skola att gå i som ligger på rimligt avstånd från hemmet så valfriheten får inte samma genomslag där. Men i städer väljs skola efter klassernas etniska och socioekonomiska sammansättning. Det är mycket känslor inblandade i skolval, hur man ser på sig själv och vilken man vill vara, vilken grupp man vill tillhöra. Ingen vill som man sa i Aftonbladets reportage vara en loser och bli kvar på en loserskola. Det handlar inte så mycket om pedagogik och vilka lärare skolan har, det är mycket känsla och grupptillhörighet. Elever kan också byta skola flera gånger under sin skolgång. Det blir att ta förnyat beslut. Ska man stanna i den skola man först valt eller ska man byta? Det händer också att skolor läggs ner mitt under pågående utbildning och elever får byta ibland mot sin vilja. Detta är inbyggt i det fria skolvalet som system eftersom det ju handlar om att "dåliga" skolor ska tappa elever och läggas ner och ersättas av "bra" skolor som elever väljer att gå i. Säkert fungerar detta tänkande bra när det gäller tex livsmedelsaffärer men när det kommer till skolor kan man se att systemet också har stora nackdelar.

Sedan har vi frågan om vinsten. Att friskolorna är vinstdrivande leder till att ytterst vinsten och inte elevernas behov är i fokus. Det gäller också att visa goda resultat för att locka elever. Eleverna ska ha bra betyg och när det gäller skolor med lärlingsutbildning som nu Baggium kan man fiffla med siffrorna för hur många som får jobb efter avslutad utbildning. Då verkar skolan bättre och fler söker sig dit men ytterst vilar det ju här på en lögn liksom att ge elever höga betyg de inte är värda. Både friskolor och kommunala skolor driver på betygsinflationen eftersom de ju konkurrerar om samma kunder.

Man måste kunna se nackdelarna med friskolesystemet och fria skolvalet. Jag är övertygad om att kommer vi inte åt dessa nackdelar kommer vi inte kunna förbättra resultaten hos landets elever som helhet. Att ta bort det fria skolvalet är inte möjligt. Vi har infört det och i vårt samhälle har valfriheten i sig idag ett så stort egenvärde att jag tror att vi skulle hålla fast vid det fria skolvalet även om det försämrade resultatet hos och var till nackdel för 98% av eleverna. Men det måste finnas sätt att minska avigsidorna hos det fria skolvalet och ta tillvara de goda sidorna. Ett sätt kan vara att förbjuda eller begränsa vinst. Vinst ska återinvesteras i verksamheten. Hur man ska komma tillrätta med den etniska och socioekonomiska segregeringen vet jag däremot inte.

Nej, inte Ola!

2011-05-07T08:10:00.003+02:00

Med sorg i hjärtat läser jag att den populära barnprogramledaren och chefredaktören för Kamratposten Ola Lindholm tagits med kokain i blodet. Jag har tänkt på det sedan tidningarna först skrev om det och hoppades att det inte skulle vara så. Och det kan ju vara så att han är oskyldig, att det är ett missförstånd. Vi får invänta den rättsliga prövningen. Men de börjar bli många nu, de kända människor jag aldrig trodde använde droger. Man kan fråga sig varför? De som lever det liv som i vår kultur bland många räknas som den högsta drömmen. Det känns som att det skett en attitydförändring när det gäller droger på senare år. Det är en annan och vidare krets som använder droger än förr. Droger har väl alltid använts i skådespelar/musik och kändiskretsar. Men jag har en upplevelse av att det nu är mer allmänt spritt och mer accepterat. Det ses som något som förhöjer livsstämningen och som det är OK att ta då och då. Som något man kan hantera och inte behöver bli beroende av. Kanske är det själva förhöjandet av livsstämningen som är nyckeln. Den kultur vi lever i är en njutningskultur där vi ständigt vill känna att livet är på topp och där toleransen för de gråa sidorna som alla liv innehåller minskat. Vi vill till varje pris inte ha det gråa. En sak är lätt att förstå. Det blir svårare att motivera för våra barn varför de ska avstå från droger när fler och fler kända personer framträder som brukare.

Moderaterna pratar om barnfattigdomen

2011-05-06T18:26:00.001+02:00

Att moderaterna pratar om barnfattigdomen är Juholts förtjänst. Det är han som lyft frågan. Moderaterna sa ingenting i denna fråga förut. Moderaternas jobbskatteavdrag samt utförsäkringarna av sjuka och försämringarna i A-kassan är faktorer bakom den ökande barnfattigdomen. Det är främst barn till arbetslösa, utförsäkrade samt människor med försörjningsstöd som är fattiga. Barn till ensamstående mödrar med låg inkomst är en annan grupp. Dessa har visserligen fått del av jobbskatteavdraget men klyftan till de som lever i hushåll med två arbetande föräldrar har ökat under alliansens styre. I dag har vissa familjer så höga inkomster att de skulle kunna försörja tre familjer med lätthet.

Att som barn leva som fattig i Sverige kan innebära att inte få glasögon så man kan hänga med i skolan, inte ha tillgång till dator hemma samt inte ha råd att bjuda sina kompisar på kalas eller själv gå för man har inte råd med present. Det barn som måste växa upp så har fått en extra uppförsbacke i livet jämfört med andra barn.

Jag tycker att dator skulle ingå i socialbidragsnormen samt att glasögon för barn skulle vara gratis/försett med rejäla bidrag i alla landsting. Vill man göra något för de ensamstående föräldrarna kunde man överväga att höja underhållsstödet. Det har inte höjts på evigheter och detta skulle rikta sig direkt till de ensamstående som fått sämre standard jämfört med familjer med två försörjare.

Reinfeldt möter väljare. Juholt fiskar röster.

2011-05-05T18:12:00.002+02:00

Expressen/GP är i farten igen med sin oberoende journalistik. I en nyhetsartikel står det om hur Reinfeldt möter väljare inför det stundande omvalet i Västra Götaland. När Expressen berättade om hur Juholt för en tid sedan besökte regionen i samma ärende hette det att Juholt fiskade röster. Jojomen, Reinfeldt möter väljare han medan den där skumma Juholt bara är ute efter att fiska röster. Sedan anklagar en kolumnist Juholt för att gömma sig eftersom han inte nu befinner sig i Västra Götaland. Reinfeldt är där och gömmer sig minsann inte. Att Juholt enträget försökte få till stånd en debatt med Reinfeldt på plats medan Reinfeldt tvärvägrade spelar ingen roll. Det är Juholt som gömmer sig medan Reinfeldt tar ansvar.